Gravljusen lyste upp på kyrkogården och dryga 20-talet mötte upp för att minnas sina kära.
Komminister Konrad Olsson hälsade välkommen och klockorna ringde in. Helen Hörnlund sjöng ”Flyttfåglarna till sitt eget gitarrackompanjemang.
Psalmen ”Blott en dag” sjöngs till kantor Daniel Lundströms musik. Konrad Olsson bad en bön innan det var dags för nästa psalm, ”Var inte rädd, det finns ett hemligt tecken”. Konrad läste från Jesaja 60:18-22. Därefter sjöng Helen ”Du är för alltid en del utav mig”. I år tändes 4 ljus, 3 som dött under året och 1 för någon som vi tänker på. Cecilia Strömberg och Helen tände ljus och läste bibelord. De anhöriga fick möjligheten att ta med ett kort hem.
Klockorna ringde för de tre som dött. Psalmen ”Det är svårt att mista en vän sjöngs”. Sedan tändes det fjärde ljuset för någon som vi tänker på.
Konrad berättade om en man som hade en dröm. I drömmen såg han två fotsteg i sanden, men så blev det bara ett spår efter ett tag. Han märkte att det var i de svåraste tiderna som det var bara ett fotspår. Han vänder sig till Jesus och sa: Vi har vandrat sisa vid sida länge men när jag tittar tillbaks på mitt liv så var det bara ett par fotspår den jobbigaste tiden. Jesus svarade honom: I de jobbigaste tiderna i ditt liv så vandrade jag inte sida vid sida, Då bar jag dig. Livet som kristen är inte att vandra själv. Vägen kan ibland verka mörk. Vi ser inte var vi är och vart vi är på väg. Men i sanden finns det spår. Vår Gud blev en av oss och vandrade ibland oss. Han har lovat att vandra vid vår sida hela vägen hem intill tidens slut. I dopet hände det något. Du fick ett löfte. Det handlar inte bara som barn att få vatten på ditt huvud eller att det kändes bra för dig och dina föräldrar. I dopet blev du Guds barn. Gud gav dig livets ljus mitt i en mörk och orolig värld. Detta ljus kan du få följa hela vägen hem.
Sedan sjöngs psalmen ”Gud i dina händer”. Daniel Lundström var dagens kantor.
Konrad avslutade med Bön, Fader vår och Välsignelsen innan Helen sjöng ”Herre kär tag min hand”.
