Ute blommade vitsipporna för fullt och inne på borden fanns små buketter med vitsippor och någon pärlhyacint. Solen lyste och det var en vacker vårkväll. Folk strömmade in från byn och våra kranskommuner och fyllde kyrkan. Kvällens inbjudare Cecilia Strömberg hälsade alla välkommen och psalmen ”Grip du mig helige Ande” sjöngs. Hon läste pingstdagens text från Psaltaren 104:27-31 samt en andakt för dagen från Sarah Youngs andaktsbok ”Jesus kallar på dig”. Hedlundakyrkans kör besökte oss även detta år och de började med en sång från Brukssånger, ”Överlåtelsebön” som sjöngs unisont. Därefter ställde kören upp sig och sjöng ”Vårens stilla väntan” och ”En skapares händer”.
Sedan sjöng kören ”Öppna din dörr för livet”. Signild Brandé delade en berättelse om faster Maja. Hon har varit husmor/sjuksköterska på Lövsta bruks sjukstuga. Hon visade hennes dagbok som hon skrev under fyra år. Två år var under utbildningen i Uppsala och två år under hennes första tjänst som sjuksköterska i Gällivare. Hon hade haft dagboken sedan 1985 och brydde sig inte mycket om den förrän under pandemin när hon pratade med en som visste att Maja tjänstgjorde i Gällivare när spanska sjukan gick. Maja kommer från en 9-barns familj i Malmberget. Maja var äldst i syskonskaran född 1893. Löneläget var gynnsamt på den tiden att söka sig norrut i Sverige. Det var obruten mark där man fick bygga sina bostäder med jordgolv. I den miljön växte snabbt ett samhälle upp och många barn föddes. Kvinnor hade ingen rösträtt och första världskriget pågick. Hon minns missionskyrkan i Malmberget där de också hade en liknande kamin. Det eldades inför julottorna så att kaminerna var alldeles röda. Det fanns även andra kyrkor där som t.ex. frälsningsarmén. Sjukvårdsutbildningen var tvåårig. Dessa år var nog de lyckligaste åren i livet. 110 mil söderut från Malmberget. Missionshuset var en viktig plats i hennes liv, Efter 2,5 månad på kirurgen blev hon flyttad till gynekologen. Hon fick assistera vid operationer, kejsarsnitt osv. Sedan blev det kirurgen och då blev det gubbar istället som hon fick arbeta med. Hon är aktiv i kyrkan och ungdomsföreningen och besökte dem flitigt. Hon berättar om olika händelser inom sjukhuset och en doktor sjöng där och hon blev bjuden till doktorn på mat för doktorinnan fyllde år. Efter två år i Uppsala begav hon sig till hemorten. Många människor dog i spanska sjukan. Hon är ung och nyutbildad och kommer från den positiva tid i Uppsala och hamnar mitt i allt döende och lidande och förmodligen inte med tillräckligt med resurser. Hon blev sjuk senare men förmodligen inte av spanska sjukan. Hon fick rådet att söka annan plats. Hon bildade en sköterskeförening i Gällivare. Så småningom söker hon sig till Umeå och får ett vikariat på lungkliniken i en månad. Därefter tjänstgör hon privat, först Grubbström sedan hos Tjärnström. Hon tar adjö av Umeå och åker till ett vilohem i Rättvik. De fick lägga bort titlarna och säga du till varandra. Dagboken slutar här. Förmodligen återvänder hon till Lövsta bruk och blir kokerska.
Efter Signilds berättelse sjöng kören Alla fick sjunga med i sången ”Hela jorden är full av din härlighet” och ”Som en örn” ur Brukssånger. Kören sjöng sången ”Hela jorden grönskar”, ”I denna ljuva sommartid” och ”Vilken värld det ska bli”. Cecilia pålyste kommande möten och bad för veckans böneämnen. Till slut sjöngs ”Välsignelsen”.
