Pastor Gunillas hälsning till församlingen i Ucklum vecka 20

En hälsning från pastor i corona-tid, 16 maj 2020

Stefanos var en av de första kristna. Han var fylld av nåd och kraft och gjorde stora under och tecken bland folket. Detta retade många medlemmar i synagogan och ett förhör inför översteprästen slutade med att Stefanos blev stenad till döds.

En av åskådarna till stenandet av Stefanos var en ung man som hette Saul. Saul var en lärd jude och han tyckte det var riktigt att Stefanos dödades eftersom Saul såg honom som ett hot mot judendomen. Saul nöjde sig inte med Stefanos död utan deltog i förföljelsen mot de kristna. Han trängde in i hus efter hus, släpade bort män och kvinnor och lät sätta dem i fängelse.

Saul rasade av mordlust mot Herrens lärjungar och när han hörde att det fanns lärjungar i Damaskus ville han resa dit för att fängsla och föra dem till Jerusalem. På väg mot Damaskus mötte Saul Jesus i ett bländande ljussken från himlen och han hörde Jesu röst. Saul blev inte bara blind, hela hans självbild och kanske världsbild ruskades om. Han som var lärd, kunnig, fick i ett ögonblick inse sin okunskap, sin synd. Vi läser om detta i Apostlagärningarna slutet kap 7, kap 8 och 9.

I vers 22 kap 9 läser vi hur Saul, nu troende på Jesus, förkunnade för judarna i Damaskus att Jesus är Messias. I vers 26 läser vi sedan hur Saul hade kommit tillbaka till Jerusalem. Om man bara läser detta i en följd blir intrycket att Saul efter omvändelsen reste tillbaka till Jerusalem. I Galaterbrevet berättar Paulus själv (Saul kallades senare för Paulus) att han efter omvändelsen reste till Arabien och först tre år senare for upp till Jerusalem.

Två saker:
1) Allt tar, och har, sin tid. Vi lever i en tid då allt ska gå så fort. Tyvärr har vi en tendens att ta med oss detta sätt att leva in i församlingslivet och vårt trosliv. Det leder lätt till en känsla av att det ska gå fort att läsa Bibeln och be för vi har inte tid. Kanske vi också läser ordet med ”bråttom” glasögon på näsan så att vi inte ser nyanser och detaljer i texten. Och hur ska texten hinna tala till oss om vi har bråttom?

2) Saul visste vad judarna trodde och nu hade han förstått att Jesus var Guds son. Varför skyndade han sig inte att börja evangelisera? Vad gjorde Saul under tre år innan han kom tillbaka till Jerusalem? Vi vet inte men vi kan fundera. Arabien är troligtvis ett område öster om den romerska provinsen Syrien. Det var därför ett öknens land han reste till. På samma sätt som Jesus gick ut i öknen innan han började sina tre år med förkunnelse så gick Saul till öknen. I öknen finns det inte så mycket som distraherar. I öknen får man möta sig själv och sina tankar. I öknen ger stillheten våra öron och vår själ möjlighet att höra Jesus tala. Saul behövde tiden i öknen för att bli redo för sitt uppdrag.

Coronapandemin har bromsat upp rörelserna i våra liv och på sätt och vis förflyttat oss till en form av öken. Våga stanna i det. Låt rotsystemet växa ut så att kronan sedan kan grönska och ge frukt. Herren kommer att mana oss att gå och verka när tiden är inne.

Med önskan om Herrens välsignelse och beskydd över dig som läst detta
Gunilla S Olofsson, pastor