Iris och Torgny Klasson var inbjudare till kvällens missionsafton. Den inleddes med psalmen ”Som en härlig gudomskälla”. Iris läste från Jeremia 29:11 och delade några tankar utifrån bibelversen. Sedan sjöngs psalmen ”Hela vägen går han med mig”. kvällens gäster var Birgitta och Petra Eriksson, Klabböle.
De bjöd på ett program om diktförfattaren Atle Burman i toner och ord. Atle var född i Roslagen 10 december 1930. Han bodde på skolgården i en liten by 3 km från Östhammar. Hans pappa var skolkantor och hans mamma var småskollärare. Han var nr 4 av syskonen, hans storasyster var 15 år när han föddes och han kom sex år efter en av sina bröder så egentligen var han ett litet sladdbarn. Han lärde sig läsa tidigt och han fick gå över till skolbiblioteket och låna böcker. När Atle skulle börja skolan var skolbiblioteket utläst. Senare i livet flyttade han till Huskvarna och hade ett omväxlande liv. Han arbetade som lärare och han var reklamman men också privatdetektiv. Han skrev sin första dikt när han var 30 år. 4 gånger har han fått ta emot Anders Frostenssons-stipendium, senast 2008. Han har gett ut 5 diktsamlingar på Argument förlag. 2009 kom det också ut en biografi om Atles liv. 17 november 2012 fick han flytta hem till det bortanförland som han beskriver så ljust. 2013 kom en samlingsvolym med hans dikter ”Min själ blir aldrig jord”. Han har blivit en mycket omtyckt och läst författare.
Petra har tonsatt många av hans dikter och den första hon sjöng var ”Kom kärlekens ande”. Birgitta läste sedan ”Varjedagskoral”. Petra sjöng ”Ett litet steg i taget”. Birgitta läste därefter ”Jag har tittat mot skyn”. Petra sjöng ”Närhetskoral”. Birgitta läste ”Inte ska jag väl ängslas”. Petra sjöng ”Jag anar någons närhet nu”.
Birgitta läste dikten ”Jag viskar nåt barnsligt som ingen får höra”. Därefter sjöngs psalmen ”Blott en dag”. Petra fortsatte med ”Kom visa mig vägen”. Birgitta läste ”Drömmen om himlastegen”. Petra sjöng ”Änglakoral”. Birgitta läste ”Ett förunderligt ljus”. Petra fortsatte med ”Så här tror jag blommornas Skapare gör”. Birgitta läste en ”Höstpsalm”. Petra sjöng ”Så går min korta dag”. Birgitta läste ”Precis som förr ber jag Gud som haver”. Alla fick sjunga med i psalmen ”Härlig är jorden”.
Birgitta avslutade deras program. Atle Burman, med enkla ord om tillit vänder han sig till denne någon. Likt ett barn gonar han sig i fadersfamnen och viskar fram sina tankar, funderingar och önskemål. Atle gör alldeles rätt. Det är så vi får göra och leva. 1 Johannesbrev.3:1 Hur stor är inte den kärlek som Fadern har bevisat oss, vi kallas Guds barn vilket vi verkligen är. 2 Kor 6:18 Jag ska vara en fader för er och ni ska vara mina söner och döttrar säger Herren den allsmäktige. I Rom skriver aposteln: Är vi barn så är vi också arvingar. Kristi medarvingar. Tänk på sin uppståndelses dag sa Jesus till Maria från Magdala. Gå till mina bröder och säg dem att jag far till min fader och er fader, min Gud och er Gud. Det är Herren själv som säger det. Det är en gudomlig verklighet att vi får vara barn till Gud. Förenade med honom får vi leva våra liv. I hans ljus och värme får vi känna trygghet hur livet än skiftar. Vi behöver aldrig lämna platsen vid fadershjärtat, inte ens om vi är vuxna och gamla. Där kan vi förbli tills han säger kom hem. Då är det slut på vår bortanförlängtan och då får vi användning av våra själars vingar som Atle skriver i dikten ”Som fjärilen lämnar sin kokong”.
