Flaggan var hissad och trädgårdens och naturens blomster prydde Byahuset. Helen Hörnlund hälsade välkommen till alla som mött upp och speciellt Ulf Dagerbrant som är den nye EFS-pastorn i Nordmaling-Nyåker-Bjurholm och Vännäsområdet. Cecilia Strömberg var mötesledare och hon poängterade att båda cliviorna blommade och även att det kommit en femte stängel på missionskyrkan. Första psalmen blev ”Nu är det härligt att leva”. Cecilia sjöng tillsammans med Helen sångerna ”Jesus vem är som du” och ”Så stor är vår Gud”.
Helen hade inledningsordet och delade några tankar som kom när hon var i trädgårdslandet. Där blir det många funderingar och prat med Gud. Ibland förstår hon sig inte på hur han gör och hur han tänker. Hon gillar att läsa och läser om människor som fått tydliga tilltal och tänker att hur det är i hennes liv, hur Gud har styrt henne. Det är sådant som dyker upp i trädgårdslandet, hur är min tro? Man vill ju berätta om sin tro för andra. Det är enkelt på mötena. annars är ofta en fegis. Berättar man för andra när man träffar dem. Sedan funderar hon på myggen, men kanske är de bra för fåglarna och deras fredagsmys. Myggen är så små men deras ljud kan ändå räcka till för att hålla oss vaken på natten. Hon fascineras att denna lilla mygg hugger in på den jättestora människan, de är modiga. Kan de vara modiga så borde vi kunna vara modiga att berätta om Jesus. Ett bibelord som kan trösta är Romarbrevet 8:38-39 Ingenting ska kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus. Därefter sjöngs psalmen ”Över berg och dal”. Helen och Cecilia sjöng sången ”Jag tror på en Gud, en enda”. Ulf Dagerbrant började med att presentera sig. Han började sin nya tjänst 1 juni och efterträdde Kristina Eriksson. Han har tidigare varit pastor inom EFK och svenska alliansmissionen som finns i Stockholm och söderut. De senaste åren har han varit pastor i Vineyard-församlingen i Umeå och föreståndare för ALT-utbildningen i Umeå. Flyttade upp till Norrland för att doktorera för 24 år sedan men det fattas lite. En av sönerna Kristoffer bor i Nordmaling och har nyligen fått ett barn. Hans största intresse är att segla. Han tycker det är jättespännande att få åka ut till alla och predika.
Förra söndagen var det Anden och mission som var temat. Det är den söndag då man pratar om de 72 lärjungarna som sänds ut. Han tänker tala om Guds rike, Anden och det nya förbundet och hur det skiljer sig från det gamla förbundet. Nya testamentets undervisning om Guds Ande är lite svårfångad. Det handlar mer om relation än en massa definitioner av vad Guds Ande är för något. Det handlar om att lära känna Guds Ande än att förstå vad det innebär att Guds Ande finns här. Vi lär oss vad Anden gör under tiden vi lever våra liv. En praktisk kunskap som man lär sig eftersom. Få av oss är modiga när det gäller att dela om vår tro och vårt liv. Det finns en sorts nyfikenhet och längtan efter andlighet, det stabila och riktiga. Vi borde bli lite mer frimodiga. På engelska heter den helige Anden ”The holy ghost”. Anden blir lite dammig. Fadern vet vi vad det är, Sonen är människan men Anden är lite diffus. När vi går med Anden lär vi känna den ännu mer. Den djupaste kunskapen om treenigheten kommer inte genom en massa fakta utan att vi är relaterade med Gud. Det handlar om en relation. På pingstdagen kom ju Anden på ett nytt sätt. Det speglar vad som hände för länge sedan när Mose tog Israels folk ut ut Egypten. Efter öknen så kom de till Sinai berg. Där får Mose stentavlorna från Gud med lagen. Där är storm, rök och eld och man ser att Gud är närvarande på berget. Det är det som judarna firar när de firar pingst. Givandet av lagen och när lagen då gavs skapandet av ett nytt folk, När Gud blir folket, lagen håller ihop och folket blir Guds folk. I Nya testamentet talas det om andeutgjutelsen i Apostlagärningarna 2. Det kom som en stormvind och det dånade och det kom eldsflammor över var och en. Gud kommer och ger sin Ande till människan på ett sätt som inte varit möjligt förut eftersom människan levt under syndafallet. Nu har människan blivit upprättad, Jesus har dött för våra synder. Guds Ande kan ta sin boning i människan. Det upprättas ett förbund.Lagen är inte längre skriven på stentavlorna utan på våra hjärtan. Det är det som händer i det nya förbundet. Anden kommer och bor i oss och ger oss liv igen. Gud blåste sin livsande i människan när han skapade den. Gud andas på människan och den får liv. Det är samma ord, ruach som betyder vind, andedräkt eller ande. Gud blåser sin livgivande vind in i människan igen, som följer syndafallet och lever bortvänd från Gud. Gud flyttar ut från templet och in i människan, församlingen, det nya templet av kött och blod. Det är en ny era som vi lever i. Apg 1:8, den versen är Apostlagärningarnas nyckel. Ni ska få kraft när den helige Ande kommer över er, ni ska vittna om mig i Jerusalem, Judéen, Samarien och till jordens yttersta gräns. Det är omvänt om vad som hänt under gamla testamentets tid. Där verkade Gud med hela mänskligheten från början. Adam och Eva faller, Gud utser ett folk och han verkar med ett folk istället. 11 av de 12 stammarna försvinner och Gud verkar med Juda stam. Sedan faller Juda stam och det finns bara en liten rest kvar står det i Jesaja. Sedan är vi framme vid Jesus som Gud verkar med. Vi har gått som en hel mänsklighet till en person, det blir som en tratt som smalnar ner. Efter korset säger Jesus orden i Apg 1:8. Då blir tratten åt andra hållet. Vi ska öka och hela mänskligheten ska få veta vem Jesus är. I Apostlagärningarna så börjar de i Jerusalem, där vill de stanna ända till Stefanos stenas. Då börjar en förföljelse och de skingras till olika ställen. De tog evangeliet med sig dit de kom. De slutade inte vara kristna när de kom till Efesos, Korint etc. Det sprider sig från Jerusalem till jordens yttersta gräns. Vi jobbar fortfarande på att nå hela världen med evangeliet. Gud driver evangeliet utåt. De blev förföljda och Guds rike spreds. Guds plan var hela tiden att återföra hela skapelsen in i hans domän, hans rike. För Israels folk trodde ju att Gud bodde i ett tempel i Jerusalem och de skulle vara som en stad på berget som de skulle kunna se och bli en del av det som hände i Jerusalem där Gud bodde. På pingstdagen eller när förhänget rämnade när Jesus dör. Gud var inte kvar, han flyttade in i sin församling. Vi är levande stenar i ett andligt husbygge som Guds tempel. Du är höghelig. Om en präst gick in i templet och inte hade renat sig på rätt sätt och inte gjorde på rätt sätt så dog han. I 3 Mosebok berättas det om Arons söner som bär fram eld inför arken, inför Gud och dör. Den är inte helgat på rätt sätt. Aron teg stilla för han vet att detta inte var ok. Prästen i templet hade ett snöre runt foten och klockor på sin klänning när han gick in i det allra heligaste. Om han dog så kunde man höra att klockorna slutade ringa Om han dog kunde man dra ut honom med snöret för ingen kunde gå in och hämta honom. Gud var så helig och kunde inte gå i människorna för att de levde under syndafallet. Efter att de omvänt sig kunde Gud ta sin boning i människan. Då är du lika helig som arken, templets allra heligaste. Guds Ande flyttar in i oss, Gud blåser liv i oss och Guds Ande bor i oss. Var och en som tagit emot Jesus har tagit emot Anden, det är själva sigillet säger Paulus. Det är själva stämpeln.Om du tagit emot Kristus så bor Guds Ande i dig och du är lika helig som templet, som arken, tronen där Gud satt. I GT var templet ett fantastiskt ställe och folk vallfärdade dit för att möta Gud. Idag är rörelsen den motsatta. Guds Ande har drivit sitt evangelium ut över världen med befrielse, upprättelse, helande och hela liv för människor. Han längtar efter att människor ska bli befriade, upprättade, helade och få helt liv. Jesus tar med sig himmelriket in hit här och nu. Vi får se och känna Guds rike, det kan vara i lovsång, när vi fikar, i skogen och tillber Gud. Det är det vi ska sprida när vi går ut, friden, kärleken, glädjen och hjälpa människor till befrielse, upprättelse, helande och helt liv. Lukas 4 Befrielse för de fångna och syn för de blinda. Evangeliet har gått ända från Jerusalem ända till Hörnsjö. Människor har gått och delat vad Jesus gjort i deras liv.
Efter predikan sjöngs psalmen ”Se jag vill bära ditt budskap, Herre”. Cecilia och Helen sjöng ”Trosbekännelsen”. Tillfälle gavs till bön för våra böneämnen. Därefter sjöng Cecilia och Helen ”Jesus här är jag” och ”Gå”. Psalmen ”Gå ut kring hela jorden” och ”Välsignelsen” fick avsluta gudstjänsten. Fikabordet stod framdukat och gemenskapen delades.
