Ekumeniska veckan: Lovsång och förbönsgudstjänst i Salemkyrkan Mo.
Publicerat 11 februari, 2024
Ekumeniska kören inledde med sången ”Vi är här samlade i Jesu namn” där Elisabet Jonsson var solist i verserna. Körledare var Cecilia Strömberg. Vid pianot var Anne-Christine Örnberg och på bas Åke Rossander.
Mattias Korswing pastor i Salemkyrkan hälsade välkommen och berättade om kvällens upplägg. Han läste från Psaltaren 51:8-15. Därefter sjöng kören ”Stor är du härlighetens Gud” och ”Jag vill ge dig o Herre min lovsång” där mötesbesökarna fick vara med i tredje versen.
Mattias presenterade dagens talare Elisabet Jonsson, komminister i Svenska kyrkan. Hans möte med henne var vid predikstolsbytet i Nordmalings kyrka då Elisabet som var prästklädd lekte kurragömma med hans dotter. Hon är en glädjespridare.
Liturgi är faktiskt lek inför Guds ansikte. Det behöver inte vara så allvarligt och komplicerat. Denna vecka stannar vi upp med en text i Lukas 10 där en laglärd klok man som försöker testa Gud. Han frågar: Vem är min nästa? I bibelstudierna i tisdags berördes det dubbla kärleksbudet: Du ska älska Herren din Gud med hela ditt väsen, både med hjärta och hjärna, förstånd och känslor. Vi är alltför bra att separera upp våra liv och tänka att jag älskar Gud.. Att älska sin nästa eller älska sig själv är något helt annat. Det är en helhet, nånting som hör ihop. Det är kärnan. Vem är min nästa? Den välkända bibelberättelsen om en man som färdas mellan Jerusalem och Jeriko, den 2,5 mil långa sträckan med kuperad terräng, otroliga höjdskillnader. Perfekta ställen för rövare som slår sönder med våld och han blir nedslagen. Så kommer två kyrkliga företrädare. De ser den slagne mannen men väljer att ta andra sidan och går förbi. Då är det enkelt för den slagne mannen att ge upp men så hör han fotsteg igen. Klapprande fotsteg av åsnan och barmhärtige samariern som fylls av medlidande. När vi fylls av medlidande så aktiveras våra innersta vitala organ, hjärta, lunga och lever. Det känns från insidan och ut så att han ser medmänniskan som behöver en hjälpande hand. Jag kan inte låta bli. En av poängen i berättelsen att samariern som var föraktad men även räknade med och fick en viktig roll i den här berättelsen. Han tog mannen till ett värdshus och skickade vidare uppdraget. Ingen av oss kan bära den här världen på våra axlar. Vi behöver varandra. Om vi skulle bära det själv skulle vi gå sönder. Vem är min nästa? Alla de människor som finns i vår närhet. Vi rör oss på olika ställen i vår vardag. En annan liknelse talar om att ”Vad ni har gjort mot mina minsta det har ni gjort mot mig. Jag var hungrig och ni gav mig att äta, naken och ni gav mig kläder”. Uppdelning mellan fåren och getterna. Liknelserna har en poäng att visa på de starka motsatserna. Livet är en helhet. Ibland är jag som en get som blundar för min nästa och ibland som ett får som finns för min nästa och så växlar det genom livet. Evangeliet är att Jesus har dött och uppstått för alla. Han har gett allt. Vi får lyssna till hans ord: Följ med och se, Gå i mina fotspår. Vad skulle Jesus gjort? Vi är ett enda bröd och en enda mänsklighet. Det får vi se på söndag då vi delar brödet tillsammans. Vi hör ihop med hela mänskligheten. Jag älskar för att Jesus först har älskat oss. Om kyrkan bara är för sig själv, då är vi ingen kyrka. Kyrkan är du och jag. Vi är varandras nästa och medmänniska, vi finns för att dela livet med varandra. Vad skulle Jesus gjort? Det handlar om relation. På NKR sammanträde läste Mattias från Jesaja 58, om den rätta fastan, att lossa bojorna och att befria osv. Det är det, det handlar om, att älska vidare, det hör ihop.
Ekumeniska kören sjöng ”Lova Jesu namn” där alla fick vara med och sjunga. Mattias presenterade de olika bönestationerna.
Vid klagomuren kan man skriva lappar och lämna över till Gud. Dessa lappar kommer att eldas upp i slutet av gudstjänsten. Din synd finns inte mer. Vidare finns det en ljuständarstation där man kunde tända ett ljus. Längst bak i salen fanns förebedjare som bad för de som önskade förbön. Vid sidan av kyrksalen fanns ett kreativt hörn där man kunde måla sina böner och tankar. I hallen fanns mattor och kuddar. Där kunde man falla på knä vid korset. Där fanns också mannakorn så man kunde få en bibelvers. På skärmarna fanns olika böneämnen som var och en kunde sitta i bänkarna och be för.
Några av de böneämnen som visades.
Kören sjöng ”Helige Ande kom oss nära” och ”Möt mig nu som den jag är”.
Utvalda bibelord som också visades på skärmarna.
Kören sjöng ”Herren din Gud går före dig” med Anders Forsberg som solist. Lapparna i klagomuren bars ut på en muurikka och eldades upp ute. Synden finns inte mer.
Kören avslutade med sången ”Vi vandrar”.
Bönegemenskapen fortsatte på torsdag mitt på dagen i Levar EFS.
