Ekumeniska veckan i Nordmalings församlingar inleddes på tisdagskvällen på fyra platser. I Mjösjöby pingstkyrka medverkade Elisabet Jonsson, Nyåkers kyrka Mikael Örnberg, Levar EFS Stig-Olov Jonsson och hos oss i Hörnsjö missionskyrka var Konrad Olsson, ny komminister i Nordmalings församling. Termometern passerade denna kväll -25° men inomhus var gemenskapen varm och gemytlig.
I Hörnsjö startades det upp med psalmen ”Omkring ditt ord o Jesus”. Cecilia Strömberg läste från Psaltaren 25:4-11. Därefter sjöngs psalmen ”Lågorna är många” innan Konrad fick ordet. Vi började med att läsa bibeltexten tillsammans från Efesierbrevet 4:1-13. Det är den bibeltext som ligger till grund för den ekumeniska veckan med temat ”En enda Ande och en enda kropp”. Det är Armenien som skrivit årets program. Efesierbrevet är ett av fångenskapsbreven. Det råder lite diskussion vilken fångenskap Paulus var i men de flesta tror att det var perioden då han väntade på sin dödsdom i Rom. Några kanske tycker att det var tidigare men det är sannolikt att det var så. Han skriver som han brukar, han kommer med förmaning men också med ett evighetshopp. Han börjar med det han vill att de ska göra. Jag som är fånge för Herrens skull; han uppmanar att leva värdigt i er kallelse. Sedan talar han om den andliga enhet som de har i evighetshoppet. På den tiden läste man högt, många kunde inte läsa. brevet skrevs till församlingen i Efesos så det var tänkt att det skulle läsas högt. Det var den hellenistiska kulturen med de romerska och grekiska gudarna som gällde. Det var så konstigt att en gud skulle komma ner bland människorna. I Iliaden finns en mening som sammanfattar den tro man hade. ”Man hade ett gudomligt förakt för mänskligt liv” Det var så man såg på gudarna. Att sedan tänka sig att det finns en Gud som älskar människor så mycket att han ger sitt liv var helt främmande. Det var det som Paulus gick runt med. Paulus gillar att använda sina bilder. Även om vi är många så är vi olika så är det alltid tillbaka till samma kärna. På Johannelund fanns en tavla med massor av handavtryck. Där står det: I våra olikheter är vi ett. Det är hörnstenen Jesus som vi bygger våra liv på. Att sträva med fridens band för att bevara den andliga enheten, vers 3. Den andliga enheten är likadant. Vi är olika men det finns något som är gemensamt för oss, som vi strävar efter. Paulus är lite akademisk och svår att läsa på grekiska. Vers 13 är i stort sett omöjlig att översätta till svenska. ”tills vi alla kommer fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds son, blir fullvuxna och når en mognad som svarar mot Kristi fullhet”. Det finns saker som skiljer t.ex. att bli fullvuxna. I grekiskan står det som en man blir mogen (eller nåt sånt där). Det är mycket lättare att översätta evangelierna. vers 10. att han steg upp, måste inte det betyda att han steg ner till jorden. Det Paulus menar är att det absolut högsta där bara Gud finns, alltså måste han varit nere först. Han gav människor gåvor, apostlar, profeter, förkunnare, herdar och lärare. De hänger som ihop. Det är komplett. Vissa tror att han fångat in hur kyrkan ska vara. Vissa tror att det är det här han vill säga till Efesos. När man läser originalpergament inser man hur bortskämda vi är i vår tid. På den tiden hade de inga mellanrum när de skrev. Allt var stora bokstäver. Man kan förstå hur jobbigt det var att läsa. Att trycka in så mycket som möjligt på papperet. Det var jättedyrt att skriva Romarbrevet som var så långt. Även Efesierbrevet var ganska långt. Det visar hur mycket som togs vara på av det som sas. På pergamenten suddade man det man skrev först. Men man har lyckats se vad som skrevs först. i vers 12 ser vi: Att bygga upp Kristi kropp. Det är kyrkan som man talar om. Vi kan vara olika men ändå vara ett. När han citerar psalmen, Paulus har ju läst psalmen. Vi kan egentligen inte ge Gud gåvor utan det är snarare Gud som ger oss gåvor. Bara Gud kan komma där Gud är. Om någon steg upp till Gud så måste det vara någon som steg ner. En sak som han ibland brukar berätta för konfirmander: Vi är så vana att se korsfästelsen på film men man förstår inte hur hemskt det var. Man dör egentligen för att man kvävs, man orkar inte hålla upp lungorna. Det är tänkt som en förnedring. Men vi har ofta ett höftskynke på Jesus. Han var nog naken att beskåda. Detta har varit ett problem i kyrkan, Gud kan väl inte låta det ske. Korsfästelsen var det värsta, som Paulus skriver: en dårskap för greker och en stötesten för judar. Paulus blev inte korsfäst men Petrus blev det. Paulus var romersk medborgare och hävdade sin rätt. Satanisterna tror att det är deras symbol med ett upp och nervänt kors men det är Petrus-korset som ser ut så. Romerska medborgare kunde inte korsfästas hur som helst, därför fick han ett svärd. Många av lärjungarna blev korsfästa. Den lärjunge som Jesus älskade har av många setts som Johannes men det står inte vem det var. Jesus älskade alla. Johannesevangeliet tros vara skrivet av ögonvittne för att det står beskrivet hur det ser ut. Konrad hade nyss sett ett tv-program om kardinalerna som skulle välja en påve. Han höll en predikan om att vara för säker. Det är ofta säkerheten som dödar tron. Då tänkte Konrad på Petrus. Han var så säker på att han skulle följa Jesus. Det var han som föll. Petrus som tvivlar och ändå bekänner Jesus. Det var denne Petrus som gick i döden för Jesus. Den synliga kyrkan är den vi ser och den osynliga kyrkan är den riktiga kyrkan, gemenskapen, den som inte är styrd av våra mänskliga upplevelser, den sanna kyrkan som vi alla är med i förhoppningsvis. Vid ett tillfälle mitt under inbördeskriget, då hade en av Lincolns rådgivare sagt till dom att Gud måste vara på vår sida för vi har vunnit så stor seger. Då svarade Lincoln: Jag ber inte att Gud ska vara på min sida utan att jag får vara på Guds sida.
Efter bibelstudiet sjöng Cecilia sången ”Vinträdet” och ”Välsignelsen”. Sedan serverades fika och gemenskapen fortsatte.
