Kvällens missionsafton hölls på askonsdag som inleder fastans 40 dagar fram till påsk. Den inleddes med psalmen ”Jesus för världen”. Cecilia Strömberg läste från Psaltaren 86:5-11. Därefter sjöngs psalmen ”Låt mig få höra om Jesus”. Kvällens gäster var Per-Martin Jonasson Norum, Bygdeå och Anders Hägglund, Umeå vid pianot. Per-Martin började med en sång som spelats i ”Andliga sånger” föregående söndag med Lars Mörlid. Den är hämtad från Psaltaren 119:105, en vers som ofta blivit en minnesvers. ”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig”. En sångbok som Per-Martin sjungit ur många gånger är ”Einar Ekbergs Amerikarepertoar”. Där valde han sången ”Nu hör jag Jesus till”. Sedan följde ”Han giver och giver och giver igen”. Därefter sjöng han ”Ett enda liv jag äger”. Det gavs erbjudande om att önska en psalm men det krävs betänketid. Så vi fick lyssna till sången ”Jag gick idag där Jesus gått”.
Per-Martin anknyter i kvällens predikan till askonsdag och vad som hände då. han läste från Markus 2:18-22. De frågade varför Jesus lärjungar inte fastade. Han gav dem svar på tal: Så länge festen pågår, så länge bruden och brudgummen är där ska man festa. På tisdag var det fettisdag, då skulle man äta semlor och festa ordentligt. Sen var det slut på festandet. Ibland så stegade man ner, åt kött på söndag, fläsk på måndag och semlor på tisdag. Den kyrkliga fastan har förändrats och tagit olika former. I den lutherska kyrkan i Sverige är inte fastan obligatorisk. Man behöver inte avstå från köttprodukter och bara äta fisk och grönsaker. Det försvann på 1500-talet under reformationen. Man får naturligtvis fasta även om man är en gammal missionsförbundare. Man får naturligtvis göra som man vill. Man kan fasta på olika sätt, inte titta på tv under 40 dagar, inte hålla på med telefon eller Facebook eller fasta från andra nöjen. Fasteperioden ska påminna oss om Jesus lidande och död. Vi går bildligen upp till Jerusalem med Jesus och hans lärjungar för att vara där tillsammans med honom under påskens spännande händelser. Fastan är en förberedelse inför påsken. Det är en självrannsakningens, ångerns och botens tid. Han berättade om askonsdagsmässan när man får gå fram och böja knä vid altarringen och då tecknar de ett kors i pannan med aska. Det är en djup symbolik i detta. Man kan läsa i bibeln om folk som klädde sig i säck och aska, grova kläder och så strödde man aska i håret. Det var ett tecken på ånger och omvändelse. Aska är det som återstår när nånting har brunnit upp helt och hållet. Aska är allt som skulle vara kvar av oss om Gud skulle straffa oss människor som vi förtjänar. Gud är nådig och barmhärtig. Han vill inte oss människor döden. Han vill inte vi ska brinna upp i helvetets eld och bara bli aska kvar. Han vill att vi ska vända om och därför sände han sin son hit till den här världen för han skulle ta vårt straff på sig, han skulle dö den död som vi egentligen förtjänar. Det skedde på korset. Det är därför vi har ett kors i kyrkan som ska påminna oss om detta. Därför finns korsets tecken som ett tecken på försoningen mellan Gud och människan. Därför använder man framförallt i den katolska-ortodoxa kyrkan, att man tecknar ett kors i pannan på de som går i gudstjänsten med aska. Askan är tecken på den ånger som vi människor känner och korset, ett tecken på den försoning som Gud gav gav oss genom Jesus Kristus och hans död på korset. Det är något att fundera och ta med oss från den här gudstjänsten. Vad är det vi behöver ångra oss för, vad behöver vi omvända oss ifrån, varför bör vi försonas med Gud och Sonen som hängdes upp på korset på långfredagen. Fundera på detta under de här 40 dagarna. Är det något jag ångrat, nånting jag gjort eller nånting jag inte gjorde fast jag borde. Vi får ta den här fastetiden fram till påskhelgen med att komma inför Gud, bekänna inför honom all orätt som vi gjort och allt det rätta som vi inte gjort. Gud ger oss en möjlighet att vända oss från det här och ta emot hans förlåtelse. Vi har möjlighet att be att Herren ska förbarma sig över oss människor, ge oss den styrka, vishet och den kärlek vi behöver för att vi ska kunna leva som människor här och nu och leva efter hans vilja. Nu går vi in i fastetiden och då får vi närma oss Gud i de här tankarna och bereda oss på hans ingripande i världen genom det som hände på Golgata kors. Visst är det så när vi lyssnar på nyheterna att vi behöver Gud ännu mer idag.
Efter predikan sjöng Per-Martin en sång som Einar Ekberg skrev vid 10 års ålder. Det var sången ”Jerusalem” . Därefter sjöngs en önskesång skriven av Jean Sibelius, ”Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt”. Mötet avslutades med bön och den sjungna ”Välsignelsen”. Till fikat serverades semlor och ambrosiarutor.
