Vem ska man tro på, tro på, tro på när allt är så här?

En fras ur Tomas di Levas gamla låt ringer i huvudet mitt bland alla rapporter om Coronavirusets framfart. Olika länder gör olika bedömningar och åtgärder, börserna svajar och företag stänger igen. Det känns som om världen skakar och det är lätt att känna oro. Vem ska man tro på? Vad kan man lita på? Vad finns som kan ge stabilitet i livet när allt skakar? Genom en pastors tanke far ytterligare ett citat, denna gång Jesus ord i Johannesevangeliet kapitel 14 vers 1 ”Känn ingen oro. Tro på Gud och tro på mig.”

Jag är så tacksam för att ha någon större att vända mig till med alla frågor och tankar. Att inte vara sista instans i mitt eget liv utan få förankra det i Gud, att vara hans barn. Ett barn måste inte klara allt, orka allt, veta allt i alla lägen. Ett barn får förtrösta på sin förälder och vila i dennes omsorg (även om jag vet att det inte är så för alla barn i vårt land så är det tanken). Bibeln talar om Gud som vår far, en far som älskar och längtar efter relation med oss. För tro handlar inte bara om hjärnans tankar om huruvida något är sant eller inte utan det grekiska ordet för tro, pistewo, betyder lita på, förtrösta på. Lita på mig säger Jesus. När allt skakar, när framtiden känns oviss så finns det en som står kvar, Gud Fader Skaparen.

Tron på Gud har burit tidigare generationer i vårt land genom tider av missväxt, spanska sjukan och världskrig. Han har gett tryggheten som behövts för att orka igenom ovisshet. I vår tid har vi försökt få honom omodern. Vi klarar oss bra utan Gud har vi tänkt. Vi behöver ingen högre makt.  Men så börjar allt det där vi byggt av trygghet och system skaka… vi har inte kontroll som vi trodde…

”Känn ingen oro. Tro på Gud och tro på mig.” Jesus ord finns kvar. Guds kärlek finns kvar även om vi vänt honom ryggen. Han står som en längtande far och väntar på att du och jag ska vända oss till honom med vår oro och våra frågor. Söka honom igen. (Lukasevangeliet kap 15) Han ger inga garantier om hälsa och skydd från allt ont men han lovar att alltid gå med. ”Om jag än vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag inget ont ty du är med mig, din käpp och stav gör mig trygg” skriver kung David i Psaltaren 23. Därför vill jag påminna mig själv och hälsa dig som känner oro i tider som dessa – Vänd dig till den Gud som visat vem han är i Jesus Kristus. Hans vill omsluta dig på alla sidor och hålla dig i sin hand (Psaltaren 139) Ta emot den tryggheten. Den bär, både här i livet och efter döden. För döden är inte slutet. Citatet ovan från Johannes kapitel 14 fortsätter att berätta att Jesus berett plats för oss hemma hos Gud för att vi ska få vara där han är när våra dagar på jorden tar slut. Det är inget nytt, flashigt budskap. Det är kristen tro som burit generationer före oss och det är en visshet som ger trygghet när det skakar och tröst när sorgen drabbar.

Gud välsigne dig särskilt i dessa tider!

Annica Lindahl, pastor i Equmeniakyrkan (Missionskyrkan) Skara.

• Dela