Ekumenisk kväll – ”Våra älskade psalmer”

Flaggan var hissad och inne i Byahuset blommade penséer på borden och längst fram blommade den ena clivian. Den andra hade redan blommat ut. Torbjörn Arvidsson var kvällens gäst. Psalmen ”Över berg och dal” fick inleda kvällens möte. Helen Hörnlund inledde och pratade om den förundran hon känner denna tid på året, Vilken kraft som finns i växtligheten. Medan hon varit borta 1,5 vecka så hade det hänt jättemycket. Man får jaga ogräset som vuxit så fort. Hon tänker på det pyttelilla fröet som kan bli något. Det finns så mycket att bara stå och titta på och beskåda. Vissa växter får flyttas runt och då växer de bättre. Så är det också för människor. Människor kan ses som lata men när de flyttar och kommer på ”rätt” plats så är de hur duktig som helst. Naturen har vintervila och vi tänker att det blir ingenting i år. Men plötsligt så ser vi hur det grönskar. Vintervilan behövs för våra växter och vila behöver också vi. I bibelappen står det i dag Markus 6:31-32. Följ med till en öde trakt så ni kan vila er lite. Vi behöver gå lite på sidan om och vila lite så att vi orkar.

Torbjörn berättar att en psalm kan säga så mycket på ett par minuter jämfört med en predikant som talar 20 min och ändå bara sagt en bråkdel. Psalmer är ju tonsatt poesi och koncentrerad teologi. Så värdefullt att ha dessa i sitt förråd. Det passar också bra ekumeniskt då alla psalmförfattare kommer från alla möjliga kyrkor. Den som äger en psalmbok äger en skattkista. Den första psalmen är superkänd över hela världen. Historien är att ett gäng ungdomar, mest missionsförbundare var på ett sommarmöte i en by i Småland. På hemvägen när de traskade hem till Mönsterås så kom det en åskskur med blixtar och muller och några timmar senare sken solen, fågelsång. En ung pastor Carl Boberg skriver då denna sång och sången sprids och hamnar i Ryssland och Tyskland. I Ryssland jobbar en missionär som jobba mycket i Ukraina och tar med sig sången till Amerika och gör en översättning på den där. I Sverige blev O store Gud helt bortglömd. De bytte melodi men ingen sjöng den. Den fanns ej med när de reviderade psalmboken. I New York 1957 var det en mötesserie med Billy Graham. Drygt 100 kvällar i rad och varje kväll sjunger Billys radarpartner O store Gud. En av de som lyssnar var Einar Ekberg. Han blev gripen av sången och när han kommer hem senare så sa han att nu ska jag sjunga en fantastisk sång. Elon Svanell hade hjälpt honom att översätta sången till svensk text. Då sitter några tanter där och säger att det var väldigt likt O store Gud. Den här är ju från Manhattan, har ju hört den hos Billy Graham. Tanterna lyckades överbevisa Einar så att han kunde sjunga med den text som var från början. Elvis brukade också sjunga den och fick två gånger grammy för sången. Per-Erik Hallin sa till Elvis att det tror jag är en svensk sång men det ville han inte gå med på. Elvis sa att en sådan sång inte kunde komma från ett litet land som Sverige. En 26-åring skrev den i alla fall. Så sjöng vi vers 1-3 på psalmen ”O store Gud”.

Nästa psalm föddes på 30-talet men låg i en byrålåda i ca 40 år. Den som skrev psalmen drabbades av en svår motgång, Hans fru som var 37 år drabbas av sjukdom och dör. Han blir ensam med deras 5 barn. Vad tänker man då? Vad ska man predika om nästa söndag? I sorgens mörker skriver den här prästen en dikt med 7 korta verser, en bön om ljus. Han skickade in den till Karlstad stiftstidning och den publicerades där. På 70-talet var den här prästen pensionär och när det skulle bli en ny psalmbok gjorde han om den här dikten till 5 verser och skickade den till olika samfund. EFS och missionsförbundet var de första som tog in den i sina psalmböcker. Sedan kom den in i vår gemensamma psalmbok. ”Gud för dig är allting klart”. I vers 2 står det: ”Läk mitt öga att jag ser hur du är i det som sker, där jag bäst behöver dig”. Prästen hette Elis Malmeström skrev denna psalm som är en av de mest omtyckta.

I Blekinge fanns en man som hette Christer Hultgren. Har skrivit ca 400 sånger, bl.a. Herre till dig får jag komma, Jag vill ge dig o Herre min lovsång. I tredje versen står det: Och i himmelens gyllene salar, ska jag prisa evighet lång. För några veckor sedan fick han flytta hem. Många väljer just den sång som vi sedan sjöng: Jag vill ge dig o Herre min lovsång”.

Bo Setterlind har skrivit många dikter. Han var poet och hade sina rötter i Vägsele, Lycksele. Han berättar om sin mormor som var nervsvag men hon var den ljusa trons människa. Hans mamma var änka och hon träffade någon charmör och blev med barn. Setterlind for till Amerika och skulle göra karriär så hon blev ensam med sina barn. Hon for till ett hem för obemärkta nånstans kring Jönköping. Mamman bodde i Härnösand. Första året fick han vara i fosterhem tills mamman kunde ta hand om honom. Han var en liten drömmare och mamman var orolig för att han inte skulle få något bra jobb. Mamman fick in honom på en utbildning till postexpeditör, att sitta i postluckan. Han hoppade av utbildningen för han skull ju ändå bli poet. Han har skrivit många kända sånger som ”Ge Jesus äran”, ”Guds källa har vatten tillfyllest”. En av de mer okända sångerna fick vi möjlighet att lära oss. Torbjörn sjöng första versen i sången ”Någon du känner”.

En kvinna i hela världshistorien som har skrivit mest sånger, 8000 psalmer. Fanny Crosby, blind sedan hon var 6 veckor gammal. Hon är den andliga sångens drottning i Amerika. Född 1820. Tyvärr hade hon fått en ögoninflammation som när den skulle opereras medförde det att hon blev blind. Men hon hade ett gott humör. Hon fick höra talas om den första blindskolan i New York. Så Fanny fick chansen att fara till New York och bo i internat där. De märkte hur begåvad hon var så hon fick uppdraget att skriva en välkomstdikt och läsa för senaten. De blev berörda för dikten som den blinda flickan skrivit. När hon gått utbildningen färdigt anställdes hon som lärare. När hon var 40 år, gifte hon sig med en annan på skolan som också var blind. Efter det började hon skriva andliga sånger. Många är kända som: ”Låt mig få höra om Jesus”, ”Hela vägen går han med mig”, Jesus kär gå ej förbi mig”.Kompositörerna i USA stod i kö för att tonsätta hennes sånger. En av dem var Febe. Han hade skrivit en melodi och frågade vad Fanny tänkte på. Det blev ”Saliga visshet, Jesus är min”. Hon tyckte själv att det var hennes bästa och den står också på hennes gravsten.

Torbjörn nämnde om när han bodde i Uppsala och de satt på en fikarast och någon frågade vilket ord som är det fulaste, ej svordomar. Då svarade en ”Vinterkräksjuka”. Det vackraste ord som Torbjörn vet är ”Återfunnen”. Temat för kommande söndag är ”Förlorad och återfunnen”. Det säger att det som är förlorat är inte alltid förlorat för evigt. En återfunnen vänskap. Äkta makar som skiljs gifter om sig med samma person för andra gången. Återfunnen tro, jag hade en tro en gång och så får man den tillbaka, hittar den. De förlorades kapitel, Lukas 15:3-7. En av de mest sjungna psalmerna, ”O ändlig nåd” Amazing grace. Han som skrev den hette John Newton. född 1725. Hans pappa var sjökapten. När han var sju år dog mamman. Han blev satt i en internatskola och var där några år. Sedan fick han följa med pappan och vara med på sjön. Den här killen utvecklades till en väldigt otrevlig sjöman och illa omtyckt av sina kollegor. Som 18-åring tvångsvärvades han till flottan som underofficer. Det blev inte alls vad han tänkt sig. Han deserterade och det gör man inte ostraffat i engelska flottan. Straffet blev piskning med nära hundra rapp inför hela besättningen. Dessutom blev han degraderad till menig. Han begärde avsked och tog värvning på ett slavskepp. Han var ingen trevlig man så besättningen dumpade honom. Han hamnade hos en slavhandlare själv och var inlåst och fängslad. Där var han i ett par år. Hans pappa hade sagt till sina kollegor att de skulle fråga efter hans son. En kollega lyckades få honom fri och satte honom på en båt. Resan blev väldigt dramatisk. De fick binda fast sig vid masterna för att inte spolas överbord. Under denna storm så ropade han till Gud om hjälp och han upplevde att Gud hörde honom och tog emot honom. Han var 23 år då. Han fortsatte ändå som kapten på slavskepp några år. Hemma i England fanns hans ungdomskärlek Mary. Familjen var inte förtjust i John men när de hörde att han blivit omvänd så fick de varann och de gifte sig. Han jobbade i tullen och läste teologi på fritiden och var lekmannapredikant. Han började prata med kyrkan om att bli präst men kyrkan var skeptisk att en sådan buse skulle bli präst. Han fick vänta 7 år innan han prästvigdes. Han var duktig på att predika speciellt för människor som var luggslitna och hade komplicerade liv. Han var där i 16 år och gav också ut en sångbok tillsammans med en vän. Första sången i boken var Amazing grace. Den översattes till Förunderlig nåd som frälste ett kräk. Så kände han att det var. Så flyttade han till London och blev kyrkoherde. Det var två saker som han brann för: att predika evangeliet och Guds nåd, att bekämpa slaveriet. Samma år som han dog fick han se att England förbjöd slaveriet. Så sjöngs psalmen ”Oändlig nåd”.

Är det lätt eller svårt att bli en kristen? Av svenskar är det få som bidragit med sånger som Göte Strandsjö. Han medverkade i sångprogram på TV ”Sång på gång”. Han skrev mycket själv och hade körer som medverkade. Sånger som ”Gud du är här”, ”Mötas och skiljas” är några han skrivit. Han växte upp i pingströrelsen i Malmö. Utbildade sig till sångpedagog så han var lärare och professor i musikhögskolan, körledare och skrev många sånger, recensent i tidningarna och ofta med i TV. I 35 år var han församlingsmusiker i sin egen kyrka. Han har skrivit en bok, ”Att komma hem” och där berättar han hur sången kom till. Han satt en dag vid sommarstugan och skrev: Jag skulle vilja uttrycka hur enkelt det är att komma till Gud. Han tänkte hur det är att komma hem, att ha en vänlig famn, att återvända till tryggheten. Då fick han en vision och såg sig själv som en liten pojke i Malmö. De bodde i ett hyreshus, de hade varit ute och lekt ganska länge, det var en smal spiraltrappa upp till köket, det var ganska sent en vinterkväll, jag var hungrig, jag frös och trappan var lång. Innanför köksdörren fanns det värme, ljus och mat. Det fanns vänliga ord, vänliga händer, kärlek och ömhet. Så ser han sig själv gå in genom dörren, se hur mamman står och tar emot honom och han tänker att så här är det att komma till Gud. En del har vuxit upp i tråkiga hem och en del har vuxit upp i trygga hem där man var välkommen. Det var någon som tog emot, man var älskad och välkommen. Att komma hem betyder inte att alla problem blir lösta och att all oro blir försvunnen. Det är att få en grundtrygghet, någon att förtrösta på, en tro, en förvissning. Vägarna till Gud kan vara väldigt olika. Det kan vara dramatiskt och det kan vara odramatiskt och det kan vara olika tider då Gud talar till oss. många kan känna igen sig i att tron som en hemkomst, Gud som en god förälder som tar emot oss och välkomnar oss och det finns plats för oss. Så sjöng vi psalmen ”Som när ett barn kommer hem om kvällen”. Cecilia Strömberg spelade till alla psalmerna.

Ikväll sjöng vi 8 psalmer, ingen av dessa var med i 1937 års psalmbok.

Mötet avslutades med bön och välsignelsen. Gemenskapen fortsatte runt fikaborden.