Som ett preludium till onsdagskvällen bjöd kyrkans kantor Daniel Lundström på en orgelkonsert med rubriken ”Rofyllt”. Vacker rofylld musik av varierat slag i Nordmalings kyrka.
Psalmen ”Jag vill ge dig o Herre min lovsång” fick inleda den andra samlingen under ekumeniska veckan. Mikael Örnberg
hälsade välkommen till en bön och lovsångskväll i Pingstkyrkan. Han läste från Jesaja 26:4 till inledning. Ett ekumeniskt lovsångsteam medverkade med en rad lovsånger.
De sjöng sångerna ”Ty så älskade Gud vår värld” och ”O prisa högt” Mikael kallade fram Ulla Johansson, Öre som fick representera en av de bönemänniskor som finns i vår kommun och hon fick också tillfälle att be. Lovsången fortsatte i sången ”Tacksamhet”. Därefter fick komminister Elisabet Jonsson tillfället att tala. Hon utgick från Johannes 11 och Lasaros som uppväcks. På fjärde dagen var Lasaros oåterkalleligt död. När allt hopp verkar vara ute, när det är som allra mörkast, där han med oss ska vända. Hur pratar vi om hopp i en tid där det är mycket mörker och människor lider. Hur pratar vi om hopp så att det får substans och inte en massa fina ord som slätar över och det ordnar sig. Jesus säger i texten: Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör. och så får de frågan ”Tror du detta? Ordet tro i den här texten i grekiskan betyder att vara övertygad om, vara överbevisad, att ha en full tillit till och veta att den här tron är något som bär genom allt. Ibland tänker vi att tro är något vi måste prestera men tron är det som bär dig och mig. Jesus säger ”Jag är uppståndelsen och livet”. I en av lovsångerna sjöngs texten i lilla bibeln Johannes 3:16-17. Jesus har gjort allting på korset och i den tomma graven. Där skedde frälsningen, räddningen och inget av det vi gör kan förändra detta. Livet har segrat! Tror du detta? Romarbrevet 8:35-39 Vad tror du? Var har du din tillit? Vad är det som bär ditt liv? Vi behöver bli genomlysta av den som är världens ljus och då kan vi inte låta bli att vara ljusspridare. Vi behöver låta hoppet bära oss, ett hopp som står ut med smärtan och ångesten och det som gör ont i människors liv och i våra egna liv, i förtrogenheten för att Gud blev människa i Jesus Kristus. Han har gått med oss genom döden. Döden och ondskan har inte sista ordet utan Jesus är den som vunnit över allt det, engång för alla för många år sedan. Det fortsätter att gälla i ditt och mitt liv här i Nordmaling, i Örebro, i vår värld. Jesus uppståndelse från död till liv är som ett livsmönster, som vi skulle kunna bli ett mönster i våra liv. Det kan få bli vändpunkter i våra liv om och om och om igen. Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand. Vad som än händer så faller jag i Guds händer som omsluter oss, bär oss, som är livet, som är.
Efter Elisabets predikan fortsatte lovsångsgruppen med sångerna ”Herre vi vill ge dig äran” och ”Vi vill ge dig äran”. Alla församlingar fick bli föremål för förbön. Sången fortsatte med ”Så stor är vår Gud” som mynnade ut i refrängen på O store Gud. ”Då brister själen ut i lovsångsljud, tack gode Gud”. Vi fick också möjlighet att be för varandra i bänkarna. Sångerna ”Du omsluter mig på alla sidor” och ”Lovad vare Herren” med Urban Lundström som försångare avslutade kvällen. Gemenskapen fortsatte runt fikaborden.
