Denna månad firade vi gudstjänst på lördag kväll då det var alla hjärtans dag. Den inleddes med psalmen ”Öppna mig för din kärlek”. Cecilia Strömberg som var mötesledare sjöng sången ”Kärlek vid som oceaner”. Hon läste från psaltarpsalmen 86:5-11. Därefter sjöng hon ”Såsom han har älskat”. Hon läste dikten ”Så ofattbar är kärleken” skriven av Atle Burman. Psalmen ”Blott i det öppna” sjöngs innan dagen talare, Elin Lagerhäll fick ordet.
I våra dagar talas det mycket om rösten, det kan vara att lyssna i hjärtat, följa sitt hjärta, rösta med hjärtat. Det lilla röda är synonymt med att vi gillar något , kärlek. Vi skickar den till varann för att visa omtanke eller uttrycka kärlek. Eller så tänker du på hjärtat i kroppen, muskeln med de fyra rummen som pumpar upp blod till de övriga kroppsdelarna, som håller oss vid liv. Som om vi stannar upp och lyssnar efter hur den slår i våra bröst, ibland obemärkt och ibland intensivt så det känns som om det ska hoppa ur bröstkorgen. Om vi tänker på allt vad hjärtat rymmer; kärlek och upprymdhet, saknad och tomhet, de varelserna som du älskar, människor som du ibland glömmer bort och ibland längtar efter så det känns som om hjärtat ska brista eller allt det andra som våra hjärtan kan vara full av. Oavsett vad du tänker på så finns det där både hjärtat som är mekaniskt och fysiskt, känslomässigt, symboliskt och bildligt. När vi talar om hjärtat kan det också vara ett centrum, bilden av det djupaste och mest centrala. Det är det Elin vill tala om från Ordspråksboken 4:23. Hela fjärdekapitlet i ordspråksboken är en förälders förmaningar, Det är goda råd till sina barn, en förälder som förmedlar vidare från tidigare generationer. Som talar visdom och förstånd, att det är viktigt för att det ska bevara och beskydda. Uppmaningar till att lyssna på de här råden och ta vara på dem, att välja att hålla fast vid det som är rätt och som är gott. I vers 23 står det: Vaka noga över ditt hjärta det är där livet börjar. (Messages) Mer än allt annat vakta ditt hjärta ty hjärtat styr ditt liv (Bibel 2000) Framför allt som ska bevaras så må du bevara ditt hjärta ty därifrån utgår livet. (2017 års översättning) Den enkla meningen låter oss förstå att hjärtat är något centralt och viktigt. något som vi ska ta vara på, vaka noga över, vakta och bevara. En snabb tolkning skulle kunna vara att vi ska skydda våra hjärtan, att det är farligt att släppa in andra människor, att om man är en människa med öppet hjärta kan man bli lurad och utnyttjad. Visst kan det vara så med det är nog inte så enkelt. Det hebreiska ordet för hjärtat står 853 gånger i gamla testamentet. Frågan är om det på bibelns tid var lika mångfacetterat och komplext ord som det är hos oss. En vän till Elin ställde sig den frågan i en magisteruppsats som han skrev och där Elin hämtat inspiration till denna predikan. Vissa bibelforskare säger att det inte finns något ord för hjärna i gamla testamentet utan hjärtat är centrum för förståndet och magen är centrum för känslor. I judisk och rabbinsk tradition sägs det att hjärtat har setts som centrum för både goda och onda impulser. Det finns också bibelforskare som slagit samman olika teorier som sammanfattar att hjärtat är centrum för människans personlighet, för alla känslor vi kan bära, förtvivlan, sorg, vrede, oro, glädje, kärlek, tacksamhet, för intellektet med tanke, förstånd, uppmärksamhet, vishet och minne samt för människans vilja och beslut. I ordspråksboken finns det många verser med ordet hjärta som pekar på intellektet förstånd och insikt. Men det finns också verser som beskriver det emotionella där hjärtat är en plats för oro, vrede och avundsjuka, en plats för glädje frid och lycka. Det står att Herren prövar hjärtan och att det kan vara rent men också falskt. Elin läste ett stycke från en gammal bibelordbok från 1960-talet. För israelitisk uppfattning fanns ingen skarp skillnad mellan kroppsligt och själsligt. Människan var en enhet mellan själsliga och kroppsliga funktioner. I enhet härmed tänkte man de själsliga processerna förlagda till vissa kroppsdelar. Framför allt förbands själen med hjärtat. Hjärtat var själens organ eller rättare själen själv. Alla själsliga processer ej blott känslolivet förlades till hjärtat. Det var hjärtat som kände, tänkte, ville, levde. Man kunde ha ett vist eller dåraktigt hjärta, ett villigt eller ett gensträvigt hjärta, ett sorgset eller ett glatt hjärta. Hurdant hjärtat var berodde en människa på karaktär, handlingskraft, personlighet. Denna uppfattning av hjärtat som människans personlighet är genomgående förutsatt såväl i gt som i nt. Kanske är det den här beskrivningen som är lättast för oss att ta till oss i det som våran kontext och tid, på det sätt som vår kultur beskriver och använder ordet hjärta. Vi saknar inte ord för hjärna men det är med hjärtat som vi tänker, känner och lever. I mångt och mycket använder vi hjärtat som synonymt med själen. Vår karaktär och personlighet speglar hjärtat. Ibland kan det märkas på en människas karaktärsdrag att det bär på ett hjärta som ruvar på ont, att vi ser det snabbare än själva ondskan blir synlig. Vad säger den här bibelversen oss om att bevara våra hjärtan? Det som sägs är väldigt enkelt, att vara vaksamma på våra hjärtan. Om vi använder benämningen från uppslagsverket så handlar det om att bevara vår själ, vår personlighet, att vara rädd om det som djupast sett är jag. Så vem är jag? Vad finns kvar när allt annat har skalats bort? Det kanske inte är så lätt att hitta den här kärnan, centrumet eller hjärtat för vi är så översköljda av sådant som kanske inte är så viktigt. Vi lever ett liv där arbete och vila flyter ihop. Många är alltid uppkopplade och matas med information och intryck dygnet runt. Många har mer koll på vad kändisar äter till frukost än vad grannarna heter. I en värld där det är en status att äga mycket och ständigt vara upptagen, de har inte en tid att vara sjuk och det kliar i fingrarna efter bara några dar. Det hjärtat är fullt av talar munnen står det i Lukas evangeliet. Men det kan också märkas på andra delar i våra liv. Inte bara på det vi talar eller vad vi pratar om, utan det vi lägger vår tid på och våra pengar och energi på, det som har vår högsta prioritet, det är vårt hjärta fyllt av. I Matteus 6:2 står det: Där din skatt är kommer ditt hjärta att vara. Vad är vår skatt? Var lägger vi vårt hjärta? Vad låter vi vara centralt i våra liv, kärnan, det absolut viktigaste. Du måste inte svara tron. Det finns inget rätt svar. Om du säger att Jesus är det viktigaste men inte ditt hjärta menar det, vad är vitsen då? Att bevara sitt hjärta handlar snarare om att leva ett liv som man kan vara stolt över, leva helhjärtat och sant. Om hjärtat är platsen för själens processer där vi tänker, känner, vi lever är det också platsen där tillbedjan kommer ifrån, hjärtats lovsång. Därför spelar det roll vad som får ta plats i våra hjärtan, för det vi fyller våra hjärtan med är också det vi tillber. Därför uppmanas vi att bevara våra hjärtan. Tillbedjan handlar inte om att göra något som vi borde eller för andras skull. Det är inte heller något som vi kan göra halvdant och halvhjärtat med resterna vi har. Tillbedjan handlar om att ge Jesus allt, inte hur lite vi kan komma undan med utan med allt vi är helhjärtat. Bjuda in Jesus i våra hjärtan, våra liv, i kaos och glädje. Det är ett val som vi måste ta. Det är också ett val att inte välja. Vad vi prioriterar, var vi lägger vårt hjärta kommer an på det. Det är utmanande att vakta sitt hjärta, att vara trogen sina värderingar och övertygelser. Det kommer hela tiden nya saker att ta ställning till som påverkar våra val prioriteringar och hjärtan. Vi gör alla saker som strider mot det vi innerst inne vill, som tar oss en annan riktning. Det är inte alltid lätt att lyssna till hjärtat, följa sitt hjärta eller rösta med hjärtat. Vi har under livets gång fått omvärdera vissa saker och fått nya insikter. Vissa saker har gjort hjärtat mjukare, andra saker hårdare. Därför är det viktigt att vara vaksamma på hjärtat. Vi kan varken ta oss bakåt eller framåt i tiden. Det är vissa saker som vi inte kan få ogjort eller skydda oss ifrån. Men vi får nya chanser precis som Paulus som förföljde kristna men fick ett möte med Jesus som vände hans hjärta totalt. Resten av hans liv handlade om att berätta om Jesus. För det blev han fängslad och då skriver han till Efesos: Min reaktion är att falla på knä inför fadern, fadern över alla andra fäder i himlen och på jorden. Jag ber honom att stärka er med sin ande, inte med råstyrka utan med en underbar inre styrka så att Kristus flyttar in och bor i er när ni öppnar dörren och släpper in honom. Jag ber honom att ni ska stå med båda fötterna stadigt på kärlekens grund så att ni tillsammans med alla Kristustroende kan ta till er Kristi kärleks oerhörda dimensioner. Erfar dess vidd, pröva dess längd, loda dess djup, känn dess höjd. Lev tillfullo fyllda av Guds fullhet. Gud kan göra allt som ni vet mycket mer än ni kan tänka och ana eller ens be om i era vildaste drömmar. Han verkar inte genom att köra med oss utan att genom att påverka oss inifrån genom sin milda ande i vårt innersta. Det handlar inte om att bjuda in Jesus i det som är våra hjärtan utan att öppna dörren och släppa in honom och låta honom ta plats där, bo i våra hjärtan, att låta det han är forma oss, lära av honom, inte för att ta bort vår personlighet, det som djupast sett är jag utan snarare förädla det som han har lagt ner i oss genom att låta hans värderingar bli våra, låta det påverka vårt val och prioriteringar, söka mer av det som är Jesus hjärta och låta det slå om. Hjärtat är inte bara en symbol eller en muskel utan det är ett centrum för våra övertygelser, det som styr vårt liv som vi är och därför ska det bevaras. Därför ska vi vara aktsamma för det som vi låter ta plats i våra hjärtan. Precis som symbolen ska användas med omsorg så att den inte blir urvattnad och att vi ska vara rädda och lyhörda för vår muskel så att den får göra sitt jobb. Framförallt ska vi bevara vårt innersta, själen, ska vakta över vad som vi låter vara centrum när det kommer till våra värderingar och prioriteringar, du ska vaka över det som djupast sett är du.
Efter predikan sjöng Cecilia sången ”Helhjärtat”. Vi bad för våra böneämnen och Cecilia läste dikten ”Det ljuset är kärlek”. Vi sjöng psalmen ”Brinnande hjärtan giv oss o Gud” samt ”Välsignelsen”. Efter gudstjänsten serverades ett fika med hjärtligt tema.
