Palmsöndagens gudstjänst hölls på söndag kväll. Den inleddes med psalmen ”Dig vi lovsjunger ärar”. Cecilia Strömberg var mötesledare och läste inledningsorden från Efesierbrevet 2:12-16 och Psaltaren 118:19-29. Cecilia som fått tillbaka rösten sjöng ”Passionspsalm” skriven av Maria Gustin Bergström. Därefter sjöngs psalmen ”För att du inte tog det gudomliga”. Kvällens talare var Johan Wikström, Vännäs.
Han läste dagens evangelietext från Matteus 21:1-11.På förmiddagen predikade Johan i Vännäs från Jesaja 56:6-8. På eftermiddagen kom han på att texterna hör ihop. Så därför valde han texten från Matteus hos oss i Hörnsjö. Varför blev de så glada? Vi kan säga att de förstod att det var Messias som kom. Men kan vi tro det, han som inom en vecka spikades upp på korset och folket ropade korsfäst honom. Kanske hoppades de att det skulle vara Messias men kan de verkligen veta det. Folket som Jesus kom till var ett hårt prövat folk. Det hade gått 700 år sedan Jesaja skrev sin profetia. 700 år av prövningar. Nu vid den här tiden var de inlemmade i staten Rom. De hade valt att inte kämpa emot. De hade insett att de inte hade någon chans mot den här supermakten. Det fanns ett inbyggt missnöje i hela Israel. De hade drömmar om ett eget land. Om man läser historien så ser vi att det dröjer 2000 år innan de får ett eget land. Varför var det så problematiskt att leva som jude i Romarriket? De hade fått lära sig att om någon annan än en jude går in på tempelplatsen så tar Gud sin välsignelse från Israel. De hade fått lära sig att ingen annan än en rättroende fick komma in i det allra heligaste. De hade fått lära sig hur viktigt det är hur slaktoffer och brännoffer hanterades. Tron följs med en mängd lagar och nu har ett folk intagit vårat rike som gör att allt det vi tror är heligt blir oheligt. Givetvis var det ett folk i panik. När man har den här bakgrunden är det inte så konstigt att när Jesus kom och undervisade för översteprästerna, att de kände: vad håller han på med. Folket som kände hosianna, något nytt kommer, kom ihåg det som Jesaja hade sagt. Det är bara ett par kapitel senare som han säger: Se din dotter Sion kommer ridande på en åsna. De visste vad han skulle rida in med. Ett bönens hus där alla får komma. De som vill leva i fred är välkomna, där de som är fred får komma med det de har. Hos oss får man komma som man är. Det har vi inga problem med. Tänk om det skulle vara så att man inte är välkommen att komma som man är. När Jesus dog på Golgata förändrades allt. Skynket in till det allra heligaste raserades. Så uppstod något helt nytt. Att vägen är öppen för alla människor som vill ha en relation med Gud. Det spelar ingen roll vad du heter. Människor får komma som de är, de får komma med deras brännoffer. Herren tar emot det vi kommer med. En människa med en helt annan tro är välkommen och tas emot i Guds rike. Det finns ingen annan tro på jorden som säger så . När det är ett bönens hus, spelar ingen roll om det är byggt 1901 eller 1903. Det spelar ingen roll om vi är här och sjunger tillsammans, ber, lyssnar på Guds ord, fikar eller till och med spelar pingis. Herren tar emot det vi kommer med när vi kommer till Herrens hus. Nånstans så pekar det tillbaka på det som var templet. Judarna tänkte inte att alla har en personlig relation. Det handlar om förbundstanken. Är du inlemmad så är du inlemmad. För dom räckte det att bara vistas i templet, som fick leva välsignad och fick möta Gud. Gud möter oss oavsett om vi sover på en kyrkbänk eller om vi antecknar noga. Tack gode Gud att jag får tro på en sån Gud som inkluderar så mycket, som inte sätter gränser, som inte sätter spärrar. Måtte vi få vara bönens hus där människor får komma.
Efter predikan sjöng Cecilia ”Fram till Jesu kors”. Hon läste dikten ”En korsväg” skriven av Atle Burman. Vi fick tillsammans be för våra böneämnen och Herrens bön. Psalmen ”Nu är försoningsdagen” sjöngs och ”Välsignelsen”. Cecilia avslutade med ”Det blod som Jesus göt för mig”. Efter gudstjänsten serverades fika och vi samtalade runt det ovala bordet.
