Avslutningsgudstjänsten som var i form av en ekumenisk mässa inleddes med psalmen ”Se vi gå upp till Jerusalem”. Kantor var Daniel Lundström.
Kyrkvärd Birgitta Tornberg läste fastlagssöndagens texter från Jesaja 52:13-15 och 1 Korintierbrevet 13:1-13. Ekumeniska kören sjöng under Cecilia Strömbergs ledning ”Stor är du härlighetens Gud” och ”Lova Jesu namn”.
Därefter sjöngs psalmen ”För att du inte tog det gudomliga”. Magnus Persson, Malmö som varit årets talare läste dagen evangelietext från Lukas 18:31-43.
En sammanfattning på väg in i fastan: Genast kunde han se, han följde med Jesus och han prisade Gud och folket såg det så de lovade Gud. Kyrkan har i över 100 år spenderat 40 dagar för att inviga sig själv, skärpa blicken, tränga sig djupare in i Jesu kärlek. Den vägen som leder oss in i fastan är kärlekens väg. Direkt efter fastan, döden, korset och uppståndelsen är det de orden Jesus ställer till Petrus: Älskar du mig? När vi går in i fastan får vi skärpa vår andliga blick så att vi kan förstå, följer Jesus och prisar Gud. Då ska folket som ser det stämma in i vår lovprisning. Lukas 18 är ett kapitel som är packat med liknelser, händelser, när Jesus säger och gör saker som vänder upp och ner på begreppsvärlden. Lärjungarna fattade inte vad Jesus menade. Magnus fru klagar på selektiv hörsel men grejen är att Magnus inte fattar vad hon menar. I kapitlet möter vi en yngling som kommer till Gud och frågar, vad ska jag göra för att få evigt liv? Jesus säger ett fattas dig. Det är omöjligt för människor men det är möjligt för Gud. Hela frälsningsprojektet ligger i Guds händer. Det är befriande att frälsningen inte ligger på dig eller mig utan den vilar i Guds hand. Om ni inte tar emot Guds rike som ett barn så kommer ni inte in. Petrus får ingen tentamen när han förnekat Jesus. Det blir ett hjärta till hjärta-möte. Han säger: Petrus älskar du mig? Vi gör vårt bästa och ställer oss frågan: Varför? Vi kan inte fullt begripa honom, han är större, utanför begrepp som vi inte ens har tillgång till. Löftesorden handlar inte om att vi ska fatta utan att vi ska lita på honom och hans löften. Så många gånger som Jesus säger en sak och lärjungarna gör något annat. Det handlar inte om förnuftet, att vi ska begripa. Tro är en övertygelse om det man hoppas på, om en visshet om vem man inte kan skilja sig ifrån. i fastan får vi skärpa vår blick, fördjupa din förståelse och framförallt öva din förtröstan. Släppa kontrollen till han som ser till att solen går upp, jorden snurrar på minsta möjliga decimal och allting stämmer. Det går inte att se att synderna är förlåtna men det går att förtrösta på att de är förlåtna. Vi kan ha olika samfund men allt kretsar kring det som ska ske på Golgata. Det är fullbordat. Han ska uppstå i härlighet, Ormens huvud ska bli krossat. Se Guds lamm som tar bort världens synd. I dagens text är det en blind som får tala om att han ser, Tron kommer av att se, tron kommer av att höra. Allt han behöver höra är att Jesus är här. Han började ropa, och Jesus stannade. Vi får göra som den blinde tiggaren, ropa och få svar på alla varför. Ett lösenord med direktförbindelse med Jesus. Jesus hjälp mig! ”Jesus är här, Jesus är här. Allting är möjligt för Jesus är här”. Jesus har stannat, han är mitt ibland oss. Han har bjudit oss att komma och få ta emot honom i bröd och vin. Fanny Crosby, en annan blind kvinna som skrivit många psalmer. Hon skrev bl.a. ”Jesus kär gå ej förbi mig” psalm 211. Vad vill du att jag ska göra för er? Då får vi komma, Herre gör så att jag kan se igen. Du som varit trogen i kyrkan men du känner dig blind. Vi får säga som den blinde: Hjälp mig att se igen. Det som var så klart för mig under konfirmationen, ungdomstiden, när det var så tydligt vad korset betydde för mig, att mina synder var förlåtna. Den himmelska glädjen och lågan har falnat, blicken har blivit dunkel, hörseln nedsatt. Herre låt det ske igen. Låt mig förstå att jag är djupt älskad och förlåten. Att du har gjort allt för mig, en gåva som vi får ta emot i vårt hjärta. Han fick följa Jesus.
Efter predikan och trosbekännelsen sjöngs psalmen ”hjärtan enigt sammanslutna”. Kyrkoherde Eva Branzell var liturg och ledde nattvarden. Under utdelandet som olika personer från de olika församlingar skötte, delades gåvorna i två obrutna duklag. Det fanns också möjlighet till förbön med förebedjare. Kören sjöng ”Helige Ande, kom oss nära” och ”Möt mig nu som den jag är”. Efter nattvarden sjöngs psalmen ”Jag vill ge dig o Herre min lovsång” tillsammans med kören. Kören avslutade med ”Herren din Gud går före dig” där Anders Forsberg var solist samt sången ”Vi vandrar”.
Efter gudstjänsten bjöds alla på kyrkkaffe där May-Brith Saxin avtackade Magnus för hans medverkan med två lokala saker, en västerbottensost och en glasdroppe gjord av Baudins.
