Gudstjänst en vinterdag i mars.

Else Hörnsten-Flogér inledde dagens med att läsa några av dagens bibeltexter. Kyrkoårets tema var ”Prövningens stund”.  Cecilia Strömberg sjöng ett flertal sånger i dagens gudstjänst efter en lång tids förkylningar och tysthet. Birgitta Lanhede var åter på  besök och utgick ifrån dagens evangelietext. I dagens text talas om att Petrus ville skydda Jesus från frestelserna. Jesus skulle inte behöva dö, han kunde välja vilken väg han skulle gå. Vad är viktigare i livet? Att vara frisk, att ha ett hem att bo i, att ha mat att äta, att ha något meningsfullt att göra. Man kan leva upp till en mask att allt ska vara så bra. Vi får frågan: Hur mår du? Vi svarar oftast bra även om det inte är bra. Vi är lyckliga när allt går som på räls. När prövningar kommer, hur är det då? Vi som kristna får glädjas över hoppet i Guds härlighet. Man kan leva 40 dagar utan mat, 3 dagar utan vatten, 8 minuter utan luft men ingen minut utan hopp. Var glada i hoppet, tilliten i Gud. Han har en tanke med våra liv. Många lever i tron att bara de inte har problem så kan de vara glada. Vi får njuta av livet och glädjas trots de problem vi får. Lidandet kan skapa något nytt. Vi får försöka vara positiva. Gud har ett syfte. Han finns där och bearbetar våra liv. Lidandet ska ge oss fasthet. Gud tillåter lidandet. Det är ingen slump. Paulus skrev Filipperbrevet när han satt i fängelse. Där återfinns ordet glädje 19 gånger. Birgitta citerade de första verserna i Jesaja 43. Vi får släppa allt vårt eget, känna sig älskad, vara ett Guds barn. Han är alltid med oss oavsett vad vi går igenom. Hur kan vi känna oss lugna när det krisar sig? Psaltaren 46 talar om att vi ska vara lugna, vara helt stilla och fokusera på Jesus. Det enda han begär är att vi inte ska komma på egna lösningar. Vi låter oss styras av omständigheter i stället för att lyssna till Gud. Om vi går så långt att vi förlorar hoppet är vi illa ute. Gud är alltid med oss. Vad gjorde Paulus så tillitsfull. Han litade på Gud. Gud hör oss och skickar sina änglar till oss. Vi måste lita på Guds plan. Berättelsen om fotspår i sanden talar om att Gud aldrig ska svika dig. Gud har en speciell plan med oss, den kan ingen annan ändra, bara vi själva. Efter predikan sjöng Cecilia ”Någonstans bland alla skuggorna står Jesus, ”Ensam vandrade du aldrig” och ”Jag är ej ensam, nej jag har ju Jesus”. Else avslutade med bön och psalmen ”Guds ord och löften” sjöngs.

• Dela