Årets gökotta bjöd på sol, blåst och lite mygg. Ett närmare 40-tal mötte upp varav tre gick från Toet i Holmbacka och resterande vandrade från Björnlandsbäck uppför Jakobs stege. Alla plockade fram sina fikakorgar och fikade innan själva gudstjänsten började.
Ellinor Gustavsson var mötesledare och berättade att det finns björnbajs på berget. Barnen fick i uppgift att hitta en skatt som låg gömd. Ellinor påpekade att Gud bor i naturen och ger oss glädje. Vi får möta honom på ett speciellt sätt i naturen. Helen och Eric Härgestam hade burit med sig gitarren på ryggen och sjöng tillsammans med mötesbesökarna ”En vänlig grönskas rika dräkt”.
Ellinor läste från 1 Kungaboken 19:5-18 om Elia som är på flykt. Därefter sjöng Helen och Eric ”Är det du”. Dagens talare var Arvid Nyström, uppväxt i Vännäs men numera bosatt i Örebro.
Temat för Arvids predikan var ”Trons berg”. Elia hade två Gudsmöten på två olika berg. I 1 Kungaboken 18 och 19 finns det två spännande kapitel. Elia är en profet som är sänd från Gud och han känner att många har vänt bort från Gud och de har börjat vända sig till avgudar. Elia är ensam profet som tillber den sanna guden. Han ber de andra profeterna att samlas med honom på Karmels berg och säger att nu ska vi offra till respektive Gud. Ingen av oss tänder eld utan vi ska ropa till den Gud som vi tror på att han sänder eld från himlen. De andra profeterna får börja. Hela dagen ropar de till sin Gud men ingenting händer. Elia säger till dem att er Gud kanske sover eller gör ärenden så ni får ropa lite högre. Till slut måste de ge upp. Så blir det Elias tur. Han gör i ordning offret, gräver ett dike runt offret. Han ber dem att hämta 4 krukor med vatten och hälla det på offret. Det får upprepas två gånger. Sedan ber Elia en enkel bön till Gud och då kommer eld från himlen som förtär offret, vattnet och altaret och människorna inser att Gud är den sanna guden. Efter det går Elia upp på berget och ber Gud sända ett regn för landet har haft torka i flera år. Han ber en tjänare för att kolla om det kommit något moln. Han får göra det flera gånger och till slut får tjänaren se ett moln så litet som en knytnäve och innan de vet ordet av så öppnar sig himlen och regnet vräker ner. I kapitel 19 blir Elia hotad till livet och flyr ut i öknen. Han lägger sig under en buske och säger att jag orkar inte mera. Jag är ensam kvar, ta mitt liv. Jag är inte bättre än mina fäder och så väcks han av en ängel som säger ät och drick så att han kan gå hela vägen genom öknen och han går i 40 dagar och 40 nätter till Horebs berg. Där visar sig Gud för Elia och frågar varför han är här. Elia svarar: Jag har gjort mitt yttersta för Gud och jag är ensam kvar. Gud visar sig inte i stormen, jordbävningen, regnet utan i den stilla susningen. Så kommer den andra frågan: Varför är du här? Elia svarar igen: Jag har gjort mitt yttersta för Gud och jag är ensam kvar. Gud svarar att det finns 7000 personer kvar och du ska dessutom få en följeslagare. Du är definitivt inte ensam och dessutom har Gud visat sig för honom och Gud är med honom. Det är trösterikt att läsa om Elia, att en så stor gudsman också kan ha sina dippar. Att det kan finnas toppar och dalar. Att Gud svarar på mina böner i alla situationer. Vi kan känna igen oss i Elia. Vi har toppar och dalar. Han fanns med på berget och i dalen. Gud tar inte bort det svåra för Elia utan han ger honom vad han behöver. Ibland behöver vi stanna upp för att höra Gud i den stilla susningen. Du är definitivt inte ensam och övergiven. Först segerns berg, dödskuggans dal och sedan återupprättelsens berg. Han kommer som en knäckt man men lämnar det berget som en ny man, styrkt att fortsätta den här tjänsten. I Romarbrevet 12:9 står det: Slappna inte i er iver, håll er brinnande i Anden, tjäna Herren. När han skriver brinnande i Anden så använder han ett ord som betyder att vara så het så att vattnet kokar. Han nämnde att vattnet har olika kokpunkt på olika höjder. Om man far till Kebnekaise så kokar vattnet vid 93 grader men i Mount Everest kokar vattnet vid 68 grader. Det beror på att det är olika lufttryck vid olika höjder. I bland är livet så att ibland är trycket större på oss så det är svårare att ha ett brinnande liv, ibland är det mycket enklare att känna att Gud är med. Vissa gånger behöver vi bara överleva och kämpa för att orka en dag till och lita på att Gud förser oss med det vi behöver. Då är det trösterikt att Gud aldrig övergav Elia på den här vandringen. När israeliterna gick sin vandring fick de vatten från en klippa och Paulus tolkar det här och säger att det var klippan som var Jesus som gav dem vattnet. Ett berg står alltid kvar, det förflyttar sig inte. År efter år har människor sökt sig upp på detta berg för att möta Gud. Jesus Kristus är den samme igår, idag och i evighet. Jesus är vår klippa. Honom kan vi lita på. Han går alltid med oavsett vad som händer. Var är du på vandringen? På toppen, i dalen? Varför är du här? Oavsett så kommer Gud att ge oss ett steg till. Han vill möta dig, du är inte ensam och övergiven. Han går med dig.
Efter predikan sjöng Eric och Helen ”Då kan du ej tvivla”. Ellinor bad en bön. Gudstjänsten avslutades med ett medley av sångerna ”Att lära känna”, ”Så länge jag lever” och ”Låt mina fötter få gå”. Johan läste välsignelsen. Så började vandringen tillbaka till våra utgångspunkter och inbjudan fanns att mötas till hamburgare som serverades på Pengsjögården.
