Kvällens inbjudare Eiron Flogér hälsade alla välkommen. Psalmen ”Jesus för världen” sjöngs. Inledningsordet var i kväll hämtat från Psaltaren 143:9-12. Kvällens gäster var Margot och Sture Ögren från Husum. De uttryckte sin glädje att vara tillbaka i vår kyrka.
De började med sången ”Min stund på jorden” som Inga-May Hörnberg skrivit. Margot tycker att den här sången säger allt, som vi har att vandra, hur vi kan känna det motigt. Margot berättade om när de var i Skåne och evangeliserade i 2,5 år. Men så kom pandemin i vägen så de fick åka hem till deras hus i Husum. Hon var så ledsen över att deras uppdrag tagit slut. Efter någon vecka kom en tant som ville att hon skulle leda deras kör i PRO. Margot tänkte först att det är bara rödingar där, sossar och vänsterpartister är med. Men hon svarade att hon skulle prova om det går. Hon tänkte att de sjunger säkert allt annat än andliga sånger. Det första som hände när hon kom på övningen var att någon sa att de hade en skiva med Margot från sjuttio-talet, Liv, liv, liv. Då tittade Margot upp mot himlen och bad om ursäkt för at hon hade så fel tankar. Hon har nu lett kören i 6 år och det har varit fantastiskt. Nu senast var de i kyrkans hus och sjöng och Margot sa att de fick välja 6 sånger som de skulle sjunga. Den första var ”Barnatro”, och den andra ”Som en härlig gudomskälla”, och sedan ”Ovan där”, ”Gyllne morgon” och ”Guldgrävarsången”. Det önskades inga profana sånger. En som hette BälgOlle sa att vi måste ju anpassa oss efter deras, vad de tycker. Första gången de möttes var några lite frågande vad Margot skulle göra nu då. Men de har haft det fantastiskt och Margot har känt hur Gud har lett dem i kören. Då alla är där är de 14 st förutom BälgOlle på dragspel och en annan som spelar bas. Helt plötsligt fick hon ta hand om en grupp och bry sig om dem och ge evangeliet till dem. Ibland kan hon säga till nästa gång om Jesus har kommit får ni söka mig där uppe. Eller så kan hon säga: Såg ni vurpan som Ebba gjorde på OS? och såg ni när hon vann femmilen och tog guld? Det blev en riktig revansch. Så var det när Margot blev frälst. Då såg de förvandlingen hos Ebba hur hon kunde lösa problemet och vinna. Hon fortsatte med sången ”Var ej försagd sade Herren till Josua”. Vi kan göra vad som helst när Herren är med. Det blir en övertygelse inom bords. De får lära sig att det går att umgås med en som är kristen. Mannen som sa att han hade en skiva med Margot, det var hans syster som hade gett den till honom. Hon hette Berit. Hon var så ledsen att han hade lämnat församlingen och gått ut i världen. Men Margot såg att han kunde varenda sång. Berit hade sagt till Margot att han måste bli frälst igen. Han hade cancer och låg på sjukhuset. Margot var och hälsade på honom och fick säga att hon bad för honom. Då svarade mannen att det har jag gjort länge och hans fru sa: och jag med. Systern hade sagt att de var så långt borta som det går, Hon visste inte om att de bad. En gång kom han på övningen och sa att han blev så påmind om 50-talet och Einar Ekberg. Då sjöng han den här sången ”Jag har en boning där strax bortom bergen”. Då blev BälgOlle så förtjust i den sången och nu sjunger de den ofta. Nu bekänner sig 8-9 st. att de är troende. Därefter sjöng de ”Han har besegrat allt det onda”. Idag när hon skulle kopiera noter så kom BälgOlle och spelade ”Han är min sång och min glädje”. Han tyckte att de skulle sjunga den. Så den sjöngs även ikväll.
Sture började sin predikan med att ställa fråga: Hur når vi ut med budskapet till människor? Hur får vi människor att komma och lyssna. Matteus 28:19 Gå för den skull ut och gör alla folk till lärjungar… Visst brådskar det. Det finns något som kallas domedagsklockan För några år tillbaka sa man att den låg på fem i tolv. Nu säger man 85 sek tills det är slut. Det är ingen kristen domedagsklocka utan en helt profan. Sture läste i en bok: Huvudet är varken ihåligt eller tomt, det har ett hårt påskruvat lock. Man kan inte hälla in åsikter. Det öppnas bara när ägaren vill det. När det sker, sker en filtrering genom många lager av erfarenheter, åsikter, inlärda saker, rädsla, fördomar och misstänksamhet. Om åsikter ska hitta vägen in beror mycket på återkopplingen mellan talaren och lyssnaren. När det gäller evangelisation har vi ett stort föredöme i bibeln i form av Paulus. Han sa i 1 Kor 9:20: ”För judarna har jag blivit som en jude för att vinna judar. För dem som är under lagen har jag blivit som de som är under lagen fast jag inte själv är under lagen….” Vi tror att vi måste vara starka och duktiga för att nå människor men det är många gånger så att våga visa sin svaghet, sina misstag är en styrka för då får människor någon de kan lita på, som vågar visa sina svagheter. Vad ska vi tala om? Den framtid som vi ser nu är något som går att tala om. Det som nu händer i Iran är något som griper tag i de flesta människor och får dem till att bli ganska ödmjuka. Vi sitter på scenen för världens absolut största händelse, avslutningen för den här tidsåldern. Många av oss äldre har sett Israel födas. Det tog 2000 år men det är ett av de stora tidstecknen att Israel har fått sitt namn igen. Bibeln talar om att vara beredd. Om de tio jungfrurna som väntade på att bröllopet skulle ske. När det var dags var det fem som inte hade olja i sina lampor så de kunde inte följa med. Vi må väl inte vara dessa fem som inte har olja i våra lampor. Det är viktigt att vi har ett kristenliv som fungerar, att vi är beredda. Efter det här kriget återstår ett stort krig när alla stater runt Israel gaddar ihop sig, Ryssland norrifrån, Kina österifrån och angriper. Men då finns det något som händer. Jesus kliver ner på Oljeberget och säger att nu är det nog. Då kommer domens dag. Är vi beredda för det? Eller låter vi vardagslivet bara flyta på och vi tar inte det här på det riktiga allvaret. Var och en av oss får ställa sig frågan: Hur allvarligt ser jag på det här? Hur noga tycker jag att det är att mitt kristenliv fungerar, ett böneliv som fungerar, en relation med Gud som gör att jag vet var jag hamnar när det är dags. Ibland tänker Sture att Margot har ett glädjens budskap och Sture har det allvarliga. Båda behövs på något vis. Livet är inte bara allvarligt. Det växlar hela tiden som årstiderna. Ibland är det sommar och varmt och ibland är det kallt. Ta det här budskapet på allvar. Låt det sjunka in. Vi har alla en uppgift att möta våra medmänniskor och kunna berätta om att det finns en Gud som har nåd och kärlek till var och en.
Margot fortsatte och berättade att hon satt och spelade en kväll runt kl. 20.30. Det var en man som stod där som började gråta. Hon bjöd in honom. och han fick kaffe och en kaka. De fick sitta och prata. Han drogs till dem för han tyckte att de var så snälla. Nu har de fått ett nytt böneämne. Det var en kvinna som kom och önskade att Margot skulle spela på begravningen fast det var en borgerlig begravning. Han som dött älskade Målle Lindberg. De hade en flotte vid sommarstugan som rymde 24 personer. Han hade en bandspelare och spelade Målles sånger, ”Jag är härligt löst och fri”. Vi vet inte vilken evangelisation som pågår. Margot citerade bibeltexten som står i vår kyrka. ”Evangelium är en Guds kraft till var och en som tror”. Vi ska samla in de troende människorna som vi har utanför kyrkan. Då kan vi be tillsammans. Det är något på gång. Margot sjöng refrängen på ”Jesus han är svaret” och sedan ”Det blod som Jesus göt för mig” och ”Min Gud tillhör äran”. Därefter fick alla sjunga med i kören ”Det finns kraft, kraft, mäktig underbar. Sedan sjöng Margot ”Jag har en boning strax bortom bergen”. Mötet avslutades med bön för våra böneämnen, Vår Fader och Välsignelsen samt psalmen ”Skynda till Jesus” Efter mötet hade Eiron dukat fram fikabordet och gemenskapen fortsatte runt fikaborden.
