Ropa till Gud

Observera

Denna text publicerades första gången den 18 september, 2019. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.

Höstens första missionsafton inleddes med psalmen ”Saliga visshet”. Else Hörnsten-Flogér, en av kvällens inbjudare läste dagens ord från ”Jesus kallar på dig” skriven av Sarah Young. Hon berättade även om ett råd som Tomas Sjödin fått höra av en person i Göteborg. Han sa till Tomas att du skriver väldigt bra men skulle vilja ge ett gott råd: Nästa gång du skriver en bok ska du skriva 23 kapitel som inte handlar om Gud och det 24:e kapitlet får allt handla om Gud. Det kunde inte Tomas lova eftersom Gud är med hela tiden. Hon läste även några rader från Tomas bok ”Den som hittar sin plats tar ingen annans”. Psalmen ”Guds ord och löften” sjöngs innan kvällens medverkande äntrade pianot. Per-Gunnar Israelsson, Stenberg sjöng ett flertal sånger, däribland ”Om Gud förglömde världen”, ”Vi ger dig lov” och ”Ropa till Gud”. Den sista sången fick ligga till grund för den predikan som följde. Per-Gunnar utgick från Psaltaren 107. Han talade om bönesvar och att vi ska tacka Gud för dessa. Även om du valde fel väg får vi ropa till Gud. Det var inte kört. De dåraktiga förstod inte att de gått sin egen väg. Ropa innebär att be kraftfullt, mer än en vanlig bordsbön. Gud hör. Den stolte drabbades av stormvindar, kan jämföras med aktier i dagens Sverige. Ropade i  all sin nöd och kom blottad inför Gud, sista utvägen. De blev räddade. Jesus sände ett tröstens ord när det var som värst. Barmhärtige samariten är ett exempel. Blev räddad från trångmål, till en hamn dit de ville. Vi uppmanas att tacka Gud, att offra livets offer, Vi ska våga säga att man är övertygad att Gud gjort under. Gud är med i det praktiska livet. Per-Gunnar fortsatte sedan med sångerna ”Som en hjort längtar efter vatten” ”Jag ber om din frid” och ”Herre till dig får jag komma”. Cecilia Strömberg avslutade mötet med bön och ett välsignelseord. Psalmen ”Gud för dig är allting klart” sjöngs innan fikat serverades som makarna Else och Eiron Flogér ordnat. Höstens sista blommor prydde borden och fick också följa med mötesbesökarna hem.