Fastetid

Fastetiden leder oss mot påsken. Nu kanske fastan upplevs vara mer i skymundan än vanligt efter snart ett år av olika begränsningar av livet. Ska jag behöva avstå ännu mer, frivilligt dessutom? Nej tack, kanske någon tänker. Men jag skulle vilja välkomna fastan som en gåva rakt in i denna tid. För den är varken ett mål eller ett tvång, den är ett medel given oss till att skapa mer utrymme för det som gör gott i våra liv. För det första kan den ge oss en rytm i livet nu när många andra rytmer och hållpunkter sedan länge ligger nere. Den kan också ge oss en känsla av gemenskap för det är många bröder och systrar runt om i vår värld som sitter på fastetåget så att säga, och det är inte för sent att hoppa på det tåget. Det finns goda fasteböcker och ordningar att ta del av för den som vill ha stöd i bibelläsningen och bönelivet. Equmeniakyrkan har t.ex. ett fastematerial som du kan ladda ner gratis https://equmeniakyrkan.se/tro/fastan/

Finns det saker som är icke nödvändiga i mitt liv som tar för mycket fokus som jag behöver ta paus ifrån? Kan jag få in en vana i fastan som är ett uppoffrande som utmanar mig? Men det ska inte vara något som sliter på mig och gör mig olycklig, fastan är inte späkning eller skryt. Kan det jag bestämmer mig för vara till välsignelse för fler än jag själv? Fördelen med att följa ett fastematerial är att det kan hjälpa mig att inte fastna i vad jag själv vill läsa och be om, utan att jag utmanas även där och får större perspektiv än mina egna omständigheter. Men, den största gåvan av allt med fastan då? Jesus gick korsets väg för oss. Kom till oss på ögonhöjd. Upprättade, förvandlade och vände slutgiltigt mörker till evigt ljus. Och gör så än. Den Jesus får vi gå med. Den relationen får vi investera tid i. Den ger frukt och liv i överflöd. Fastan är en ypperlig tid att rota sig i den relationen och lyfta blicken från allt det som påstår att hoppet är ute. 

/Therese