Att växa eller mogna

Kvällens missionsafton hölls när blåsipporna precis slagit ut i närheten av kyrkan. Torgny Klasson hälsade välkommen och läste från Matteus 6:19 om att inte samla skatter på jorden. Han citerade även Pelle Karlssons sång ”När du går över floden”. Därefter sjöngs psalmen ”Om jag ägde allt men icke Jesus”. Cecilia Strömberg sjöng ”Från vinter till vår” och nämnde hur allt som synes dött väcks till liv när det blir vår och att det också kan bli vår i våra egna liv.

Hon sjöng även ”När du går över floden”. Sedan fick kvällens gäst Johan Wikström dela några tankar utifrån kommande söndags evangelietext från Johannes 17:9-18. Temat är att ”Växa i tro”. Man tänker om det växer så blir det större och större. Eller är det som i världen om man äter tillräckligt mycket så lägger man ut och blir större åt andra hållet. Johan skulle vilja tala om mognad i tro istället. Man kan värdera hur mycket tro man har, att någon har vuxit mer än någon annan. Ett barn föds till världen försvarslös och växer och blir förståndiga och kloka. Så kommer vi till en punkt när det går åt andra håller. Vi föds och vi dör lika försvarslösa i tillvaron. De allra flesta har inte kontroll över sitt liv den dagen då döden kommer. Barnet växer upp, det mognar. Ett äpple är inte läge att plocka första gången man ser det. Det måste mogna. En granne utmanade Johan tillsammans med några grabbar att prova äta så mycket av äppelkarten de kunde. Hans kompis gav upp efter ett halvt äpple men Johan åt mer av äpplet och vann, inte bara i äppelmängd utan även att ha mest ont i magen. Äpplet är helt värdelöst för oss människor men när det får mogna över en sommar så blir det en perfekt söt frukt. I Japan är det så att ju äldre man blir desto mer aktad bli man, desto mer har man att säga till om. I vår kultur är det snarare så att ju yngre man är desto viktigare är det. Äldre blir utrangerade, pension – nu behöver vi dig inte längre. Visst är det gott med yngre, utveckling. Vad händer med oss om vi tänker att mogen frukt vill vi inte ha. Pugh Rogefeldt drabbades av en ALS-liknande sjukdom. De sista åren ville han bara skriva sånger om det han hoppades på. Han lyckades bara skriva en en enda sång, ”Fasta klippan”. Om man varit i kyrkan hela sitt liv så har man nog sjungit en variant på den. ”Starka klippa, brist för mig”. När man läser Pughs text så inser man att han äntligen mognat. Han hoppas att Gud ska ta emot honom och att han inte själv ska behöva kämpa mot det mörker som jagar honom. Kanske är det så att växa i tro, mogna i tro är att bli mindre självsäker och mer ödmjuk hur verkligheten är. Johan som varit kristen i 20 år har upplevt att hoppet blir starkare, växer i honom och tron om att det finns nånting större. Att mogna och växa i tron handlar också om hur beroende jag är av tron. Hos äldre märker man en medvetenhet, ett större behov av Gud. Om man fått begrava sin älskade eller kanske till och med att ett barn dör så blir det mer och mer tydligt hur mycket tron behövs. Johan nämnde hans morfar som har läst hela bibeln men i övrigt var han inte troende. Han önskade att Johan skulle begrava honom och det skulle han göra. Det ska inte vara en borgerlig begravning. Det ska vara en kyrklig begravning med sånger som stad ovan molnen, där rosor aldrig dör osv. Det ska vara bibelord om hoppet. Vad är en begravning om man inte talar om hoppet och det som väntar oss. Johan inser att morfar kanske mognar till slut, han som var en ateist och blir en kristen. Hur är våra liv? Är vi som den sura karten som aldrig mognar eller som den söta och mogna frukten som det är tänkt att vi får mogna till. Jesus lämnar oss inte ensamma här. Jesus ber för oss. Vi ska leva här. När vi talar om att växa i tro – är det så att vi ska bli barn igen, inte barn som äter äppelkartar. Vi ska vara lika beroende av Gud som barnet är av sin förälder. Vi ska mogna till den insikten.

Efter predikan sjöngs psalmen ”Låt mig växa stilla”. Cecilia sjöng ”Vinträdet” och ”Inget kan mig skilja mig i från Guds kärlek”. Psalmen ”Klippa du som brast för mig” sjöngs. En bönestund hölls där vi bad för veckans böneämnen och de böneämnen som vi har i vår böneskål. Mötet avslutades med psalmen ”Som när ett barn kommer hem om kvällen” och den sjungna Välsignelsen. Herrarna som bestod av Torgny Klasson, Bert Lundström och Eiron Flogér hade dukat upp fikabordet och gemenskapen delades runt borden.

• Dela