I Markusevangeliet står det om att Jesus gick upp på ett berg och kallade till sig några som han hade utvalt, och de kom till honom. Han utsåg tolv som skulle följa honom och som han skulle skicka ut att predika och ha makt att driva ut demonerna. Och de tolv han utsåg var: Simon, som han gav namnet Petrus, Sebedaios son Jakob och Jakobs bror Johannes, vilka han gav namnet Boanerges, det vill säga Åskans söner, vidare Andreas, Filippos, Bartolomaios, Matteus, Tomas, Alfaios son Jakob, Taddaios, Simon Kananaios och Judas Iskariot, han som förrådde honom. (Markus evangelium kapitel 3 vers 13.19)
Wow! Jesus kände dem alla personligen! Han utvalde dem alla för just de personer de var, var och en av dem! Och, till och med vi vet namnen på dem och till och med lite om deras livshistorier. Det var Petrus och Bartimaios, Filippos och Johannes och alla de andra tolv. Dessa 12, specifika personer, de var de första som Jesus utvalde och sände ut. De var utvalda för att just de skulle bära ut Jesu budskap. Från denna dag skulle de göra det varje dag, varje stund i sina liv, med sina ord, med allt det de gjorde med allt det de var. Jag tror faktiskt att det inte var en så stor utmaning för dem som vi kanske tänker. Jag tror att för dem var det bara så livet var, att det var en självklarhet.
För, lade ni märke till vad Jesus gjorde innan han utvalde dem? Han tog dem med upp på berget. Det betyder att de var tillsammans med honom i avskildhet. Gång efter gång tar han med sina lärjungar till avskilda platser. Han är noga med att hans lärjungar ska vara nära honom, umgås med honom, ta emot honom som den han var och låta det forma dem. De började likna honom mer och mer. Det han undervisade om och det han var började ta form inuti dem. De förlorade inget av sin egen personlighet, de var fortfarande helt och hållet sig själva. Men, allt eftersom de lärde känna Jesus allt närmare, steg för steg, blev det som Jesus var, lärde ut och gjorde allt mer ett med dem. Och, när sen andra människor lärde känna dem lärde de också genom dem känna vem Jesus var, gjorde och lärde. Så, genom dem som redan kände Jesus kunde andra lära känna honom. Det är så gemenskapen med Jesus fortfarande förs vidare från människa till människa.
Eller, som det står i en psalm: Den eld som vår Frälsare tände, skall föras från vän och till vän, (Psalmer och Sånger nr 228)
Dessa tolv var de första som Jesu utvalde. Eftersom det är de som lärt av Jesus direkt, är de mycket speciella. De kallas apostlar. Apostel betyder utsänd. När den tidiga kyrkan formulerade sin trosbekännelse och sina ordningar och läror kontrollerade de hela tiden av med de första apostlarna och det var bara det de första apostlarna bedömde var rätt som fick bli officiella lärosatser, för det var ju bara de som lärt sig direkt från Jesus. Det är därför vi kan vara trygga med Nya testamentets texter, för de var kontrollerade av de första apostlarna.
Men, det som är det riktigt spännande idag är att Jesus aldrig slutade utvälja! Män, kvinnor, barn, gamla och unga. Till alla säger Jesu Följ mig! Och med de orden utväljer han vanliga människor som du och jag och han säger till oss: Du är utvald, just du är Guds älskade barn, just precis som du är. Och han sänder oss precis som han sände de tolv för att vi ska bära ut Jesu budskap med det vi säger, med det vi gör och allra mest med det vi är. Också genom dig och mig kan andra människor ta emot gemenskapen med Jesus.
I Johannesevangeliets 14 kapitel v 20-21 står det: Ni skall förstå att jag är i min fader och ni i mig och jag i er. Den som har mina bud och håller dem, han älskar mig, och den som älskar mig skall bli älskad av min fader, och jag skall älska honom och visa mig för honom
Vi är i Jesus och Jesus är i oss och allt handlar om kärlek!
Det handlar om den nära, nära relationen. Om vi älskar Jesus i våra hjärtan, då är det klart att vi vill göra det han lär ut. Hans bud är inte tunga för vi ser och förstår att han handlar och undervisar helt utifrån kärleken, utifrån det allra, allra bästa, det allra, allra godaste, det allra, allra mest kärleksfulla och så vill vi ju också handla! Vi vill ta emot mer och mer av hans liv och hans undervisning och låta det genomsyra oss och hela våra liv. Då blir vi också hans sändebud, de goda nyheterna som han kommer med blir synliga var vi än är.
Är det här en konstig tanke? Inte är väl jag utvald av Jesus för att vara hans sändebud kanske du tänker. Inte kan någon se Jesus i mig och bli smittad av hans kärlek genom mig? Mitt liv är så vanligt och allt för ofta ganska tilltrasslat och förresten är jag blyg och vet aldrig vad jag ska säga och andra vill inte ens lyssna när jag försöker.
Jag tänker i alla fall ofta så om mig själv, och det är som det ska! Vi själva kan inte och ska inte försöka utvärdera vår egen insats som Jesu sändebud. Det tar Jesus själv hand om, så länge vi håller oss nära honom. Det är den närheten som är den springande punkten, inte vad vi själva eventuellt kan eller inte.
Att vara Jesu efterföljare innebär från början till slut att vara nära honom. Det är från den närheten som han sänder oss ut, rakt in i de liv som är just våra, ofta lite trassliga och kaotiska liv. Just där får vi leva var dag efter hans föredöme. Det är i vår egen, vardagliga verklighet som vi lever utsända av honom. Det är där hans budskap lyser genom oss till de människor vi har runtomkring oss. Det är där han tänder den eld som förs från vän och till vän. Det är inte vi som tänder den, det är han. Vi lever våra liv i Jesu efterföljd och när vi gör det tar Jesus hand om resultatet. Vi får vila i att vara nära honom och bära den frukt han vill låta oss bära, i den tid som han ser är den rätta.
Så, om vi är Jesu efterföljare är vi också hans utsända.
Men, det kan finnas en del som känner sig alldeles tomma och torra inuti. Kanske var det länge sedan det kändes som att Jesus var riktigt nära. Kanske är livet förvirrat, kaotiskt eller riktigt stressigt och svårt. Kanske är själen trött och bara inte orkar. Är det så kanske Jesus just nu kallar dig att dra dig tillbaka lita tillsammans med honom. Leta efter det berg – bildligt talat – där ni får vara ensamma tillsammans och han kan få betjäna dig och ge dig vila och undervisa dig om vad just du behöver ta till dig just nu. Kanske behöver något ändras, kanske behöver tyngder lyftas av. Allt det vill Jesus göra när han betjänar dig i avskildhet och stillhet.
Kanske kan det finnas extra möjlighet till det under sommaren. Kanske har du semester och kan ta en del av den till att vara stilla tillsammans med Jesus.
Många kan behöva åka på retreat lite nu och då. På en retreatgård får man följa gårdens dagsplanering som är skapad för att underlätta den personliga gemenskapen i stillhet tillsammans med Jesus för att kunna bli betjänad av honom. Det kan vara extra bra att ta sig iväg på retreat om man tycker att det är svårt att få tid för stillheten med Jesus i vardagen.
En gård som jag kan rekommendera är Tomasgården i Kornsjö, på norska gränsen mellan Dals-Ed och Halden. Det är en enkel, varm och vänlig gård och de har flera olika sorters retreater, så man kan välja den retreatsort man tycker bäst om.
Men, hur man än väljer att göra det så är det i avskildheten tillsammans med Jesus som Jesus utväljer oss och kallar oss vid namn. Det är där han betjänar oss och utrustar oss och det är därifrån han sänder oss ut för att bära det goda budskapet vidare till de människor vi har runtomkring oss.
Ett bibelställe beskriver så oerhört fint hur Gud alltid, alltid tar hand om oss varligt och försiktigt Det är Jesaja 40 vers 11 och fåren är en bild för oss människor.
Han tar upp lammen i sin famn och bär dem i sina armar, han driver tackorna varligt – eller som det stod i 1917 års översättning: Sakta för han moderfåren fram.
Text: Markusevangeliet 3:13-19
Predikan på apostladagen
Av Jenny Persosn
