Pastor Gunillas hälsning till församlingen i Ucklum vecka 27

Observera

Denna text publicerades första gången den 2020-07-04. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.

En hälsning från pastor i corona-tid, 4 juli 2020

Idag regnar det. Ett stilla fint regn. Rakt uppifrån och ner, ingen sidvind. Det är friskt, det är vilsamt, det är livgivande.

Jag tog en hundpromenad upp i skogen. Tog med en plasthink som jag tänker ska få följa med på mina promenader framöver. Bra att ha om man hittar något som ska plockas med hem.

Letade mig nya vägar men hittade inga blåbär. Hittade bara en fågelunge som låg på marken. Den var helt utlämnad. Måste ha känt sig väldigt rädd när jag och en framrusande hund kom vägen förbi. Jag tror att den kommer att dö. Det känns sorgligt men jag ser ingen möjlighet att hjälpa den.

Ständig påminnelse om liv och död. Vad handlar allt detta om? Egentligen, på djupet. Människan söker förklaringsmodeller. För många går det bra så länge som man håller smärtan, lidandet och döden på armslängds avstånd. För många går det under lång tid men för oss alla kommer vi en dag till den punkt då vi, eller någon vi älskar, ska lämna det jordiska livet och, om inte förr, tvingas vi förhålla oss också till vår sårbarhet, vår litenhet, att vi är stoft.

En bibelvers som följt mig den senast tiden finns i Joh 17:4. Det är Jesus som talar med Gud och han säger bland annat: ”Jag har förhärligat dig här på jorden genom att fullborda det verk som du har gett mig att utföra.”

Det var tydligt för Jesus att han skulle förhärliga Gud och att han hade en uppgift. Han skulle visa oss vem Gud är. Genom att vara trogen sin uppgift förhärligade Jesus Gud.

Ingen av oss kan någonsin mäta sig med Jesus eller göra det han gjorde men han kom för att vi skulle lära av honom och leva med en önskan att bli lika honom.

Varför skapade Gud oss? Kanske kommer han att berätta det för oss när vi står ansikte mot ansikte en dag. Men han gjorde det, och som jag förstår Bibelns ord så var, och är, hans önskan att vi ska förhärliga honom. Det är vår uppgift och meningen med våra liv. Jesus säger i Joh kap 17:26: ”Jag har gjort ditt namn känt för dem och skall göra det känt, för att den kärlek som du har älskat mig med skall vara i dem, och jag i dem.”

Våra liv. Att leva utifrån de gåvor vi fått av vår skapare med en önskan om att leva så nära honom som möjligt, i sanningen om Gud och oss själva, när vi förvaltar det vi får av Gud, vår skapare. Då förhärligar vi Gud och våra liv får mening.

Men hur blir det med döden? Våra kroppar dör, det vet vi. Jesus säger: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö.” Joh11:25-26. Våra själar har evigt liv. Det är hopp om en framtid trots vår sårbarhet.

Med önskan om Herrens välsignelse och beskydd över dig som läst detta
Gunilla S Olofsson, pastor