Klockan 13.00 hade alla som ville ätit sina hamburgare och vi samlades till gudstjänst i Arken på Pengsjögården. Cecilia Strömberg inledde med sången ”Så stor är Gud”. Johan Wikström var mötesledare och nämnde Hesekiel 37 som handlar om de förtorkade benen som får liv igen. Johans erfarenhet av tro är att den kan gå upp och ner. Han har svårt att lita på en person som säger att jag aldrig har ångrat mig. Arvid nämnde på förmiddagen att vattnet kokar vid olika temperaturer. Om vi kokar ett ägg i 10 minuter så är det stenhårt, men om vi stormkokar ägget på Mount Everest så kommer det att vara rätt flytande för det blir aldrig varmare än 63 grader. En sak som vi vet är att förtorkade benpipor inte får liv igen. Något som är dött finns inget liv i. Alla kan vara överens enligt biologilektionen så är det omöjligt att Jesus kunde uppstå. Men vi är små, små människor som tror på en stor Gud som kan göra det omöjliga möjligt. Vi får be Gud visa mig något som jag varit säker på men som Gud tänker är annorlunda. Att våga utmana sig: Gud, Vad är din sanning? Hur ser du på omgivningen? Att se att Gud göra nya saker och och hjälpa oss förstå saker på nya sätt. Det kräver ett visst mod. Vill vi låta Guds Ande tala i våra liv?
Cecilia sjöng sången ”Gud din kärlek i världen lyser”.
Arvid Nyström som predikar den här söndagen är bosatt i Örebro men uppvuxen i Vännäs.
Han jobbar inte som pastor utan som programmerare, att skapa appar, dels en kristen ljudbokstjänst, key story samt en studiebibel till kärnbibeln. Han känner sig glad att kunna använda sitt kunnande i Guds rike. Egentligen är han utbildad lärare och har under våren arbetat åt Karlskoga folkhögskola med en lärjungaskola, Apg 29. I övrigt är han ute och predikar och har skrivit några böcker. Alla böcker handlar om det kristna livet.
För tre veckor sedan hade han bokrelease för sin tredje bok som handlar om Elden som symbolik på Gud, vår tro och på den kristna rörelsen. Därför kändes det naturligt att predika om det temat idag. En gång har Arvid varit med och bränt ner ett hus. Han bestämde sig när han var 16 år för att bli brandman och började utbilda sig på en räddningstjänstutbildning som Liljaskolan hade. De hade fått en förfrågan om att bränna ner en stuga för att det blev billigare för ägaren. De fick hålla koll så att inte elden skulle spridas till intilliggande stugor. En av klasskompisarna kom på idén att grilla korv på husgrunden. De övriga hade en liten brasa bredvid. De trodde att deras brandmansutstyrsel skulle räcka. De var så varmt att kläderna blev förstörda och fick ersätta dem. Men han kände att det inte var det han skulle jobba med. Idag vill Arvid tala om att tända en bildlig eld. Arvid läste från Hesekiel 37:1-14. En gång sa Jesus att ”Jag har kommit för att tända en eld på jorden, om den ändå redan brann”. Det är den elden som han tänker tala om. Det handlar inte om den fysiska elden utan om en eld som börjar brinna inom er. När Anden kom över lärjungarna så kom det tungor av eld och fördelade sig över dem. Johannes sa att Jesus skulle döpa sina lärjungar med helig ande och eld. Elden är fascinerande. Det behövs tre beståndsdelar till eld; bränsle, värme och syre. Bränslet i den kristna tron är tiden med Gud i lovsång, bibeln, i naturen eller vilket sätt vi söker Gud, enskilt eller tillsammans. När Anden kommer med sin gnista så kan den tända till, brinna till. Det finns liv i den här texten. På samma sätt kan vi be våra böner som vi alltid gjort och rätt som det är kommer anden med sin gnista och helt plötsligt brinner det till i bönen. Värmen, en kärleksfull person. Kärleken är en grundförutsättning för den kristna tron. Att ta emot Guds kärlek, bli förvandlade av hans kärlek men också kärleken till varandra. Det viktigaste budet i bibeln är att älska Gud, sin nästa och sig själv. Det är det som det kristna uppdraget går ut på. Kärleken skulle vara det främsta kännetecknet för att ni är mina vänner. Syret är Anden. När Guds vind blåser in och det finns alla förutsättningarna så kommer den här elden att flamma upp. Utan Anden är det som kropparna som vi läste om i Hesekiel som bara är ett skal men utan liv. Gud måste få tända något i vår tro för att det ska bli liv. Ibland går elden över till att vara glöd. Ibland har elden höga flammor. Dem elden som Gud ger försvinner inte men den kanske inte syns på samma sätt på avstånd. Elden som falnar ibland. Ibland måste Gud få flamma upp den här elden på nytt. Vi kanske ser nyfrälsta och tänker att så där var jag förut, men inte någon tanke på att det kanske är nånting jag ska be om till Gud inom mig. En del kan känna att det inte ens är glöd, det har slocknat. Ungefär som benen i texten. Plockar man bort någon av beståndsdelarna så brinner inte elden. När vi slutar läsa bibeln och be så finns det inte lika mycket som kan fatta eld. När man plockar bort kärleken och har svårt att förlåta varandra, bråkar med varandra, har ovänner, då blir inte kärleken vårt kännetecken. Det blir svårare att släppa in människor i vår gemenskap, vi blir mer fokuserade på oss själva än andras bästa. När vi inte ger utrymme för andens vind så kommer elden att svalna. Det övergår till glöden som knappt märks. Om man tittar runt i Sverige och tänker att det var länge sedan det var väckelsetider där många människor kom till tro och få som går i kyrkan, Men om man tittar ut över världen så märker man att det fortsätter att gå en väckelse, elden sprider sig, 1000-tals människor kommer till tro varje dag, får sina liv förvandlade, elden sprider sig vidare. Om man drömmer och upplever det så verkligt och så vaknar man till och tänker hur sjukt var det att jag tyckte det var så verkligt. Om man blir uppslukad av jobb eller något annat som man tror är det viktigaste. Så öppnar Gud perspektivet och så inser jag att det här är ännu viktigare. Vi inser att Jesus är ännu viktigare och att världen behöver honom. Sverige behöver en ny väckelse, behöver vakna upp på nytt. Det finns människor som profeterat att det ska komma en väckelse över Sverige. Kanske att det är så, det finns förutsättningar, människor lever utan hopp, det finns hot som möter oss varje dag, krigshot, klimathot, gänghot, ekonomihot etc. Jesus sade: Jag är världens ljus, den som följer mig ska inte vandra i mörkret för att ha livets ljus. Vi är egoistiska, kärlekslös kultur. människor lurar av andra pengar, utnyttjar varandra, mycket hat och våld i kommentars-flödet. Elden som Gud tänder handlar inte om vår prestation att vi ska skärpa till oss och bli bättre utan att tillåta Gud att tända eld i oss. Vi kan skapa förutsättningar för elden. När Gud tänder en eld i oss blir det som fyrar som lyser upp på långa avstånd som människor ser på långt håll. Elden behövs inte bara för mig utan för världens skull. När det blir tillräckligt torrt när sommarvindarna blåser kan det flamma upp på nytt. Så kan det vara med vår tro. Det kan vara som de torra benen men vi kan få flamma upp, Vi får be att det ska börja med mig.
Efter predikan sjöng Cecilia ”Det brinner en eld” och tillsammans med alla kören ”Ande du som livet ger”. Johan påpekade att vi tror att människor inte är intresserade av religion. Den som tror att Sverige är det mest sekulariserade landet är såna som Johan. I samtal med elever och lärare på skolan märker Johan hur många frågor som ställs, intressen. Många på Liljaskolan där Johan jobbar en del önskar att de hade samma tro som Johan. Många kommer till Johan och frågar sig hur de ska hantera det som blivit fel i mitt liv. När inte det språket finns så blir det skam i deras liv. Här har vi kristna något att göra, att tala om att det finns förlåtelse. Därefter bad Johan en bön
Gudstjänsten avslutades med psalmen ”Grip du mig helige Ande”.
