Årets adventsgudstjänst samlade ett 35-tal personer i alla åldrar. Den inleddes med fyra verser av psalmen ”Bereden väg för Herran”. Årets sångare och musiker var Engla Tedebring saxofon och sång, Olle Walterholm gitarr och sång, Ann Bergkvist, Camilla Andersson och Anna-Karin Sjöström sång.
Engla och Olle var först ut med ”Karl-Bertil Jonssons jul” där Engla spelade saxofon och sjöng till Olles gitarrkomp. Därefter sjöng en kvartett i sången ”En stjärna lyser så klar”. Cecilia Strömberg som var mötesledare läste från Sakarja 9:9-10 och Matteus 21:1-9 till inledningsord. Därefter ställde sig alla upp och sjöng psalmen ”Hosianna”. Sånggruppen fortsatte med tre sånger; ”Himlen i min famn”, ”Rocking around the Christmas tree” och ”That’s Christmas to me”. Cecilia läste dikten ”Visa i advent” skriven av Atle Burman. Psalmen ”Ett litet barn av Davids hus” sjöngs innan dagens talare Elin Lagerhäll fick ta vid.
Elin talade om kyrkoårets nyårsdag. Kring första advent finns det en förväntan, ett högtidligt ljus, ett skimmer. Äntligen efter en lång och mörk november få tända första ljuset, gå på gudstjänst och tillsammans få stämma in i ”Bereden väg för Herran” eller ”Hosianna Davids son”. Samma ljus och förväntansfulla stämning svävar över de fyra veckornas väntan på julen, när adventsljusen tänds i staken ett efter ett och sedan ska det stråla en stjärna. Hur är det i dag? Vi har pyntat hemma, bakat lussebullar och pepparkakor men allt är inte bara skimrande och tindrande. Mitt i allt finns en underton av sorg och oro både det vi har nära oss, drabbar oss personligen men också det som händer i vår värld. Krigen och klimatförändringar, förödande bränder, översvämningar och hotet om sorkfeber. December är den mest hektiska månad innan julfriden infinner sig. Kan vi mitt i allt detta njuta av pappstjärnor och ljus i fönstren. Självklart ska vi njuta av allt det goda vi har runt omkring oss. Adventstiden får inte bara bli ett enda långt grundmingel. Advent handlar om så mycket mer än att jaga julstämning. Det finns ett budskap och en uppmaning från Jesus själv. I dagens bibeltext läste Elin från Lukas 4:16-22. Jesus befinner sig i Nasaret, den stad som han växte upp i. Det var ett ganska litet ställe men det fanns i alla fall en synagoga och det måste ha funnits en del judiska familjer. Enligt judisk tradition möttes man i synagogan på lördagarna för att läsa högt. Det fanns en bibelstudieplan att följa, 7 personer fick ställa sig upp och läsa några verser var av lagen, Moseböckerna. Sedan lästes nån av profettexterna och det gjordes en utläggning. Jesus får i uppdrag att läsa från skriftrullen profetord från Jesaja bok. En profet är en Guds budbärare som får ta emot ord och bilder som en hälsning ifrån Gud och dela den med andra. Texten som Jesus läser är skriven 700 år tidigare, vers 18-19. Jesus läser inte klart, slutar mitt i en mening utan går och sätter sig. Idag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er så hör mig. Jesaja skriver om att någon är smord. att bära fram ett glädjebud till de fattiga. Jesus menar att han är den som de väntat på och som ska komma med glädje och goda nyheter. I en andaktsbok från 1949 skriver prästen Torsten Bohlin: Glädjens budskap förkunnas för de fattiga. Märk väl, icke för de rika, icke för de självgoda, icke för de andligen övermätta men för de uppriktigt sökande, för de helhjärtade, för de på allt eget trötta, för de som vill öppna sig för evighetslivets krafter. Jesus vill vara goda nyheter för alla men för den som är självgod och andligt mätt så finns det inte riktigt plats för er. Däremot för den som på riktigt söker, den som är tom och trött på att bära allting själv, som helhjärtat är beredd att ta emot. Där finns det en plats för oroligheter, det är dess budskap. Det är ett erbjudande, inte för att vi ska luras att köpa utan för att vi får ta emot för att vi behöver. Det andra handlar om befrielse för de fångna. Jesaja profeterar och Jesus uppfyller det. Det är därför han har kommit till jorden för att göra oss till fria människor. Fria från rädsla, oro och ångest, fria från allt som håller oss fast. Hon berättade om EU-tjänstemannen Johan Brodelius som för några år sedan greps och fängslades i Iran. Han hölls fången i 190 dagar. Han har talat många gånger om den här tiden, han visste inte varför och hur länge, han utsattes för tortyr och isolering men han har berättat att trots att han satt inlåst i en kal och kall liten cell så befann han sig i en värld där inga fångvaktare kunde inkräkta eller förstöra. Han levde sig in i en värld som var rik på drömmar och fantasier, som inte bara hjälpte honom att hålla sig vid liv utan hjälpte honom att bevara sig själv. Han bad tackböner för den väg Gud stakat ut. Den må vara brant, smal och svår men låt mig vandra den oförtrutet och obevekligen tills jag når dina höjder och låt mig få träffa min mästare där. Tydligen kan en sådan här erfarenhet bli till välsignelse i förklädnad. Vi sitter inte i några fysiska fängelser. Vi kan vara fångna på andra sätt genom att fastna i bitterhet och besvikelse, i orättvisor eller omständigheter som vi inte kan styra över. Jesus säger att han är här för att hjälpa, läka sår för de som har ett brustet hjärta, att utropa befrielse för den som är fången och frihet för den som bunden. Även om vi sitter fast i saker vi inte kan styra över så kan vi få känna oss fria. I det djupaste skikten av vår varelse finns friheten även när orosmoln hänger över våra huvuden. Kanske att det är först på andra sidan vi kan se att var en välsignelse i förklädnad. Det står också om syn för de blinda. Elin tänker på våra ögons möjligheter att se. Kanske för att i evangelierna finns flera exempel på vad Jesus gjorde, blinda som fick sin syn. Eftersom Guds tankar är högre än våra tankar så ska vi se det bredare än så. När Jesaja profeterar om syn för de blinda och Jesus säger att det gått i uppfyllelse så handlar det mera om vad människan ser än hur. Det är inte ögonen som ska lagas utan vi. Han vill ge oss en ny blick på livet, en ny syn på tillvaron. Han vill hjälpa oss se saker med ett annat ljus. Med två klara ögon såg Jesus rakt igenom människor och situationer. Han duckade inte utan såg direkt på det som andra människor valde att blunda för, det var ont, sjukt eller fult. Jesus hade en djupare blick som gjorde det möjligt att se bortanför det där och istället se med kärlek och godhet. Vi ska inte blunda för saker men det betyder inte att allt stök och skit behöver hamna under strålkastaren. Det finns saker som behöver mötas med barmhärtighet. Kanske får vi jämföra med våra händer i den här mörka tiden, det som också gör advent lite extra härligt att kliva in i. Hemma hos Elin så försöker hon undvika att dra igång lysrören. För när det är mörkt ute så gör det ljuset något så obarmhärtigt, allt stök blir så mycket mer synligt. Men om hon släcker lysrören, tänder stakar och stjärnor och levande ljus så blir allt så mycket trevligare. Dammråttorna syns inte och hon får landa i det lugna och varma adventsskimret. För Elin är Jesus blick är ett sånt inbjudande ljus som får henne att trivas istället för att skämmas. Så kan vi få se på oss själva och på varandra när vi går från blinda till seende. Summering: adventsbudskapet ger en ny blick på tillvaron med ett annat ljus, frihet från det som håller dig fast och glädje trots allt. Tre små men ändå oändligt stora saker. Jesus avslutar mitt i en mening från profeten Jesaja. Han säger: att han är här för att förkunna ett nådens år från Herren. Egentligen är det inte en punkt där utan texten fortsätter .. med en hämndens dag. Även det är ett viktigt budskap och en påminnelse till oss. Vi ska inte närma oss Jesus med en rädsla för hämndens dag som vi ska närma oss Jesus. Utan för allt det andra som han vill ge oss, ljus, frihet och glädje. Advent är en väntans tid men också en förväntans tid på ankomsten, julen, på barnet som ska komma. Det är mer än så. Adventstiden är här och nu. mitt ibland allt pynt och tradition, längtan och måsten. Där får orden i Jesaja bok som ekat i generationer ända fram tills Jesus läste i synagogan och vi läser idag. Det får bli ett budskap som får eka i oss. Det handlar om oss, Guds Ande är i oss, han har utsett oss att förkunna goda nyheter till de fattiga, att vi ska befria människor. Jesus säger att allt är uppfyllt och fortsätter vi att läsa i Johannes evangelium så ser vi att han har rätt. Då händer allt det här. Vi får be Jesus , Guds ljus, glädje och frihet ta plats och bli verklighet. Människor som mötte Jesus fick förvandlade liv och mer än så. I honom har Guds ljus, glädje och frihet blivit en kraft som verkar, just nu och här mitt ibland oss idag. Mitt i vår värld ekar adventsbudskapet och vi får ta del av den och vara en del av den.
Efter predikan sjöng alla tillsammans ”Det lilla ljus jag har”. Cecilia bad för veckans böneämnen.
De sjöng sångerna ”I denna mörka vintertid” och ”Merry Christmas my love”. ”Välsignelsen” sjöngs och adventsfikaborden var framdukade där alla kunde bre sina mackor på hembakat tunnbröd med julskinka, saffransbullar och kakor.
