Församlingen som startade 7 april 1884 kunde fira sitt 140-årsjubileum nu i september. Det började med en måltid som caterades från Åbrånets limousin. Den bestod av potatisgratäng, rostbiff, svampsås och sallad. Dessutom fanns rödvinbärsgelé som tillbehör samt hembakt tunnbröd med smör och ost och en måltidsdryck.
Efter maten hälsades alla välkomna till jubileumsgudstjänst. Den inleddes med psalmen ”Brist ut min själ i lovsångsljud”. Dagen till ära förstärktes orgelmusiken med sopransax spelad av Maria Sundh, Ursviken.
Cecilia Strömberg delade lite historik som finns med i församlingens jubileumsskrift som skrevs 1884. Den bildades som Hörnsjö brödraförsamling av 15 personer 1884 och kyrkan byggdes 1901. Det beskrevs hur olika personer hjälpte till med gåvor, material och hur den byggdes. Ungdomsföreningen bildades 1901 och bytte sedan namn till SMU och sedan Hörnsjö Equmenia. Det nämndes vilka pastorer som tjänat församlingen där Ingrid Skagersten var den sista och slutade 1995. Det nämndes också vilka som varit ordförande och den funktionen har idag Eiron Flogér. Det berättades bl.a. om att församlingen haft 5 konfirmandgrupper med inlånade pastorer -97, -99, -00, -02 och -04. Kvällens sångare var Ann Bergqvist, Olle Walterholm båda från Hörnsjö samt Camilla Andersson från Hössjö. De sjöng först sångerna ”Om” och ”You raise me up”. Olle kompade på gitarr.
Sedan fick alla sjunga med i psalmen ”Jag vill ge dig o Herre min lovsång”. Elin Lagerhäll, pastor i Missionskyrkan Vännäs var kvällens talare.
Hon anknöt till de saker hon lade märke till först när hon besökte Hörnsjö för ca 3 år sedan. Det första var kaminen som finns längst ner i kyrksalen. Det andra hon lade märke till var bibelordet som är målat längst fram i kyrkan. ”Evangelium är en Guds kraft för den som tror” Romarbrevet 1:16. Hon hade ingen aning hur den hamnat där, rent praktiskt var det nog en schablon där någon stått på en stege med en smal pensel och superstadig på hand. Sedan funderade hon på att den var i så bra skick. Vad var det som gjorde att man valde just detta bibelord? Har det funnits ända från början, 1901 visste hon inte. Elin minns från första församlingen hon var med i, Mohed i Hälsingland fanns ett stort kors och det var omgivet av texten ”I detta tecken ska du segra” I det gamla missionshuset i Karlholm trots att det nu är en bostad står det i vardagsrummet med stora bokstäver ”Kommen till mig”. I en tidningsartikel fanns en bild på en kommunpolitiker utanför Örebro som flyttat in i sin barndomsbys missionshus där bakom honom syntes texten ”Se jag står för dörren och klappar, om nån lyssnar till min röst och upplåter munnen så ska jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig ”. Här i missionskyrkan i Hörnsjö möts vi alla av orden ”Evangelium är en Guds kraft för var och en som tror”. För den församling som valde och placerade orden där var det självklart vad orden betydde. Det var något man kunde samlas kring och enas om. Det här är ord som vi vill stå för och som vi vill dela ut i den här bygden. Hon hoppas att det var så. Alla som tillhör en församling eller familj tycker inte alltid lika. Men detta ord tror hon att alla kunde skriva under, att det var viktigt. Vad betyder det här bibelordet idag för församlingen, för Hörnsjö? Texten är hämtad från Romarbrevet skriven av Paulus. Han var en farisé, utbildad i den judiska lagen. Från början var han en stark motståndare till Jesus. Han gjorde allt för att få stopp på den rörelse som efter Jesus död och uppståndelse där lärjungarna gick ut och berättade om Jesus och skaran bara växte och växte. Men så fick han själv mötet med Jesus som förvandlar allt. Paulus vänder om helt och hållet. Resten av sitt liv använder Paulus till att resa runt bland judar och sedan för hedningarna för att berätta om Jesus. Han upprättade kontakter med olika kristna församlingar i medelhavsområdet. Han skickade brev för att undervisa och uppmuntra. Rom var världens mittpunkt på den tiden. Den romerske kejsaren var en central gestalt som betraktades som en suverän makthavare. Men evangeliet, berättelsen om Jesus visar något annat. Det pekar mot en annan herre. Precis där säger Paulus att jag skäms inte för evangelium. Han är övertygad om att en dag ska alla knän böjas, också den romerske kejsarens knän, att Guds kraft finns i evangeliet. Kraft heter på grekiska Dynamis. Guds kraft, Guds dynamit – det är evangeliet! Paulus har fått se på så många platser vilken kraft evangeliet har. Det skakar om och exploderar på ett bra sätt. Berättelsen om Jesus är långt ifrån tomma ord utan det blir till en verklighet för den som lyssnar. Något som tar form i deras hjärtan och sinnen. som förvandlar deras sätt att leva. Det är lätt att tänka att vara frälst ska man vara på något speciellt vis. Att en tro formar oss till några fromma helylle-människor. Evangeliet handlar bara om en sak, att frälsa, att rädda och befria från sådant som vi inte mår bra av. Att vara frälst och kristen är snarare att bli omplanterad.. Den plantan som just du, med dina unika egenskaper och kvaliteter får hamna i en ny och bättre jord, placeras på en plats där du har bättre förutsättningar att växa och blomstra. Det är frälsningens och trons gåva. Det står att frälsningen är för den som tror och därför behöver vi tydligt bestämma oss på ett eller annat sätt. Vår Gud är generös och gränslös med sina gåvor. Tro är svårt att greppa för det omfattar sånt som vi inte kan se och vi inte kan bevisa. Samtidigt är det allt annat än att gissa och chansa. Tro är som att istället för att famla i mörkret, trycka på strömbrytaren så att du ser vad du behöver så att ljuset från Gud kan nå dig. Tro är Guds erbjudande på vänskap och trygghet även i stunder då du inte känner att du förtjänar det. I bibeln beskrivs tron som ett litet senapskorn och ibland som något som är mer dyrbart än guld eller som något heligt. Genom evangelierna handlar det lika mycket om tvivel som om tro. Även lärjungarna funderade över vad tron var och vad det innebar, varför det verkar så enkelt för vissa och svårt för andra. Jesus försökte aldrig övertala någon att stanna hos honom. Han gör det inte nu heller. Tron har ett djup som är bortom förståelse och känslor, rotat i de ställen där djup ropar till djup. I en tidskrift från Taize står det: Tron är inte en prestation av skicklighet, den kommer när man minst väntar. Tron är en gåva, ett erbjudande, en vän som sträcker ut handen helt prestigelöst och utan prestation. Budskapet på väggen som suttit där i generationer, Vem du än är, var du än befinner dig så finns det goda nyheter. Det finns en framtid och ett hopp för dig. I vår tid finns det en mängd olika sätt att tro, då är det lätt att ducka för sådana här ord. Men just pga. av virrvarret behöver kyrkan stå stadigt och våga vara en kyrka. Samtidigt behöver vi hitta relevanta och respektfulla sätt att presentera evangeliet på. Det som handlar om synd och omvändelse och de som handlar om kärlek och omsorg. Evangeliet har något att säga oss både för 140 år sedan men även idag, en aldrig sinande källa med hopp och med ljus. Evangeliet kapslar in Guds kärlek, det berättar om nåd, barmhärtighet, förlåtelse och försoning, Uppståndelsens kraft och löftet om evigt liv. Det budskapet, Guds dynamit ger Gud för att rädda den som vill tro. Människor som gått före och genom åren format den här församlingen, som tjänat med sina gåvor, burit bygden i sina böner. Det har inte varit lätt, det blir inte alltid som vi tänkt, oavsett om det är moln, hagelstormar eller stekhet sol så är Jesus med, du är inte ensam. Jesus är med i torka och översvämning och om du vill är du rotad i Kristi kärlek. Vi får bli rotade och burna och det är något att vara tacksam över.
Efter predikan sjöng Ann, Olle och Camilla ”Himlen är oskyldigt blå” och ”Andas in , andas ut”. Alla fick stämma in i psalmen ”Med Gud och hans vänskap”. Hälsningar som skrivits framfördes från Thomas Ahlberg och Margareta Sandman. Marianne Lundström berättade om det mottagande som hon fått när hon kom till församlingen. Mikael Örnberg nämnde om alla möten som han haft med Hörnsjö och delade bibelordet ”Jesus är densamme igår, idag och så i evighet”. Ann, Olle och Camilla fortsatte med sångerna ”Tänk dig” och ”Carry me home”. Gudstjänsten avslutades med bön, psalmen ”Bred dina vida vingar” och ”Välsignelsen”. Sedan blev det dags för tårtkalas.
