Sommarens tredje ekumeniska gudstjänst

Sommarens tredje ekumeniska gudstjänst hölls i Byahuset. Flaggan var hissad och borden var pyntad med blomster från två av byns trädgårdar. Helen Hörnlund var mötesledare. Hon visade på en morot från trädgårdslandet som växer upp från ett litet ynka frö. Men för att det ska växa upp och inte kvävas behöver det rensas bort ogräs och överflödiga morotsplantor. Det kan också behöva lite stöttning när den är liten och ensam. Hon gjorde en jämförelse med tron, att man kan behöva rensa bort för att det ska kunna växa. Hon läste bibelordet om liknelsen om sådden i Markus evangeliet. Systrarna Margareta Sandman och Cecilia Strömberg skötte sången och musiken. Med duetter och solosånger talade sångerna om Guds storhet, längtan efter Gud.

Rune Persson, Holmsund predikade utifrån söndagens evangelietext. Han la tonvikten på bönen. Han värdesätter tystnaden före gudstjänsten, en förväntan inför mötet där Gud får tala. Han påpekade skillnaden på kristna i Sverige och i Afrika. Kyrkan växer i Afrika idag. Varför? De är ett bedjande folk. De ber ständigt morgon och kväll, hela dagen. Allting föregås av bön, det är en livsstil. Bergen var heliga platser där man fick möta Gud. Rune läste om Moses och hans böneställning, att hålla handen uppåt. När handen hölls uppe styrde israeliterna men när den sjunker styr  amalekiterna. Varför misslyckas vi ibland? Har vi hållit handen uppåt eller har de blivit tunga och ändrat riktning? Har vi bett, har vi insett bönens betydelse. Han berättade om ”tant Britta” som klippte ut predikoturerna och bad för de olika gudstjänsterna varje dag och vilken betydelse det hade. Duettsången ”Gå bönernas bro” utgjorde en paus i predikan som sedan fortsatte med några vittnesbörd om bönens betydelse. I Gräsmyrs EFS fanns en tavla med texten: ”Sluta aldrig önska, sluta aldrig be, sluta aldrig hoppas, än kan under ske”. De orden behöver vi lära oss att stava till mer. För Gud är ingenting omöjligt. Rune och hans fru som varit många år i Afrika fick se bönens möjligheter på nära håll. De behövde böcker i ett projekt i Afrika men det fanns inga pengar. Rune och en afrikan satte sig ner och bad och skickade sedan iväg beställning trots att de inte hade några pengar. Afrikanen hade tro för att det skulle ordna sig. När beställningen var skickad gick Rune för att hämta posten. Där fanns ett brev adresserat till Rune och hans fru från en bönegrupp i Örebro. De hade skickat en gåva som precis täckte kostnaderna för de böcker som var beställda. En annan gång skulle Rune predika och regnet öste ner och det var hopplöst att göra sig hörd. Just när Rune ställde sig i predikstolen upphörde regnet och började igen när predikan var slut. Tredje händelsen som Rune berättade om var hans dotter som fick hög feber. Han försökte med allt för att dämpa febern men den bara steg till 41°. Men Rune bad för hans dotter och Gud hörde hans bön och febern försvann. Det händer alltid något när du beder. Mötet avslutades med duettsången ”En stilla plats” och bön. Efter fikagemenskapen fick alla ta med sig av blombuketterna hem.

• Dela