Psalmen ”Gud är trofast” fick inleda söndagens gudstjänst. Dagens kyrkfika serverades före gudstjänsten så att det inte skulle bli att gå från fikabord till middagsbord. Iris Klasson var mötesledare och läste från Jeremia 29:11-13. Därefter sjöngs psalmen ”Min framtidsdag är ljus och lång”. Efter psalmen fick vi lyssna till sången ”Han går aldrig förbi dig” sjungen av Cilla Hector på CD-skiva. Dagens talare var Sven Öqvist, pingstpastor i Vännäs.
Hans predikan utgick från bibelboken Haggai. Han inledde med att vi bor i Hörnsjö, allt är som vanligt och livet rullar på men det är en väldigt dålig regering i lång tid. När man minns tillbaka var det en gång en superregering och vi längtar tillbaka om det kan bli som på den gamla goda tiden igen. Men en dag blir vi attackerade i Sverige. Det kommer fullt med soldater, de tar våra hus och våra pengar och allt förstörs. De som är arbetsdugliga blir bortförda och de som är gamla och sjuka blir lämnade kvar. Men efter några år kommer en ny stormakt och tar över. Den nya ledaren är lite bättre så ni ska nu tillbaka till Sverige och Hörnsjö och bygga upp allt som är förstört. Det kan man säga är bakgrunden till Haggai bok. Haggai är en av bibelns småprofeter med bara två kapitel. Bibelnamnen är Babylon, kung Nebukadnessar som kommer och tar över Jerusalem och förstör Guds tempel, tar allt av värde. Templet är symbolen på Guds närvaro bland folket. Från tiden i Babylonien har vi berättelsen om Daniel och hans vänner i den brinnande ugnen. Persien tar över och vi kan läsa om kung Kyros i Esra bok kap 1:2 hur de fick bygga upp templet igen. Nu börjar hoppet återvända till folket. Det har varit en svår tid men nu börjar det vända. Uppdraget ges till ståthållaren Serubabel och översteprästen Josua som får gå i spetsen för bygget. Framtiden ser ljus ut men det blir inte riktigt så. Efter 18 år slutade de bygga upp templet och det är här som som profeten Haggai kom in och säger i vers 2. Så säger Herren Sebaot: Detta folk säger att tiden inte är inne för att bygga upp Herrens hus. Man kan undra varför de slutade bygga på Guds hus. I Esra 3:12 berättas det att många av de äldre prästerna, leviterna och familjeöverhuvudena som var så gamla hade sett det förra templet grät högljutt. Det var inga glädjetårar. Det nya templet var så litet och ingenting i jämförelse med Salomos fina tempel. Det verkar som att de äldre dödade entusiasmen för det nya templet. Bygget avbröts 18 år senare. Folket säger att det inte var tid för det nu. Det var bättre förr. Den inställningen dödade entusiasmen och återuppbyggande av templet. Här gäller de att vara vaksamma så att vi dödar den yngre entusiasmen, så där såg det inte ut på vår tid. Eller så kanske vi dödar entusiasmen utan att ens försöka och gör som vi alltid har gjort. Vi behöver vara frågvisa vad de yngre tycker och tänker och vad de drömmer om. Här behövs en församlingskultur som gläds åt nytänkande. Folket har vaggats in i att det inte är tid än och utifrån det kommer vers 3 i Haggai 1. Herrens ord kom genom profeten Haggai: Är tiden då inne att sitta i panelbyggda hus medan detta hus ligger i ruiner. Herren Sebaot säger: Tänk på hur ni har det. Haggai ifrågasätter att de har all tid att lägga på sina egna hus men inte tid för Guds tempel. I Kungaboken står det: Så byggde Salomo sitt tempel och klädde in det med panel av cederträ. De hade lagt så mycket tid på sina egna hus men hade inte tid med templet som ligger i ruiner. Haggai försöker visa på deras felriktade prioriteringar. De har tid att slösa på sig själva men inte tid att tänka på Gud. Sven läste sedan i Message från Haggai 1 5-6. ”Mycket vill ha mer” rappade Petter i sin låt ”Håll om mig” Det är en ganska bra beskrivning av vad Haggai ser hos folket. Vi behöver ställa oss frågan: ”Tänk på hur ni har det”. Folket hade börjat i glädje att bygga men så tappade de bort entusiasmen för Guds hus och stod helt plötsligt där med felriktade prioriteringar. Vi behöver tänka igenom våra prioriteringar. Ibland så bara händer det att vi är på en plats där vi inte ska vara och vi har glidit bort från Guds hus. Sedan händer något ovanligt i texten. Ledarna börjar lyssna på profeten. De börjar bygga på templet. Herren säger till dem i vers 13: Jag är mer er! I Haggai bok kan man se hur fort det går. Detta skedde på tjugofjärde dagen i sjätte månaden. ca en månad senare, deras förväntningar har krossats. Det här templet blev inte lika stort och ståtligt som det gamla templet. Besvikelsen tar över och moralen är dold för att slutföra templet. Haggai tröstade folket i Haggai 2:4-7 att trots att de var besvikna och det inte blev som de hoppats. Så lovar Gud att var med dem. Josua som levde på Mose tid fick samma löfte. ”Jag ska vara med dig på samma sätt som jag var med Mose, aldrig överge dig eller svika dig. Jag har befallt dig att vara stark och modig. Var inte förskräckt. Herren din Gud sa vara med dig vart du än går. Detta ord förekommer 4 gånger i Josua bok och ett flertal tillfällen i Haggai bok. Josua behövde bli påmind om att vara stark och modig, lita ändå på Gud. Han har svårt att lita på Gud men får gång på gång höra att Gud är med på honom. Till slut kommer Josua fram till en flod. Gud stoppar vattenflödet i floden så att Josua kan gå rakt igenom vattnet precis som Mose fick göra. Gud säger till folket i Haggai bok att jag är med er, min ande finns hos er. På samma sätt som det gamla templet, ert arbete är inte litet eller otillräckligt, det är viktigt. Fatta mod och var inte rädda. Detta vill Gud säga till oss idag. Ert arbete är inte litet och otillräckligt. Det är stort för Gud är med oss, Guds ande finns hos oss. Kanske känner du dig som Josua och Israels folk. Spelar det nån roll det här? Jag är inte lika bra som nån annan. Du kanske har förväntat dig något men det blev något annat. Du är full av besvikelse och misslyckanden. Då vill Gud genom Haggai’s bok komma med uppmuntran. Visa hopp mitt i besvikelsen En bibelforskare har sagt utifrån Haggai bok. ”Framgång och ära bör inte mätas i termer av storhet och prakt”. Det är ett genomgående mönster i hela bibeln. På bibelns tid var det den förstfödde som var den viktigaste. Trots det väljer Gud lillebror Kain som offer, inte Abel. Han väljer Jakob, inte storebror Esau. När Israel ska få en ny kung, gå till Ishias hus. När Samuel ser sönerna och det ser ut att vara ett riktigt bra kungamaterial. Men så tänkte inte Gud. 1 Sam 16:7. Människor ser till det yttre men jag ser till hjärtat. Till slut har de gått igenom alla sönerna men det var ingen av dem, det var David som inte ens var hemma. Det var han som fick slå ner Goliat som ingen annan vågade sig på. Genom något litet kan det bli något stort. Paulus har också förstått det här och skriver i 2 Korinthierbrevet 12:9: Min nåd är allt du behöver, i svagheten blir kraften störst, därför vill jag skryta över min svaghet så att Kristi kraft kan ha nåt stort för honom. Gud använder oss i det lilla, i våran svaghet. Vi behöver inte tänka stort och spektakulärt i mänskliga ögon utan Guds blick är något annat. Haggai 2:8-10. Härligheten med detta tempel ska bli större än på Salomos tid. Inte för att det är lika stort och lika fint utan för att Herren var med. Gud ska ge välgång. Gud ser med andra ögon. Det är lätt för oss att se ner på något som litet och obetydligt. I vers 20 kommer ett löfte till folket. Från den dagen ska jag välsigna. Även om vi inte ser någon frukt kommer Gud att skänka välsignelse. Uppmuntran står kvar att vara lydig för Gud kan ge frukt. Han kan förändra och ge hopp mitt i besvikelsen.
Efter predikan lyssnade vi till sången ”Ge inte upp” sjungen av Christina Gunnardo. Psalmen ”Se jag vill bära ditt budskap Herre” sjöngs. Iris bad för våra böneämnen och Vår fader. Till slut lyssnade vi till sången ”Gud har omsorg om dig” sjungen av Roland Utbult och Välsignelsen sjöngs.
