Söndag andra advent inbjöds till adventsgudstjänst i missionskyrkan. Den inleddes med psalmen ”Det susar genom livets strid”. Cecilia Strömberg som var mötesledare läste från Jesaja 35:1-10 och Psaltaren 85:9-14 till inledningsord. Engla Tedebring spelade saxofon tillsammans med pappa Johan i sångerna ”Stilla natt” och ”Nu tändas tusen juleljus”.
Cecilia läste dikten ”Visa i advent” av Atle Burman och psalmen ”Hosianna” sjöngs. Engla sjöng till eget gitarrackompanjemang ”Himlen i min famn” och ”Tänd ett ljus och låt det brinna”.
Temat för i dag är ”Guds rike är nära”. Vad menar vi med Guds rike, himmelriket? Himlen som en stad ovan molnen där Gud och Jesus bor dit vi en dag hoppas få komma. Tidigare delade man in i biologin i olika riken, växtriket, djurriket eller riket för bergarter. I bibeln indelas det också på olika sätt. Det utlovade landet, är ingen stat eller nation. Det är inte ens en plats. Det är något som är bortom tid och rum och samtidigt här och nu. Himmelriket är både nära och långt bort. Elin läste evangelietexten från Matteus 13:31-34. Kapitlet inleds med att det är så mycket folk så Jesus kliver i en båt och talar till folket på stranden. Första liknelsen handlar om sådd och hur olika det blir beroende var man sår. Jesus talar till dem i liknelser för att folket och lärjungarna ska förstå. Ibland vill lärjungarna också ha en förklaring på vad Jesus menar. Liknelsen är kopplade till den värld de lever i. Elin läste också samma bibelavsnitt från messages också. Där liknas det vid tallfrön och jäst. Jesus vill väcka vår uppmärksamhet på det naturliga och övernaturliga hör ihop. Han vill visa oss himmelrikets hemlighetsfulla väsen, att det finns ett yttre och inre skeende samtidigt. Det som på ytan är helt otänkbart ändå kan bli naturligt. Ur ett litet frö kan det växa ett stort träd med grenar som är starka nog kan bära örnars bon. I det lilla fröet fanns redan möjligheten, kraften till förändring. I det lilla fröet planterar vi in potentialen till det som sedan skulle bli något stort. På samma sätt är det med en bit jäst som knådas in och brödet blir både större och godare. Det är många bitar som ska klaffa när man bakar. Man lägger på bakduken och väntar att det ska bli bra. Himmelriket, Guds rike som ett litet frö eller en bit jäst. Gåvan att känna himmelrikets hemligheter redan finns i oss. men ibland ser vi inte fast vi ser och hör fast vi inte hör. Hur kan vi få vila i att guds rike är nära. I det lilla finns det stora. Gud handlar genom det lilla, då kan det stora ske. Tallen kan också vara en plats där vi kan hitta glädje, trygghet, vila och hjälp att andas en stund. Texten pekar också på upp och ner, bak och fram-verkligheten som råder i himmelriket. När kungen rider in på en åsna och den minste ska bli störst och den siste ska bli först. Jesus talar om vikten att se möjligheterna i det lilla. Kanske är det så att himmelriket, Guds rike är den plats som är vårt utrymme att växa. Fröet du har i dig kan börja växa. Precis som tallplantan behöver den komma fram ur dunklet där det finns ljus och tillräckligt utrymme. Vi ska inte gömma undan det som växer i oss. Det som är vår potential kan behöva knåda samman med de andra i oss och genomsyra oss ännu mer. Det handlar alltid om att bli något annat än det som först var. Vi behöver få fatt i det lilla i oss som kan bli något större. Det kan vara något som längtar efter att komma fram. Att se och upptäcka hur Gud verkar hos dig. Ibland glömmer vi bort att vad det innebär och tänker istället på det rike som Elin sa i början att på den plats som församlingen befinner sig, växa i antal, samla fler etc. I Guds rike är det upp och ner, bak och fram, Där finns inga siffror eller jämförelser. Det är inte farligt att vara liten. I Guds rike handlar det inte hur stora vi är utan hur vi är. I Guds rike handlar det om att se det lilla, att se potentialen och växtkraften. Jesus säger att Guds rike är som det lilla tallfröet och jästbiten som vi kan plocka fram men sen måste vi vänta och låta Gud göra det. Det är inte församlingen som är tallen, det är Guds rike. Vi ska vara som kvinnan, ta jästen och sätta igång med förhoppning, knåda in hopp i människor och låta det vila så att Gud kan göra verket. Precis som jästen ska vara inarbetad ska vi som församling vara så väl hopknådad med evangeliet så att det pyser över där vi går fram. Så kan människor få upptäcka att Guds rike är nära och präglas av Gud själv. Vi kan få ana Guds rike i det lilla.
Efter predikan sjöngs psalmen ”Jesus från Nasaret går här fram”. Engla och Johan spelade ”Gläns över sjö och strand. Cecilia bad för veckans böneämnen och gudstjänsten avslutades med psalmen ”Gå Sion din konung att möta” och välsignelsen. Till fikat serverades det hembakt tunnbröd, julskinka, saffransgifflar och mjuk kaka.
