Söndagens gudstjänst inleddes med psalmen ”Kristus är världens ljus”. Cecilia Strömberg som var mötesledare läste dagen psaltartext från Psaltaren 147: 7-15. Hon sjöng sångerna ”Fram till Jesu kors” och ”Barn och stjärnor”. Cecilia läste dikten ”Jungfru Maria” skriven av Atle Burman. Hon gav också en reflektion på Maria som Gud utvalde. Hon var ung, kanske 13-14 år, i våra ögon sett ganska ung för att bli mamma. Ändå utvalde Gud henne till att bli mamma till Jesus. Han väljer också oss och kallar oss till den uppgift som han förutbestämt. Därefter sjöngs psalmen ”Alla källor springer fram i glädje”. Thomas Ahlberg som var dagens pastor läste evangelietexten från Lukas1:26-38
Allt som sker har sin tid. Så sa kung Salomo i Predikaren i GT. Allt har sin tid, att bli föräldrar har sin tid. Maria och Josef var trolovade. Vi kan förmoda att de hade sina drömmar om att en gång få barn. Här bland hos oss, mig och många andra finns otaliga drömmar om att bli föräldrar. Inget scenarium är den andra lik utifrån det som sen blev verklighet, både för de som fick barn och de som inte fick barn. Thomas berättar att han glömmer aldrig deras första barns födelse, Hanna. Hennes huvud centrerades snett och barnmorskorna fick använda sugklocka och de fick kämpa för att få ut barnet. Thomas tänkte att går det här vägen? Hur mycket tål ett spädbarnshuvud egentligen? Tänk om huvudet lossnar. Efter mycket möda kom Hanna ut med en liten bula på huvudet. Ett mäktigt under var ett faktum. Hanna var född, den benådade som hennes namn betyder. Svärmor kom och det första hon gjorde var att ta upp den sovande Hanna. Vem kan klandra en mormor som höll upp sitt första barnbarn. Kung David skrev i Psaltaren 8:4-6. Den här söndagen har rubriken Guds mäktiga verk. Människans värde är i grunden en djuplodande kärleksförklaring av Gud själv. Vårt ursprung har sin grund i Guds existens. Gud sa i första Mosebok: Jag ska göra människor till Guds avbild, lika Gud. till man och kvinna skapade han dem. Förmodligen har vi drag som är lik vår mamma och pappa. Vi är lika Gud. Vi är inte skapade av att leva ensam. Vi är beroende av varandra. av gemenskap. Gud själv är gemenskap, därför kan vi ha gemenskap med honom av fri vilja. Han är vår skapare, frälsare och hjälpare. Han är till och med vår tröstare och advokat när någon anklagar mig för något som kanske inte ens är sant. Då vet vi att Gud vet hur det är och det är en väldig tröst. Ibland missförstår människor varandra. Sådant händer både idag och imorgon. Den treenige Guden är alltid större än oss. Han är mer kärlek än vi kan förstå, han bryr sig om människor mer än vad jag gör. Han är större! Han är mer kärlek än vi kan vänta oss, ända in i evigheten när vi får komma hem. Thomas brukar fråga människor han möter när han är ute med hunden. Vad har du och jag gemensamt. Svaret blir då kanske att vi alla är människor. Han brukar också säga om Gud inte fanns så skulle inte vi finnas. Det verkar inte alls stöta människor. Det blir en fin ingång i samtalet. Oavsett vad som händer så överger aldrig Gud ett bångstyrigt släkte på jorden. Hans kärlek finns där hela tiden. Nyheterna förmedlar ofta det onda, aldrig någon som gjort goda gärningar. Gud blir en människa precis som vi står redan i början. Ty så älskade Gud världen för att han aldrig kommer att överge det som är viktigt för honom, du och jag. Vad blir vittnesbördet, jo det är när ängeln kom till Maria. Hon kanske var 13 år. Då var hon vuxen. Det är realistiskt att tro att hon var utvald redan i mammas livmoder. Jesus kunde inte födas i vilken mage som helst. Det måste vara någon som var lämpad och kunna stå i allt det svåra som hände. Trots att Maria ryggar tillbaka i förskräckelse så gör hon det i någon slags nyfikenhet och rädsla och tar in det som ängeln förmedlar. ängeln säger: Herren är med dig! Hon kunde egentligen inte förstå hur graviditeten skulle vara möjlig och ända säger hon sitt ja. Vi vet inte vad som händer i morgon. Maria säger: Må det ske med mig som du har sagt. Allt har sin tid, åldrandet, Thomas fyller 70 i år. Han är så lycklig över sitt lilla barnbarn. Han skrev predikan innan en kvinna i församlingens närhet fick avsluta sitt liv på Axlagården. När Thomas fick höra att hon somnat in och att hon dagen före inte var redo för ett besök för att hon bara sov. Hon är hemma nu. Svårigheterna och sjukdomarna är slut. Våra liv vilar i Guds händer. Så även för Thomas mamma. Thomas morfar betydde mycket för Thomas. Han tog ut dem på utflykt på olika ställen. Efesierbrevet 2:8-10. Ty av nåd är ni frälsta… Så om Gud, universums Herre blev en människa som vi, då är Guds hälsning ett mäktigt gensvar till alla människor. Vi är oändligt värdefulla i Guds mäktiga verk, Vi är ett mästerverk.
Efter predikan sjöng Cecilia sångerna ”Gud bor i ett ljus” och ”Våga sätta fulla segel”. Sedan sjöngs psalmen ”Halleluja sjung om Jesus”. Nattvardsservisen stod framdukad och den delades ut till alla runt det stora bordet. Vi är beroende av Gud. Det står att han mättar oss vid sitt bord. När vi ta emot brödet och vinet tar vi emot Jesus själv. Vi har ingenting presterat, vi måste inte men vi får dricka vinet. Han har låtit sig avrättas på ett kors för vår skull. Gud ger sig själv för att han älskar människa, älskar den skapelse som han gjort. I Höga visan står det ”Kärleken tvingar ingen…” Vi får bekänna och ta emot Guds förlåtelse. Under nattvarden sjöngs ”I min Gud har jag funnit styrka”, ”I ditt ansiktes ljus” samt ”När vi delar det bröd”. Efter nattvarden fanns tillfälle till bön och gudstjänsten avslutades med att Cecilia sjöng psalmen ”Vila i din väntan”.
Efter gudstjänsten bjöds det på kyrkkaffe.
