Pastor Gunillas hälsning till församlingen i Ucklum vecka 24

En hälsning från pastor i corona-tid, 13 juni 2020

Bibeln är en fantastisk och fängslande bok. Den är som en aldrig sinande källa som bara ger och ger om man ger den tid.

Under en stor del av mitt liv har fokus vid bibelläsning legat på Nya Testamentet. Våra evangelier är absolut nödvändiga för den kristna tron. Att få läsa om Jesus och vara tillsammans med Jesus i texten ger förutsättningar för växt i kristen tro och växt som människa.

Breven i Nya Testamentet är ett stort stöd och utmaning i många avseenden, inte minst när det gäller det kristna livet och församlingslivet.

Men, vad vore Nya Testamentet utan Gamla Testamentet. Det finns de som motsätter sig denna beteckning eftersom det finns en risk att man helt avstår läsning från Gamla Testamentet och tänker att Nya Testamentet har ersatt det Gamla Testamentet och gjort det Gamla Testamentet överflödigt. Det stämmer inte. Gamla Testamentet ligger som något av en grund och förutsättning för förståelsen av texterna i Nya Testamentet.

Gamla Testamentet ger också väldigt mycket vägledning till människan och hennes natur. Där finns otroligt många berättelser som hjälper oss människor att spegla oss, lära känna oss själva och visa oss på behovet av självrannsakan.

Berättelsen om kung David är som en mustig och starkt kryddad gryta med många ingredienser. Vi kan läsa om honom i Samuelsböckerna och första Krönikeboken. Det är berättelsen om en man som var ståtlig med vackra ögon, duktig, listig, snabb, djärv, uthållig och förtjust i kvinnor. Han blev utvald av Gud att krönas till kung över Juda. Vad hade varit lämpligare än att han fått bygga templet i Jerusalem som ett monument över sitt liv. Men i 1 Krön 17 kan vi läsa att David får bud av Gud, via profeten Natan, att ”Det är inte du som skall bygga mig det hus jag skall bo i.” David får också veta att en av hans söner kommer att få kungatronen efter honom och att den sonen skall bygga templet.

David kunde välja olika vägar i den här situationen. Han kunde sätta sig ner och sura. Förtretad över att inte få vara den som glänste hela vägen. Han kunde gått emot Guds vilja och försökt bygga ett tempel ändå. Det skulle med all säkerhet ha slutat i katastrof. Det fanns en väg till han kunde välja och den tog han. Han började med att tacka Gud för allt han fått under livet. Sedan började han förbereda för tempelbygget så att hans son skulle kunna förverkliga bygget.

Det är långt ifrån alltid som våra liv blir som vi hade tänkt oss. Vägen är inte alltid rak. Relationer, händelser, sjukdomar, arbetsliv – så mycket som vi aldrig kunde förutse. Och nu en coronapandemi som har gett oss nya, och dessutom till viss del oklara, spelregler för livet.

Det finns, precis som det gjorde för David, olika vägar för oss att välja på i varje tid. Den väg som leder framåt och är hållfast visar sig när vi tackar Gud och lyssnar till vad han vill säga oss.

Med önskan om Herrens välsignelse och beskydd över dig som läst detta

Gunilla S Olofsson, pastor