Enheten i Kristus

Höstens sista? blommor fick pryda borden när det inbjöds till gudstjänst i missionskyrkan på söndagskvällen.

Psalmen ”Kom låt oss nu förenas här” inledde gudstjänsten. Ted Örnberg var kvällens sångare och började med sången ”jag vet en väg som leder”. Cecilia Strömberg som var mötesledare läste två av dagen texter. Episteltexten från Filipperbrevet 2:1-5 och Psaltarpsalmen 95:1-7. Därefter sjöngs psalmen ”Lågorna är många”. Ted sjöng ”Låt mig få höra om Jesus” och ”Ge honom ära”.

Elin Lagerhäll var kvällens talare och hon uttryckte hur fint det var att komma till Hörnsjö där vi satt runt bordet. Vi blir en gemenskap där vi känner öppenhet och enhet. Det handlar inte om jag utan vi. Hon läste från Johannes 17:18-23. Det är ett stycke från Jesus förbön för församlingen. Ett tal som var riktat till hans lärjungar. En gäng som var svettiga, trötta, glada, smutsiga, vanliga och ovanliga män som levde för 2000 år sedan. Om du räknar dig som hans så handlar det om dig. Bönen handlar om oss att vi ska helgas genom sanningen och att vi ska vara ett. När vi som kristenhet har blivit ett, då ska världen tro att Gud har sänt Jesus. Krist-enhet och ändå är det så svårt. Liksom Fadern, Sonen och Anden är en treenighet så ska vi vara ett. Det kan vara svårt att anpassas och samsas till en människa som man älskar. Vi förväntas att göra samma sak inte bara mot alla kristna i Hörnsjö, utan alla kristna i hela världen. Kristna har i alla tider brottats med detta. Paulus skriver till vännerna i Korint. 1.10-13. Korinterbrevet talar om splittring i församlingen och ordningar och praktiska ting och om användning av andliga gåvor. Andliga gåvorna är till för att bygga upp församlingen. Paulus är tydlig med att Gud har designat församlingen. Du och jag är kallade till att vara Guds barn och församlingen är kallad till att vara Guds. Vi är delar i Kristi kropp. Församlingen får stå för mångfald och öppenhet och vara en plats för förvandling. Enheten ska sträva närmare Jesus och närmare varandra. Vi har olika egenskaper och erfarenheter, olika former och utseenden. Vi är små pusselbitar som är viktiga för helhetsbilden, delar av kroppen. Vi ska vara en brokig skara i pusslet. Församlingen behöver dig med de uppgifter du har. Vi finns till för varandra för att tjäna varandra. Nattvarden, en måltid där vi får ta emot och dela gåvorna med varandra. Vi får säga till varandra: Det här är din gåva till oss. Tacka Gud för allt det du har. Vi är skapade till gemenskap. Ända sedan Adam och Eva finns vi till för varandra. Församlingen är omöjlig att vara på egen hand. Jesu förbön handlar kanske om att tillhörighet är bättre än att sitta ensam.

Efter predikan sjöngs psalmen ”Det är så ljuvt att i syskonringen” och sedan sjöng Ted ”Bed för mig Herre kär”. Som ingång till nattvardsfirandet sjöngs psalmen ”Vi reser ett tecken”. Elin läste nattvardsordningen.

Gåvorna delades runt bordet och sedan fick vi möjlighet att be för våra böneämnen. Cecilia läste Atle Burmans dikt ”Höstkoral”. Ted sjöng sången ”Flyttfåglarna”. Gudstjänsten avslutades med en ny psalm från 90-talet: ”Vi vandrar” samt ”Välsignelsen”. Sedan fortsatte gemenskapen runt fikabordet där förutom fikat fanns också plommon som skördats på Åsen i Hörnsjö.

• Dela