Cecilia Strömberg hälsade välkommen och läste från Johannes 20:19-23 till inledningsord. Psalmen ”Kristus är uppstånden” sjöngs. Kvällens gäster var Bjurholms kyrkokör under Susanne Hakolas ledning
samt komminister Per-Ivan Palm. Kören sjöng ”Liv att dela” och ”Jesus, tänk på mig”. Per-Ivan berörde påskens firande. Det är många personer som förekommer under påsken. En del tror att påsken är slut på påskdagen men den fortsätter. Petrus som vi sjöng om i första psalmen. Hans liv och lärjungaskap skildras mer än många andra. Han blir ledare för lärjungarna och de första kristna. Lukas 22:31-32. En uppmaning till Petrus att ta tag i ledarskapet. Markus evangeliet kallas också för Petrus evangelium. Det sägs att Petrus berättade noggrant vad som hänt och Markus skrev ner det. Petrus skrev också två brev. 1 Petr 1:1-2. Det börjar med en hälsning till de utvalda i ett område i mindre Asien, nuvarande norra Turkiet. Vi känner väl mer till församlingarna i södra Turkiet. Brevet är skrivet på 60-talet. De var inte så många kristna och fick utstå en hel del lidande. De var avvikande pga. sin tro. De är skingrade och lever som främlingar. Det var säkert mycket uppmuntrande för dessa att få en hälsning från Petrus, kyrkans ledare och en av Jesu lärjungar. Som kristna och troende har vi varit en del av ett majoritetssamhälle. Så är det inte längre. Det är färre och färre som bekänner sig till den kristna tron. Förr var kyrkan full vid skärtorsdagens gudstjänst. En kväll när vi firar det innersta av vår tro, Jesus sista måltid, instiftande av nattvarden. Vi är inte så få men vi kan uppleva det så ofta. Vi behöver den hälsningen från Herren, nåd och frid åt er i rikaste mått.
Kören sjöng ”En psalm om konst” och tillsammans med alla ”Kristus lever, underbara ord”
Per-Ivan Palm läste från 1 Petr 1:3-5. Det här handlar om hopp och om tro. Petrus påminner om att de är födda på nytt till ett levande hopp. Detta hopp har de inte tagit till sig själva utan det har kommit genom Jesus Kristus uppståndelse från de döda. Dessa människor hade inte mött Jesus kroppsligen utan de hade fått det berättat, förkunnat det för sig. Det är viktigt att ha ett hopp. Viktor Frankl österrikisk psykolog överlevde förintelsen. Han skriver i en av sina böcker: De som överlevde är de som har ett hopp av något slag. Om man förlorade hoppet levde man inte många dagar. Man kan fundera: Vad är hoppet hos människor? Vem ska människor hoppas på? Internet, AI eller ett hopp för världen och framtiden? Vi har ett arv som väntar på oss i himmelen. Guds makt beskyddar oss genom tron fram till den frälsningen som finns. Hoppet ramlar inte bara ner över oss. Tron behöver näring och uppmuntran. Ännu mer för de som levde i förskingringen. Vi behöver vårda tron och det egna andaktslivet, de enskilda bönerna. Därför är den kristna gemenskapen, församlingen så viktig att vi tillsammans kan bevara tron och hoppet för att bli uppmuntrade och stärkta i tron.
Psalmen ”De trodde att Jesus var borta! sjöngs innan Per-Ivan fortsatte. Inledningen i Petrus brev avslutas med en uppmuntran. 1 Petr 1:6-9 Det är inte en slagen och uppgiven ledare som hälsar de skingrade kristna. Han har tagit Jesus ord på allvar om att styrka bröderna. Hälsningen är fylld av glädje och tro och han vill att de ska kunna dela samma glädje. De hade svårigheter och levde förskingrade. Det var då ännu viktigare att leva i trons glädje, den helige andens liv. Livet är inte enkelt. En del får möta stora sorger, brustna relationer, ekonomi som kraschar, sjukdomar osv. Att leva som kristen är inte en terapi för att aldrig möta motgångar utan ibland är det tvärtom. Det vi äger i frälsningen kan ingen ta ifrån oss. Man kan tolka det här som att de inte levde i den omedelbara närheten till Jesus som Petrus gjort. Han hade varit med Jesus personligen. De han skrev till levde med Jesus i tro. Jesus är med oss även när vi inte känner och ser det. Det är hans löfte: ”Jag är mer er alla dagar”. Ni får gärna läsa hela Petrus brev.
Kören sjöng ”En ängel välte stenen bort” och ”Han är inte här”. Cecilia berättade vad som är på gång i de båda kyrkorna på byn. Hon bad för veckans böneämnen och böneämnena i böneskålen. Efter ”Herrens bön” sjöngs psalmen ”Var glad för Kristus lever” och ”Välsignelsen”. Eiron Flogér som var kvällens inbjudare bjöd alla på fika och samtalen runt fikaborden delades.
