Söndagsgudstjänst i november

Söndag kväll i mitten av november möttes vi till gudstjänst i missionskyrkan. Årets första snö hade landat på marken. Cecilia Strömberg som var mötesledare hälsade alla välkommen. Psalmen ”Guds son en gång i morgonglans” fick inleda gudstjänsten. Cecilia läste dagens text från Psaltaren 139:1-18. Därefter sjöng hon ”Du omsluter mig på alla sidor”. Därefter sjöngs psalmen ”Jesus från Nasaret”. Johan Wikström, Vännäs var dagens talare.

Johan började att berätta om en ung pingstpastor som tyckte att man skulle ta till mer pedagogiska verktyg för att förstå vad man vill ha sagt. Han ville på något sätt illustrera att Jesus kommer att komma tillbaka, så den här söndagen är det dags för honom att predika. Vart tog han vägen? Plötsligt smäller det i dörrarna och han rusar in och ropar ”Jesus kommer, Jesus kommer, är ni redo? Han tyckte det var dåligt gensvar så han gjorde det en gång till. Nästa gång hände det ingenting. Tredje gången tog han i ännu mer och snavade på den nittiåriga damen som satt på den främsta raden och han ursäktade sig och sa förlåt, förlåt. Damen svarar: Ingen fara, du varnade två gånger innan så jag var beredd. Den här helgen är temat ”Vaksamhet och väntan”. Han slutade som pastor i våras och har börjat sälja tvättmaskiner till vardags. Han har börjat se kyrkan mer utifrån. Han lyssnar på fler predikningar nu och tycker sig höra mer om tidstecknen. Lukas 12:35-40. Denna text är en liknelse. Jesus talar 68 gånger i nya testamentet om att han ska komma tillbaka. Det är en viktig detalj att Jesus ska försvinna men komma tillbaka. I texten berättar om att han själv som en husfader som har ett hem som sköts av tjänare. Tjänarna är en bild av den kristna församlingen. Vi ska ta hand om stället under tiden han är borta, vi ska bygga, vårda, städa, ta hand om människorna som behöver vår hjälp. En dag kommer vår Herre tillbaka när vi minst anar det. En sak som kanske har missuppfattats är versen om tjuven. Vem är tjuven? Det fanns en film som visades förut som hette ”Som en tjuv om natten”. På engelska hette den ”Left behind”. Handlingen gick ut på tanken om uppryckandet, att människor som bara försvinner från jorden. För vissa väcker det känslor om barn som kommer hem från skolan och det inte var någon hemma så var de helt övertygad om att Jesus hämtat dem och inte mig. Jesus är inte tjuven. Om husägaren visste när tjuven skulle komma så skulle han förhindra det. Guds församling är satta att vaka så att inte tjuven kommer. Vad ska vi skydda oss emot? Vad ska vi vara vaksamma över? Johan tror att vi behöver vaka över oss själva, våra egna hjärtan. Vad är det som kommer och fyller det? Vad är det som matar det? Är det att himmelriket är nära eller är det något helt annat? Vad är det som får tala in i våra liv? Texten pekar på att vi behöver inte vara rädda. Vi är omslutna dels bland andra tjänare, vi behöver inte bära det själva. Vi får vaka tillsammans. Det vi ska vara vaksamma över är, Var är Jesus? Att vara redo, vaka och vänta är att räkna med att Jesus ska komma men att varje dag fortsätta en dag till. En historia om en missionär. Hon gick ner varje kväll och stängde dörren och sa, ok Jesus, du kom inte idag, det kanske blir imorgon. Det finns också en berättelse om ett hem där det alltid dukade med en tallrik extra. En tallrik som skulle användas till någon okänd som kommer och behöver mat eller om Jesus kommer. Att leva i en förväntan om att Herren kommer nog tillbaka. Just nu ska du och jag tjäna Herren på jorden men den dag Herren kommer tillbaka ska han tjäna oss. Den dagen är det han som knyter upp klädnaden för att vi ska vara lite mer mobil. Den dagen är det han som tjänar, han som tvättar våra fötter. Du och jag behöver inte känna någon rädsla. Psalm 139 står det att Gud känner oss utan och innan, han vet allt om oss och han vill oss väl och han omsluter oss redan idag. Hur stor skillnad kommer det att bli när han kommer tillbaka? Det kan vi inte svara på, vi har blivit lovade att allt kommer att bli bra. Frågan kommer då, När kommer Jesus tillbaka. Nu är det någon ingenjör i Västerås som räknat ut att 2032, då kommer Jesus med 95 % chans att komma tillbaka. Bibeln lär oss att vi kan aldrig veta när. Vi kan se tidstecken. Det handlar inte om när, det handlar om att vara redo. I vers 41 och framåt talar han med Petrus om när han kommer att komma tillbaka. Då kan man inte sitta med fingrarna i kakburken och tro att allt är ok. Du ska alltid vara redo. Man kan inte räkna att det ska bli 2032 och 2031 kan jag leva rövare, sen blir det bra. Vad är det att vara vaksam? Kanske är det att lyfta blicken, hur är det ställt i mitt hjärta mellan mig och Jesus. Snarare än som det ofta blir för oss människor. Vi har en väldigt bra koll på hur det är med grannen och hans relation med Jesus eller den eller den beter sig. Kanske ska vi först se hur det ser ut för mig. Visst är det lite spännande att när vi minst anar det ska Herren komma tillbaka. När tänker jag att det som minst sker, när det är så långt bort, då borde det kunna vara en riktigt regnig dag i oktober. Eller som man står inför nånting och brukar säga att man lever som att Herren ska komma tillbaka. Han tog exemplet om att byta däck som är jättetråkigt för Johan. Men så en dag måste man bara göra det vare sig Herren kommer eller inte. I slutändan kommer det vara så, kanske i en lycklig stund eller en sorglig stund. Kanske att det är i stunden när vi nästan glömt bort Herrens dag att komma tillbaka. Kom ihåg att Jesus ska komma tillbaka, han som blev Gud med oss. Det mest komiska i bibeln är att det verkar som att Jesus inte vet när, bara som att Fadern vet. Vi kan vara överens om att vet inte Jesus när han ska komma tillbaka så har vi svårt att lista ut det också.

Efter predikan sjöng Cecilia ”Alltid på väg” och ”Då skall Jesus komma”. Tillfälle gavs till bön för våra böneämnen som avslutades med bönen ”Vår Fader”. Cecilia läste psalmen ”Vila i din väntan”. Som avslutning sjöngs psalmen Tänk när jag får möta Jesus”. En av mötesbesökarna önskade att vi skulle få sjunga ”Stor ät din trofasthet” vilket naturligtvis gjordes. ”Välsignelsen” sjöngs innan det var dags för fikagemenskapen.