Gudstjänsten inleddes med psalmen ”Gud för dig är allting klart” till Cecilia Strömbergs orgeltoner. Helen Hörnlund fick rycka in som solist och sjöng ”Jag vill sjunga för dig” skriven av Maria Stenlund och ”Frågan är nu bara”.
Iris Klasson läste dagens evangelietext från Markus 5:25-43. Därefter sjöng Helen ”Jag vill sjunga en sång till din ära. Psalmen ”Var inte rädd” sjöngs före predikan. Elin Lagerhäll, Vännäs var kvällens gästande talare.
Hon läste från Daniel 6:16-22. En välkänd berättelse om Daniel i lejongropen, När Daniel bryter mot lagen och tillber Gud istället för kungen och straffas genom att kastas i lejongropen men räddas av en Guds ängel. Andra män är så avundsjuka på Daniel så de lurar kungen att stifta en lag som gör att de kan sätta dit honom. Eller så är fokus på vad som händer i gropen hur Daniel nästan sitter och gosar med lejonen. Här i texten är fokus på kungen. Kungens rädsla över att Daniel ska kastas till lejonen. I första halvan av Daniels bok kan man se ett mönster, det handlar om en kung och hans tjänare. Det uppstår en konflikt och när den är på topp så griper Gud in. Genom detta måste kungen erkänna att det är Gud som har makten. Bakgrund: Jerusalem var belägrat av kung Nebukadnessar. Det judiska folket lever i fångenskap i Babylon. Det är en mycket from man från Juda och han har tillsammans med tre andra judiska män valts ut till att undervisa i kaldéernas språk och litteratur. Nebukadnessar upptäcker att de här männen är visare än alla andra spåmän och besvärjare. Det kungen inte vet är att den kunskap som Daniel och hans vänner utrustats med kommer från Gud. När det börjar i jämvikt och leder till konflikt, ingripande och vändning. Det beskrivs vid flera tillfällen hur kungen drömmer och hur han vill få sina drömmar tydda. Han kräver att det ska ske annars hotar han med döden vilket leder till att Gud uppenbarar drömmarna. När kungen väljer att bygga en staty som ska tillbes av alla, annars väntar en brinnande ugn. Daniels vänner Sadrak, Mesak och Abednego vägrar att tillbe statyn och hamnar i ugnen, Dessa 4 är utvalda män av kungen men också av Gud. De är uppryckta från sitt land, sin släkt, sin kultur, sin tro och sin trygghet. De är fråntagna sina namn och befinner sig vid kungen hov. När Daniel kastas i lejongropen är han en gammal man. Det är länge sedan han tvingades lämna sin släkt, kultur och sin trygghet. Han har gjort karriär och man kan gissa att han anpassat sig till den nya situationen. Även om han förlorat en sak och vunnit en hel del annat så är det Daniels tro. När kungen frågar vem som har den yttersta makten så är det självklart för Daniel att det är levande Guden. Att Daniel kunde leva som jude så många år i världsrikets centrum, maktens korridorer och ändå bevara sin tro. Vi kan utmanas av den situation vi hamnar i men ingen av oss har behövt lämna sin släkt, kultur, land och trygghet. Vi kanske inte ens varit i ett skarpt läge där vi behövt välja mellan att lyda Gud eller människor. Även om det gör ont att erkänna så finns det förväntningar på den som kommer från ett annat land, annan kultur, annan tro. Man ska inte sticka ut för mycket. Det var inte bara en förväntan utan ett krav på Daniel och hans vänner. Det var oundvikligt för en jude att inte påverkas av den kultur man levde i och maktspelet som skedde runt omkring. Förmodligen ställde sig judarna frågan om Gud verkligen var med. Kan Gud beskydda sitt folk även när det känns som om man befinner sig i lejonets kula. Oavsett hur det stormade runt Daniel och hans vänner och nya lagar stiftades så stod de ändå kvar. De litade på att Gud är större. I Daniels bok lyfts de som hjältar, goda förebilder som visar hur man kan bevara sin identitet och sin tro. De söker ständigt Gud i bön. Det handlar inte bara om rätt lära utan rätt nära och inte bara här och nu utan genom tiden. Flera kungar hade fått syn på Guds storhet genom Daniel och hans vänner. Det hade varit lätt att tröttna på att försöka få människor att förstå vem Gud är. De hade kunnat lessna på att ingenting händer, tvivla på att Gud fanns, om han är på riktigt. När vi blir otåliga ifrågasätter vi vem som har den yttersta makten. Faller vi för grupptrycket och gör det som förväntas av oss. Ger vi upp, söker andra utvägar, bygger vi guldkalvar till att tillbe. Det hade varit lättare för Daniel om han bara anpassat sig. om han blivit en av dom. Men han valde trons väg, den smala och stundom långsamma vägen. Daniel lär oss att trofasthet lönar sig. Det blir inte alltid som vi har tänkt men Gud är med. Det handlar om att stå rotad i den vissheten. Vid det tillfället när han blev kastad ner i gropen fanns inget i världen som kunde rädda honom, inte hans visdom och hans kunskap, inga fina ord och formuleringar. Men Daniel visste vilken hans identitet i Gud var. Den var så stark. Han var helt i Guds famn. Kanske var han rädd för han visste inte att Gud skulle sända en ängel som skulle förhindra lejonen att äta upp honom. Det enda han visste var att Gud hade lovat att alltid vara med honom. Daniel var den som Gud hade kallat honom till att vara. Det kan ha varit så att lejonen förvandlades i närheten av Daniels äkthet. Vi förvandlas när vi är nära det som är äkta. När kungen får se att Daniel lever så väljer han att kasta männen som lurat honom i samma grop med ett helt annat slutresultat. Sedan utfärdar han en stiftelse som hyllar Daniels tro. Daniel 6:26-27. Jesus är en levande Gud som räddar och befriar, som ett tecken och under i himlen och på jorden även idag. När vi blir uppryckte från det som är vår trygghet och vi vet varken ut eller in, när vi kastas i det som är en grop för oss. Då får vi lita på tryggheten att han håller oss i sin hand. Vi får lita på att han griper in. Blott en dag ett ögonblick i sänder tills jag nått det goda land.Jesus är med oss, hans ande Hjälparen bor i oss. Det får vi vila i och hålla fast vid. När det är svårt så har vi nattvarden. Det finns en bön som kan hjälpa oss och påminna oss. den kan få oss att hitta fokus. ”Vår Fader” Herrens bön.
Efter predikan sjöngs psalmen ”Blott en dag”. Helen sjöng sångerna ”Min hjälp kommer från Herren” och ”Jag är med er alla dagar”. Vi firade nattvard där vi skickade gåvorna runt bordet.
Gudstjänsten avslutades med bön och psalmen ”Hela vägen går han med dig”. Gemenskapen fortsatte sedan runt fikabordet.
