Text: Hans Eriksson
Har du någon gång, precis efter att du läst en bok eller sett en film, känt att det du just varit med om har potentialen att förändra hela ditt sätt att leva? Jag känner ganska ofta så, och det är väl meningen. Filmer, musik och böcker är alla gjorda för att vi ska bli berörda, men känslan är sällan varaktig. Vi glömmer både känslan och budskapet ganska snabbt och livet fortsätter som vanligt, precis som efter att vi hört en predikan.
Ofta bidrar vi nog själva till att tona ner vår upplevelse, vi är ju ganska lågmälda vi svenskar. När filmen Jesus Revolution visades i USA så utbrast spontan lovsång i vissa biosalonger. Det skulle aldrig hända i Sverige. Vi vill inte gärna erkänna hur berörda vi faktiskt blir. Vi hoppas att ingen ser att ögonen tåras och vi snyftar så tyst vi bara kan i biomörkret. Vi vill inte gärna erkänna att filmen väcker känslor för vi vill inte visa oss sårbara. Känner du igen detta? Så är det i alla fall för mig.
Hur som helst så blev jag berörd av filmen Jesus Revolution. En film som handlar om den väckelse som spreds bland hippies i USA i slutet av 60-talet. Jag grät inte mycket, men hjärnan gick på högvarv. Jag satt på helspänn genom hela filmen och tänkte att tänk om detta kunde få inspirera till en ny revolution för Jesus! Vad var det som hände på den tiden? Finns det något vi kan lära oss? Vad kan jag få med mig från denna film? Om det är någon film som ska få förändra mitt liv så kan det få vara denna, jag ber till Gud att den ska få göra det.
Så vad vill jag ta med mig?
- Självsäkerheten och tryggheten i Kristus vill jag ta med mig. Dessa hippies hade fått sina liv förvandlade på ett sätt som jag inte kan säga att jag fått uppleva, jag som alltid varit del av en kristen gemenskap. De visste vad de blivit fria från och de visste vad de hade vunnit. Jag önskar att jag ville predika evangelium lika frimodigt som de som gått från brustenhet till liv, och jag önskar att jag kunde ta till mig evangeliet på ett lika livsomvälvande vis. I filmen pratar de om att desperation är vägen till Gud, och vi får fråga oss själva: Vad krävs för att vi ska bli desperata? Trots att vi alla är brustna på ett eller annat sätt envisas vi in i det längsta med att rädda oss själva och vänder oss inte till Gud förrän kraschen är fullständig. Är förändring möjlig?
- Så vill jag ta med mig öppenheten och glädjen i Kristus. Dessa människor kunde inte hålla inne sin glädje och de delade den glädjen frimodigt och skamlöst. Vi har blivit alldeles för fromma och fyrkantiga i våra kyrkor. Det finns så mycket som det känns som att man inte får göra, så många normer och så stark kultur. Jag önskar att vi kunde släppa loss lite mer och uttrycka vår kärlek till Gud och till varandra på fler sätt! Jag vill dansa och jubla! Är förändring möjlig?
- På samma tema har vi estetiken. Jag önskar att vi hade lite mer färg i våra kyrkor och att vi vågade klä oss lite muntrare. Hippiernas batikfärgade kläder och målade minibussar utstrålade glädje och frihet. Den glädjen och friheten finner vi i Kristus och borde vi också kunna uttrycka starkare genom vår estetik och musik! Är förändring möjlig?
- Även handlingskraften vill jag ta med mig, att aktivt visa kärlek istället för att passivt tänka kärlek. Detta innefattar också att göra uppoffringar. Tyvärr är vi allt för ofta fast i vår bekvämlighet och vi ogillar förändringar. Men tänk om kärleken från och till Jesus kunde sporra oss till handling? Tänk om vi kunde se bortom vår egen bekvämlighet och se människornas nöd? Är vi ens en kyrka om vi inte tar oss an brustenheten? Jesusfolket levde i enkelhet och delande och de verkade för fred och rättvisa med inspiration i Jesus ord och apostlagärningarna. Det är ett ideal som många drömmer om, men som vi är för rädda och bekväma för att anamma. Är förändring möjlig?
- Till sist vill jag ta med mig öppenheten och omsorgen om sökarna. I filmen beklagar sig de ”gammalkyrkliga” över ungdomarnas nya livsstil, som bland annat involverade droger, men så kommer hippiepredikanten och ger ett nytt perspektiv. Den nya kulturen är ett uttryck för en längtan efter någonting större och ett sökande efter sanning och genuinitet. De svar som söks i drogerna finns egentligen i Jesus Kristus. Tänk om vi kunde se samma sak och, istället för att beklaga oss över den rådande kulturen, se den längtan och det sökande som finns hos alla människor, så att vi kunde känna nöd för dem och sträcka oss ut med Guds kärlek till dem. Vi måste förstå kulturen vi lever i för att kunna kommunicera så vi blir förstådda och vi måste förstå nutidsmänniskans frågor för att kunna ge relevanta svar. För oavsett vad frågorna är så finns svaren i Jesus Kristus, som dog för att vi skulle få leva, som lever igen och som älskar oss oändligt! Är förändring möjlig?
