Pastor Gunillas hälsning till församlingen i Ucklum vecka 16

En hälsning från pastor i corona-tid, 16 april 2020

Årets påskhelg ligger bakom oss. Nu blickar vi fram emot Valborg, Kristi Himmelsfärd och Pingst. Kanske har ni släkt som tar studenten, planerar bröllop eller barnvälsignelse alternativt barndop. Det suger i gemenskapstarmen. Ska vi verkligen behöva avstå och/eller vänta? Och hur ska det gå med Kyrkan? Hur ska det gå med församlingen?

Kyrkan är Kristi kropp, den heliga Andens tempel och Guds folk. Så här står det i Efesierbrevet 2:20-22: ”Ni har fogats in i den byggnad som har apostlarna och profeterna till grund och Kristus Jesus själv till hörnsten. Genom honom hålls hela byggnaden ihop och växer upp till ett heligt tempel i Herren; genom honom fogas också ni samman till en andlig boning åt Gud.” I Apostlagärningarna 9:31 kan vi läsa: ”Kyrkan fick nu vara i fred i hela Judeen, Galileen och Samarien. Den byggdes upp och levde i gudsfruktan, och den växte genom den heliga andens tröst och stöd.”

Vi är en del av Kyrkan, men bara en del. Det är Kristi kropp som är huvudet för kyrkan och som håller samman kyrkan. Det är den heliga Anden som får kyrkan att växa, som ger kyrkan liv.

Kyrkan har hotats och hotas av mycket svårare krafter än coronaviruset. I Matt 10:28 kan vi läsa: ”Var inte rädda för dem som kan döda kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan förgöra både själ och kropp i helvetet.” Av detta förstår vi att ondskans makt är mycket farligare än coronaviruset men med Påskdagen i färskt minne vet vi att Jesus har besegrat det onda. Kyrkan lever och överlever.

Församlingen – kommer den att klara sig? Och min tro och identitet – hur går det med det om jag inte firar gudstjänst? Församlingen är en del av Kyrkan, 1 Kor 15:12-27, och helt beroende av den heliga Ande. Vi får lägga våra egna liv och församlingen i Guds händer och be om hans välsignelse, beskydd och växt.

Det är ingen självklarhet att alltid kunna mötas fysiskt. Tänk på hur Guds egendomsfolk, judarna, från tid till annan har spridits ut över världen. Tänk på alla människor som jagas på flykt undan krig och svält. Tänk på alla som sätts i fängelse utan rättslig grund. Tänk på alla som ligger på sjukhus. Många, många kristna är förvägrade nåden att dela kristen gemenskap.

Vi är nu uppmanade till fysisk distans för att rädda så många som möjligt undan sjukdom och för tidig död. Kanske får då Dietrich Bonhoeffers ord i ”Liv i gemenskap” ny betydelse för oss. Han skriver så här: ”Vilken outtömlig rikedom måste då inte stå till buds för dem som av Gud förunnats att få leva tillsammans i daglig gemenskap med andra kristna! Men det som för den ensamme är outsäglig nåd, blir lätt förbisett och underskattat av den som dagligen åtnjuter gemenskapens gåva. Man glömmer lätt nog, att kristen gemenskap är en nådegåva från Guds rike som när som helst kan tas ifrån oss, att kanhända bara en liten tid skiljer oss från den djupaste ensamhet. Därför bör var och en som ännu har förmånen att leva ett kristet liv gemensamt med andra prisa Gud av hela sitt hjärta, tacka Gud på sina knän och bekänna: Det är nåd, inget annat än nåd, att vi ännu i denna stund får leva i gemenskap med andra kristna.”

Det kommer en dag när vi får påminna oss om den här tiden. Kommer du ihåg hur det var….? Och uppmuntra varandra att dela gudstjänst och kristen gemenskap.

Med önskan om Herrens välsignelse och beskydd över dig som läst detta
Gunilla S Olofsson, pastor