Pingstkyrkan i Nordmaling fylldes av människor från alla församlingar i Nordmalings kommun. Mikael Örnberg som var mötesledare
berättade att det första ekumeniska mötet hölls för 100 år sedan, 1925 och att det är 1700 år sedan det första kyrkomötet hölls i Nicea. Ett lovsångsteam bestående av Malisha Kotikawatte, Matilda Israelsson Öberg, Jessie Strömberg och Andréa Granstig sjöng två lovsånger. ”Helig Ande kom och möt mig här” och ”Ande du som livet ger”.
Birgitta Tornberg, representant från Svenska kyrkan läste bibelordet från Apostlagärningarna 2:1-11. Mikael passade också på att be en bön för Svenska kyrkan. Pingstkören sjöng under Andrea Granstigs ledning och AnnKi Örnbergs pianoackompanjemang ”Sanctuary” och ”Helig Ande fall ner”.
Sedan läste Lena Hörnlund, representant från EFS från Johannes 7:37-39 och Mattias Korswing, Salemkyrkan läste från Uppenbarelseboken 21:1-3. Ekumeniska kören under Cecilia Strömbergs ledning sjöng ”Låt oss alla vara ett i dig”. Åke Rossander ackompanjerade kören på piano och Urban Lundström på elbas.
Psalmen ”Kom för att lära oss leva” sjöngs till Per-Gunnar Israelssons orgelspel medan kollekten till Nordmalings kristna råd togs upp. Dagens gästtalare var David Sundström, Luleå. Han titulerar sig som passionär istället för pensionär.
Han är född och uppvuxen i Västerhus strax utanför Örnsköldsvik. Han har jobbat som pastor, predikant och ungdomsledare i stort sett hela livet. De sista 25-26 åren var han i pingstkyrkan i Luleå. Som passionär får man arbeta för Gud fast det ser annorlunda ut. Han är gift med Mia och har 3 barnbarn och 6 barnbarn. Han har aldrig flyttat mer än 20 mil åt gången. Från Ö-vik till Norsjö, sen till Lövånger och Piteå och sedan till Ånäset för att sen till Luleå. Han har valt den första bibeltexten som lästes som beskriver det fantastiska som hände på pingstdagen hur det så förändrar och formar en hel kyrka. Han träffade en gång en läkare som var ifrån Ö-vik och pingstkyrkan där, De samtalade med varann och David berättade sin kyrkliga bakgrund, att han var uppvuxen i en pingstvänsfamilj, föräldrarna var söndagsskollärare, pappan var äldste, brodern och farbror var pastor, farfar och farmor var evangelister i Överhörnäs, mormor hade bönemöten i sin kammare. Så växte pingstförsamlingen i Överhörnäs fram och David är tredje generationen. Då säger den andre: Du har ju grav pingsthereditet Ärftlighet). fjärde generationen är med i kyrkan och barnbarnen den femte generationen som sjunger framme i kyrkan. Det som har gjort att David stannat kvar och levt livet som pastor har grundat sig i en personlig kallelse och en insikt om att det var det här Gud ville med mitt liv. Det som hör ihop med den helige Anden har format David dagar. Han har så många personliga intryck och erfarenheter av kallelsen och tilltalet av Andens närvaro som gör att i de mörka stunderna, så kan han titta tillbaka på en Gudsberöring och Guds väg för David. Gud har varit synlig och närvarande och det har gjort att David fortsatt. Det som hände på pingstdagen är som en vattendelare för den kristna kyrkan. Det öppnas en ny väg och flödet av liv och tjänst får nya vägar. Den unga kyrkan skulle gestalta sig, den skulle ta form och struktur. De var fortfarande överväldiga över att Jesus dött och uppstått. De ställde sig säkert frågan: Hur ska det gå? Är det överhuvudtaget möjligt? Så kommer ögonblicket när Anden kommer, de vet hur de ska be, de vet att de ska vänta och de vet att de ska få. Det räcker att be, vänta och få. Det de inte hade någon aning om, det som inte varit med om, det som skulle bli den stora överraskningen i sitt liv, när Anden kommer ner. När Gud själv börjar bo i deras hjärtan på ett större sätt så börjar de förstå vad det handlar om och de kan undervisa och vägleda på ett nytt sätt. Det är som ett skynke dras undan för något du inte sett utan bara anat. När skynket dras undan så säger du aha, det var så här det vi tror på. Andens närvaro gör oss inte mer mystiska. Andens närvaro är mer förklarande. Det finns saker som vi inte har en aning om. Det är gåtfullt. Paulus säger att vi ser som i en gåtfull spegelbild. Ändå tror vi att en dag så kommer vi att få se, snacka om vilken dag! Texten säger: Då ska vi se ansikte mot ansikte, öga mot öga, närhet. När den helige Ande kommer till lärjungarna är det Gud själv. Vi tror ju på en treenig Gud. Det finns en hemlighet, vi har bilder och symboler men ändå så är det Fader, Son och Ande. Fadern och Sonen har vi koll på men Anden är som ett bihang som vips så kommer lite moln, rök och dunder och brak. Men Anden är Gud själv, en personlighet som förhärligar Jesus. Lärjungarna var med om manifestationer, höra dånet och elden. Det onaturliga som är från Gud är inte onaturligt. Lärjungarna var med om det här. När den helige Ande är närvarande så reagerar folk med hela kroppen, man gråter, skakar, skrattar, har svårt att sitta, man talar i tungor. I texten blir lärjungarna begripliga. De kom från många olika länder, ändå hör vi om Guds stora gärningar. Det är ett bokstavligt språkunder. När den helige Ande berör våra liv så är det för vi ska begripa. Anden gör inte saker med oss som inte skulle vara bra, Anden tvingar inte. Vi ber bönen Välkommen helige Ande att ska beröra oss. Att be, vänta och längta är vägen till att ta emot, fortsätt att ta emot den helige Andens närhet. Det skapar ifrågasättande av omgivningen, det var ironi, hånfullhet, de var druckna, de har tagit för mycket redan på morgonen. Det var inte det, det handlade om utan Petrus får predika och förklara. Idag möter David så många människor som är så hungriga och längtande men inte vet vad det är att vara beroende av Gud. En kvinna kom fram i ett möte och berättade att hon gråtit hela mötet. Vad är det? Det är en hunger, öppenhet och längtan efter att få möta Gud. Atmosfären skapar längtan. Vi har fått nåden att förklara. De vill finna det som berör deras hjärtan. Livet är så att man ska studera, skaffa oss cv, ansöka olika jobb. Det landar i vår egen förmåga och så är livet. När Anden kommer över er ska ni få kraft att bli mina vittnen står det i bibeln. Du och jag behöver Andens närvaro i våra liv. Vi får be om den helige Ande att hjälpa oss. Hjälp mig idag, kom med din Ande idag. Anden ska bo hos er. När man bor stannar man kvar. Vår tillgänglighet behöver uttryckas, vår öppenhet behöver formas för att Anden ska få komma. I mötet med Anden, Jesus formas något i våra hjärtan och vi får en kraft och resurs som vi inte förut haft. Vi får en lust att vara med. Det finns en kärlek och iver som Anden lägger in i våra liv för det som Gud vill. Anden är mer än en upplevelse, den är något som driver oss, någon som sänder oss, den ger riktningen i våra liv. När du inte vet hur tjänsten ska utvecklas, be Anden om hjälp och se och gå i den riktningen. Om man tvingar sig till något man inte vill, så tänker inte Gud. Då måste Anden få tag i vår vilja. Man måste låta sin vilja bli helgad, förändrad, förverkligad. I samhället är det så mycket jag vill, jag vill, men vad vill Gud? Guds tankar är större och bättre. Vi har ett uppdrag och tjänar tillsammans, vi är på väg till grannen. Där behövs vi tillsammans, Kristi kropp där varje del behövs.
Efter predikan sjöng ekumeniska kören ”Herre låt ditt vårregn falla” och ”Helige Ande, kom oss nära”. Tillfälle gavs till förbön och Mikael delade Herrens välsignelse. Pingstkören avslutade med sången ”Det brinner en eld”. Gemenskapen fortsatte runt fikaborden med bredda smörgåsar och kakor.
