Sista lördagen i augusti samlades vi till en gudstjänst där alla fick möjligheten att dela med sig på olika sätt. Gudstjänsten inleddes med psalmen ”Brist ut min själ i lovsångsljud”. Cecilia Strömberg som var mötesledare läste från Johannes 15:1-9 och nämnde de tankar som hon fått i samband med komministervälkomnandet i Nordmalings kyrka. Precis som denna blombukett behöver näring, vatten och omsorg så behöver vi få näring genom Guds ord, få dricka av den Helige Andes vatten som släcker vår törst och omsorg om varandra i församlingen. Hon sjöng också sången ”Vinträdet”.
Martin Hermansson, Östansjö berättade om att han fått tag på ”Pengsjöboken”, en nyskriven bok där det berättas om att det fanns ett bönhus i Högland utanför Degermyr, en EFS-förening. Dessutom hade missionsförbundet bönhus i Björnlandsbäck och EFS-bönhus fanns ju i Pengsjö. Bönhuset i Björnlandsbäck blev timrat ner och flyttades till Kiruna där Frälsningsarmén behövde lokal. Det fanns många kontakter mellan Pengsjö och Kiruna. Martins mamma var född i Kiruna men kom som liten till Pengsjö.
Iris Klasson berättade om en händelse som hon varit med om i Syden utanför Boden. Hon skulle bjuda några grannar på mat. När hon tittade ut såg hon att det rök i granngården. När de kollade upp så såg de att det brann för fullt. det kom 8 brandbilar för att släcka. Han fick flytta sina saker i deras lada. Nästa gång de kom till Boden träffade de mannen som var så tacksam för att han fått ha sina saker i ladan. Hon sa till honom att de brukar be för honom. Han lyste upp och sa att det är därför som jag är så bra. Det gäller att ha omsorg om varandra. Cecilia sjöng sången ”Gud har omsorg om dig”.
Helen Hörnlund berättade om en kollega till henne som hade fått en så bekant melodi som hon nynnade på. Till slut kom Helen på vilken melodi det var, ”Jag lyfter ögat mot himmelen”. Hennes kollega väntade att de skulle höra av sig för att hennes son skulle få en bebis. Så fick hon till slut ett meddelande att det lilla barnet var fött och hade fått syrebrist i samband med förlossningen. Barnet blev nersövd och sänkt kroppstemperatur för att minska risken för hjärnskador. De hade gjort bedömningen att skadorna var så stora att de skulle stänga av och låta henne dö. Men det lilla barnet ville inte dö, hon ville leva. Nu är hon drygt ett år. Hon kan inte sitta, vända sig och kan inte greppa. Hon är ett barn vi ber för i bönegruppen. Gud har ett annat perspektiv och kan reparera det mänskliga ögon är omöjligt. De får samtala med varann om tron när de får tillfälle. Det är någon process som pågår hos henne och vi hoppas att det ska bli överraskningar hos den lilla tjejen. Så sjöng vi psalmen ”Jag lyfter ögat”.
David Sydvart som besökte oss den här kvällen är uppväxt i Smålands Jerusalem men är bosatt i Västerås. Han sitter där på läktaren och ber för sjuka. Han fick förbön där och han faller baklänges. Han trodde inte han skulle få uppleva sin 50-årsdag. Han skulle på röntgen senare för att undersöka sin sjukdom men de hittade inget fel. De sa: Vad kommer du hit för? Han hade också bett för att få en ny kvinna och han fick då Ulla. Han kunde till och med åka vasaloppet så han blev helt frisk.
Sedan sjöng Cecilia Sonjas önskesång: ”Namnet Jesus”. Sonja Eriksson talade om vad Jesusnamnet betyder för oss. I det namnet har vi fått lära oss att där är livet. Att man kan se hur livet sett ut. Hon berättade om att hennes fosterföräldrar och hennes pappa alltid har bett för henne, troligen redan innan hon föddes. Vägen har varit väldigt krokig och hon fick följa sina fosterföräldrar runt till olika bönhus så länge hon var barn. Det har satt sina spår att få vara med och lära mig och lyssna om Jesus. Det har också gett henne en längtan. Hon har naturligtvis gått fel många gånger men har ändå haft barnatron att gå tillbaka till. Det kom i alla fall ett läge när hon inte kunde stå emot Jesus och ta emot honom. Hon skulle åka och hälsa på hennes syster söderut. Det blev lite tid att vänta och hon besökte en kyrka och satt där och bara andades. Jesus såg henne och i ett ögonblick så försvann tyngden som låg över henne- Den hade som bara blåst bort. Sonja fick höra att hennes syster hade bett till Jesus för Sonja. I Jesusnamnet finns frälsning och helande för våra kroppar.
Efter Sonjas vittnesbörd önskades psalmen ”Gud är trofast”. Cecilia sjöng sången ”Jag håller hans hand”. Hon läste en betraktelse skriven av Jan-Gunnar Wahlén. Den var införd i Hemmets vän och hade rubriken ”Beredskap det bästa förvaltarskapet” Bibeltexten var hämtad från Lukas 12:42-48. Han poängterar att bibeltexten inte bara handlar om att förvalta utan minst lika mycket beredskap. Två scenarier skissas upp i texten, I den ena sköter mannen sin uppgift väl och som belöning får han ännu mer att ta hand om. I det andra tänker förvaltaren att Herren dröjer och börjar missköta sig och när herren kommer är han inte beredd. Det är genom att vara goda förvaltare som vi visar vår beredskap inför Jesu återkomst. Vi måste fråga oss: Vad har vi fått att förvalta och vad gör oss till goda förvaltare? Be om Guds ledning och fortsätt under tiden med det du är utrustad för. Efter betraktelsen fick vi be för våra böneämnen och alla fick sjunga med i ”Välsignelsen”. Efter gudstjänsten fick vi dela fikagemenskapen. Alla fick ta med sig en blombukett hem från Cecilia trädgård.
