5 mars, 40 dagar innan påsk, börjar fastan. Dagen innan äter vi semla. Fast du kanske redan ätit semla i år? Det är inte förbjudet, men det dämpar ju det festliga med fettisdagen. Eller? Jag tänker att ju fler semlor vi äter desto mindre märkvärdiga blir de. Jag kan ha fel, för semmelätandet tycks öka år för år och de ökande priserna tycks inte avskräcka någon. Samtidigt har kanske semlan ändå tappat sin charm något de senaste åren, varför ser vi annars att semmelutbudet växer in absurdum?
Svenskar äter i genomsnitt 4-5 semlor om året enligt Sveriges bagare och konditorer. De allra flesta äts visserligen under en begränsad tid på ett par månader, men tanken var väl att den bara skulle ätas en dag om året?
Hur skulle det vara om vi kunde hållas oss till det? Då skulle den dagen vara speciell, en dag att längta efter! Och tänk om vi bara åt lussebullar på Lucia, bara drack julmust på julafton och bara åt tårta på födelsedagar. Tråkigt kan man tycka, kanske orimligt, men är det inte samtidigt lite tilltalande? Jag kan tycka att det finns något attraktivt med idén att avstå något för att på så sätt uppskatta det mer.
Är det inte lite det som är grejen med fastan också? Vi brukar säga att vi i fastan avstår något för att ge plats åt något annat, men en traditionell matfasta hjälper oss samtidigt att uppskatta vår mat mer. Fastan ger oss tillfälle att tänka på att mat inte är något vi kan ta för givet.
”Det vi gör eller har för mycket av är det lätt att tänka att vi vill sluta med eller bli av med, men tänk om det istället är så att vi ska lära oss uppskatta det mer?”
De som fastar nu för tiden gör det ofta från något annat än mat. Socker, skärmar, kött och köp är vanliga exempel. Jag tror många väljer något att fasta från som man mer eller mindre vill få bort ur sitt liv eller åtminstone minska ordentligt. Det vi gör eller har för mycket av är det lätt att tänka att vi vill sluta med eller bli av med, men tänk om det istället är så att vi ska lära oss uppskatta det mer?
Om vi bara åt godis på lördagar, om vi bara skrollade Facebook på torsdagar, om vi bara åt kött på söndagar och om vi prioriterade kvalitet istället för kvantitet när vi handlade, skulle vi då inte uppskatta allt detta mer?
Jag tar mig själv som exempel. Jag har en osund relation till godis. Jag äter visserligen inte några enorma mängder, men när jag äter ser jag det mer eller mindre alltid som misslyckande (jag ska inte överdriva, jag har mycket nåd till mig själv, men nog får man en känsla av att jag inte borde äta detta egentligen?). Om jag lyckades äta bara på lördagar kanske jag skulle slippa ambivalensen och kunna njuta fullt ut av godiset.
Jag har även en osund relation till sociala medier. Jag fastnar lätt. Ofta är det intressant, men ibland skrollar jag så länge att det som syns i flödet snart bara är sådant som leder till det som ungdomen kallar brainrot (hjärnröta). Mycket tid som skulle kunna användas till kreativitet går åt till meningslös mediekonsumtion. Om jag istället avsatte en kväll i veckan till sociala medier så vet jag, av erfarenhet, att jag skulle uppskatta det jag såg mer. Algoritmen hjälper faktiskt också de som tittar mer sällan, de ser mer innehåll som de upplever som relevant.
Jag skulle kunna skriva även om hur jag känner skuld kring min köttkonsumtion och hur jag kan drabbas av ånger efter att ha köpt någonting onödigt för att det varit billigt. Men istället vill jag be dig att fundera på vad du upplever att du har en osund relation till? Kanske är det något som du verkligen oroar dig för eller något som du känner ett lätt missnöje kring. Är fastan kanske en bra tid för dig att ta dig ann detta?
”Fastan ligger lägligt i tiden som en andra chans efter misslyckade nyårslöften, men det måste inte vara samma sak.”
Fastan ligger lägligt i tiden som en andra chans efter misslyckade nyårslöften, men det måste inte vara samma sak. Nyårslöften handlar ofta om vanor som vi vill börja eller sluta med, medan fastan handlar om att börja eller sluta med något under en begränsad period. Bland annat för att lära sig uppskatta det mer.
Det finns som sagt även andra, kanske viktigare, anledningar att fasta. Så som att ge plats för Gud i våra liv. När vi fastar från mat påminner hungern oss om att vi är beroende av Gud. När vi fastar från kött eller fossilbränsle så påminns vi om att vi är fångar i synden och beroende av Guds nåd. När vi fastar från internet ger det oss tid som vi kan ägna åt bön och bibelläsning för att närma oss Gud.
Oavsett vad du väljer att fasta från (eller till) så bör du fundera på vad du har för mål med fastan. Kanske kan vi i år lägga till detta perspektiv av att lära oss att uppskatta någonting mer. Jag tänker att det är en del i vår helgelseprocess, att inte leva i överflöd och frosseri, utan att lära oss njuta av Guds goda gåvor i måttfullhet.
Till sist ett ord från Herren om ytterligare ett perspektiv på fastan:
Är det en sådan fasta jag vill se: en dag då man späker sig, hänger med huvudet som ett strå, ligger i säck och aska? Kallar du det fasta, en dag som behagar Herren? Nej, detta är den fasta jag vill se: att du lossar orättfärdiga bojor, sliter sönder okets rep, befriar de förtryckta, krossar alla ok. Dela ditt bröd med den hungrige, ge hemlösa stackare husrum, ser du en naken så klä honom, vänd inte dina egna ryggen! — Jes 58
