Vindarna blåste och snön dalade så smått. Ett tjugo-tal personer samlades för att lyssna om Jan Sparrings liv och hans sånger. Kvällen inleddes med inbjudarens önskesång som skrevs i hans hemtrakter; ”O store Gud” verserna 1, 4-6. Cecilia läste från 1 Thessalonikerbrevet 5:13-15. Vi bad för två böneämnen som kommit oss till del. Kvällens gäster var Annki och Mikael Örnberg.
Vi började med att sjunga sången ”Ovan där”. Han hette ursprungligen Jan Birger Engström (Fick namnet Sparring senare) föddes 16 mars 1930 i Stockholm. Sin musikalitet ärvde han av sin far som dog när han var 3 år gammal. Han upptäckte att han kunde sjunga så han tog lektioner hos en hovsångare Martin Öhman. Han gick också på operaskolan och examinerades 1959. Han sjöng bl.a. Figaros bröllop. Janne fick problem med missbruk av alkohol. Blev avstängd från operan. Nästa sång blev ”Guldgrävarsången”. Ps 139 ”Herre du utrannsakar mig och känner mig.” Mikael sjöng ”Hav tack o Jesus”. Janne blev 62 år. När hans pappa dog fick han en ny pappa som inte var så snäll. Han utsattes för misshandel och placerades på barnhem när han var 9 år. När han började skolan utsattes han för mobbing för att han inte bodde hemma med en mamma och en pappa. Han var ständigt det svarta fåret. Pappa slog honom med allt som fanns tillgängligt. När han var 15 år flyttade han till Blecktornets ungdomshem på Söder. Lärde känna nya människor och det var där alkoholen kom in i bilden. Han lånade bilar och kom in i kriminalitetens bana. Han hamnade på ungdomsfängelse. Han höll på med skolboxning, Han var en fighter men inget proffs. På kort hade han alltid en knuten näve. Alla fick sjunga med i psalmen ”O sällhet stor”. Livet är en resa. Han hade det besvärligt i början av sitt liv men han fann frid. Mikael sjöng ”Lugna hamn”. Jannes djupa stämma, en barytonröst. Han gav ut 24 lp/cd, 14 stenkakor. Ångesten gjorde att han började använda droger. Hans första relation tog slut. Han mötte Jesus och blev frälst. Göran Stenlund, Lewi Petrus och Göte Strandsjö betydde mycket för honom. Janne var en banbrytare och sjöng i folkparken. Han gifte om sig med en som hette Ingrid Norlin. Sjöng också tillsammans med Leif Kronlund. Han fick ett hjärta för människor på livets skuggsida. erbjöd att följa med dom och köpa mat. Mikael sjöng ””Varför är du så ensam”. Janne hade tre relationer som gick sönder. Psaltaren 40:1-3 Sånger som han sjöng var ”Räck mig din hand”, ”Man ska leva för varandra” och ”Vet du om”. Annki sjöng ”Allt det gamla, Det är slut”. Psalmen ”Hur underlig är du” sjöngs. Att spegla en annan människas liv är svårt. Det blir en tolkning hur man ser det. Janne var med om en bilolycka och han fick sitta i rullstol. Han sjöng ”Nån däruppe måste gilla mig”. Han ger en positiv förebild att han lyckades vända den knutna handen till sitt hjärta med Guds hjälp. Till slut sjöng Mikael ”Som när ett barn kommer hem om kvällen”. Mötet avslutades med bön och psalmen ”Blott en dag”.
