Söndagens gudstjänst i november hölls när det var söndagen före domsöndagen. Den inleddes med psalmen ”Jesus från Nasaret går här fram”. Cecilia läste dagens psaltarpsalm från Psaltaren 139:1-18. Därefter sjöng hon sångerna ”Du omsluter mig” och ”Alltid på väg”. Psalmen ”Guds son en gång i morgonglans” sjöngs före predikan. Birgitta Lanhede, Umeå var dagens talare.
Hon läste dagens text från Matteus 25:1-13. Hon ställde en fråga till oss: Hur skulle du reagera om du fick ett meddelande på telefonen där det stod: Var beredd! Beredd på vad och varför, när? Vem var avsändaren? Vilken relation hade jag till avsändaren? Tanken också kommer på; Vad kommer jag att tjäna på det eller hur kan någon tro att jag ska hinna dit också. För mig är det absolut rätt tillfälle eller tid. Jesus säger till oss alla dagar: Var beredd! Var beredda om ni vill vara med på bröllopsfesten med mig. Han säger också: Var beredda om jag kallar på er. Är vi beredda? Jesus sa ja till sitt uppdrag trots all ångest och smärta som det innebar. Han sa det för att du och jag skulle kunna leva i en hel gemenskap med Gud. Frågan är om vi kan göra samma sak för honom när han kallar oavsett vad det kostar. Den allvarliga frågan idag är om vi ska vara med på bröllopsfesten. Berättelsen om de 10 jungfrurna hittar vi bara hos Matteus. Frågan vid liknelserna är alltid: Vad vill Jesus säga? Den här liknelsen är en del av Jesu tal om tidens slut som han höll på Olivberget. Det var några dagar före påsk. Det hade varit hektiska dagar när Jesus hade hunnit rida in i Jerusalem, rensa templet, ha konfrontation med fariséerna och han hade gråtit över Jerusalem och han hade förutsett templets fall. Hela talet handlar om vad vi kan förvänta oss vid tidens slut och vikten av att vara redo. I texten är det oljan som är väldigt viktig. Oljan är ju bränslet som ska få lamporna att brinna. Birgitta tänker på de kloka flickorna som inte delade med sig. Hur själviska de var och tvärtemot allt annat som Jesus vill lära oss. Vad vill oljan symbolisera? Man föreslog att det var goda gärningar, tro, nåd, helig ande. Dvs inget man kunde gå ut att köpa för pengar. Om oljan symboliserar vårt eget ansvar att vara redo, ta ansvar för vårt andliga liv. Då är det lättare att förstå att ingen kan leva eller tjäna på någon annans förberedelse. Vi måste se till att vår egen olja inte tar slut. Att slumra till tycks vara ok bara man har förberett sig ordentligt. Om man tänker hur det var på Jesu tid så tog det tid att förbereda sig för en fest, Gjorde man inte det så fanns det alltid en risk att man missade själva kalaset. För ett bröllop bestod i en juridisk del som hölls hemma hos brudens familj. När den delen var färdig så kom brudparet. Det var då mörkt och man behövde lamporna. Jesus drar parallellen med hans återkomst och säger att exakt när han kommer tillbaka vet han inte ens själv. Oron finns alltid att man ska vara en av de oförståndiga. Men det finns också mycket hopp i liknelsen. Den vill uppmuntra oss att vårda vår relation med Gud. Finns det något i mitt liv som jag behöver reda ut för att bli bättre redo för Jesu återkomst. Hur lever jag mitt liv? Hur står det till med min relation med Jesus? Ser jag fram emot den dag när Jesus ska komma tillbaka eller skrämmer det mig? Jesus vill få oss uppmärksamma på vår relation med honom. Vi vet att Jesus både vill och kan flytta in i våra liv och vi vet att han ska komma tillbaka men inte när. Vi måste vårda vår tro och förhålla oss till att, men inte när. Även om vi har ett eget ansvar så har vi ändå en möjlighet att hjälpa och uppmuntra varandra att fylla på den där oljan i våra lampor genom omsorg, böner, uppmuntran både i gudstjänsterna och vardagslivet. Vi vet också att Jesus i sista stund lovade rövaren en plats i Guds rike. Ibland är det bra att dra sig till minnes vad man lärde sig när man gick och läste. Om jag vill vara redo när Jesus kommer, vilka hjälpmedel har jag fått? Bengt Pleijel tar handens fem fingrar till hjälp när han förklarar i sin bok ”Innersidan”. Lillfingret ska påminna oss om att vi är döpta och vad vi fick i dopet. Vi får leva i frälsningen. Det förutsätter att vi svarar Ja till Jesus som har dött och uppstått för dig. Ringfingret påminner om nattvarden, bröllopsmåltiden. En himmelsk fest på jorden. Då blir vi medvetna om Jesu närvaro och vi får ge honom våra synder och ta emot hans lekamen och blod. Vi får del i hans seger. Vid nattvardsbordet har vi också gemenskap med varandra. Långfingret vill påminna oss om bönen som når längst, ända fram till Gud. Den sätter krafter i rörelse i oss och om vi ber tillsammans några stycken så sätts ännu mer krafter i rörelse. Johannes berättar om några saker för att det ska hända. Han säger att ”Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, då får ni bedja om vadhelst ni vill och det ska vederfaras er”. Pekfingret handlar om bibeln och bibelläsningen. Viktigt att vi är uthålliga i bibelläsningen även om texten känns tyst och stum. Det är då vi ska fortsätta att be och läsa och be om andens ledning och vi ser att den handlar om dig och om mig. Tummen når rätt så lätt fram till de andra fingrarna. Den handla om brödragemenskapen, att vi hör ihop, att det går inte att vara kristen på egen hand. En hand, en fot eller ett öga kan inte existera utan att vara en del av resten av kroppen. Lika lite som en gren inte kan bära frukt om den inte sitter fast i trädet. En kristen utan gemenskap vissnar ner och förlorar tron. Vi behöver varandra och den helige anden vill hjälpa oss så att andens frukt ska växa fram. Ibland händer det att någon får leva väldigt isolerat men då kan också Gud förse på ett speciellt sätt. Vår tid på jorden är en väntetid. Förr var hon orolig att hon inte skulle bli med. Även om Jesus skulle dröja så är vår tid begränsad. Vi måste förbereda oss för vad som väntar efter döden, vad som är kärnan idag. Tron på att Jesus ska komma tillbaka är det mest centrala i den kristna tron. Jesus budskap är solklart! Han ska komma tillbaka och han vet inte när. Men när den dagen kommer ska allt ställas till rätta. Det är ett löfte och inte ett hot. Vi ska inte hålla våra lampor brinnande för att vi är rädda utan för att vi ska se fram emot att möta Jesus. Vi har ett hopp att när Jesus kommer tillbaka så ska det bli slut på lidandet av alla slag. Vi ska villigt ta på oss det uppdrag vi fått att dela med oss av vår tro i ord och handling för världen behöver ljus. Det finns så mycket krig, främlingskap, orättvisor, fattigdom, sjukdom. Jesus behöver oss för att visa att världen behöver honom.
Efter predikan sjöngs psalmen ”Det byggs ett heligt tempel”. Cecilia sjöng ”Allt som du har sagt” och ”Då skall Jesus komma”. Vi bad för våra böneämnen och Herrens bön. Psalmen ”Jesus kommer” sjöngs och Cecilia avslutade gudstjänsten med sången ”Res oss upp igen” och Välsignelsen. Efter gudstjänsten delades fikagemenskapen som är en viktig del i våra gudstjänster.
