I torsdags läste jag en Krönika i DN av Jakob Lundström. Han skrev om rättegången mot en influencer som är åtalad för att ha gjort otillbörlig reklam för online-spel. När Jacob Lundström reflekterade över spelande och spelberoende i vår tid skrev han till sist några ord som jag kände var så sorgsna och uppgivna att de grep tag i mig.
”Kanske är det stora klippet det bästa man kan hoppas på i en värld utan framtidstro”
En värld utan framtidstro. Är det där vi är just nu? Jobben är osäkra, utbildning kanske inte leder till jobb, internet och sociala medier är osäkra och lättmanipulerade, storpolitiken är ofta obegriplig, ensamhet och utsatthet breder ut sig krig och våld fyller nyhetsflödena och många kämpar med frågan ”Hur blir det med mig och de mina i allt som är så kaotiskt”.
Det är så lätt att bli vanmäktig. Är det sant, har vår värld verkligen tappat sin framtidstro? Nej, fullt så illa är det nog inte! Med varje barn som föds, varje frö som planteras, varje projekt som planeras visar vi människor att vi visst tror på framtiden. Vi människor är hoppets varelser och vi lever med en framtid och ett hopp, vare sig vi vill det eller inte. Skulle vi helt förlora det skulle vi inte ens bry oss om att handla mat att äta utan bara lägga oss ner och dö.
Men, det hoppet kan naggas i kanten, tyngas ned av alla destruktiva röster vi hör. Då blir det allt svårare att hoppas och det gör något med oss människor. Vi blir nedtyngda, böjda till marken. Vi kan gripas av misströstan och börja tro att ingen ljusning finns. Kanske griper vi då efter halmstrån, som online-casinon, och hoppas att det ska hjälpa, även om vi vet så väl att det troligaste är att det bara gör det hela ännu värre.
En värld utan framtidstro. Varför fångade den raden mig nu, första advent, när psalmerna ljuder så mäktigt och vi börjar förbereda oss för julfirandet?
Det är för att det är till vår förtvivlade värld Jesus kommer. Hans ankomst var inte en idyll. Den var lortig, i ett stall. De första besökarna luktade fårfett. Hela hans värld led under ockupation och svårt förtryck. Jesus kom till ett utarmat, vanmäktigt folk och blev en av dem, lika fattig, lika utsatt som dem, en människa som de för att Gud ville hjälpa vanmäktiga, utarmade människor. Gud själv kom som en människa för att hans hjärta blödde av medlidande och kärlek för dessa sköra, utsatta, bundna, dessa som mänskligt talat inte hade något framtidshopp.
I Lukasevangeliets fjärde kapitel beskriver Jesus hur han uppfattade sitt uppdrag: Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna, syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren.
Därefter började han tala till de som lyssnade och sa: Idag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig”. (Luk 18-19, 21)
”Idag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig” sa Jesus.
Han kom för att ge de utsatta hopp. De skulle inte få hopp för att de eventuellt kunde ta sig i kragen och själva kämpa sig upp ur sin misär. Nej, de skulle ha hopp för att Jesus skulle ge det till dem. Han var den starkare, han kunde hjälpa dem. De behövde inte tro sig till en ny framtid, Jesus skulle ge den till dem.
Och, som Jesus var då, så är han också nu. Jesus är den samme igår, idag och i evighet(Hebr. 13:8)
Det är till oss också, idag, han säger ”Idag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig”. Och inte bara till oss! Till varje människa i hela världen vill Jesus säga de orden. Detta skriftställe har gått i uppfyllelse inför dig som hör mig.
Den som hör! Det går också att mota bort honom, inte tro på och acceptera hans hjälp. Man kan jaga bort honom från sitt liv, så som människorna i Nasaret gjorde (se Luk 4:24-30). Tar man avstånd från honom kan han ju inte komma så nära att han kan hjälpa. Mycket av vanmakten och förvirringen och bristen på framtidstro i vår tid kommer av att vi människor så ofta inte hör Jesu röst och inte accepterar hans hjälp. Utan Gud, utan Jesus i våra liv, får vi stå ensamma med våra liv och då vill det till att vi hittar något att bygga vårt framtidshopp på. Men, med Jesus behöver vi inte bygga vårt framtidshopp själva.
Jag vet vilka avsikter jag har med er, säger Herren: välgång, inte olycka. Jag ska ge er en framtid och ett hopp. (Jer 29:11)
Det hoppet håller ända in i och genom döden, ända in i evigheten. Inte ens döden kan släcka det hoppet, för hoppet är fäst i Jesus, inte i oss själva. Vi bär inte vårt hopp. Jesus bär oss, han är vårt hopp, och då finns hoppet alltid där, i liv, i död och i evighet.
Jag tänker att det är detta hopp vår adventstid handlar om. Hoppet och ljuset som lyser mitt i det som så ofta är mörkt och svårt. Advent handlar inte egentligen så mycket om julmys och släktträffar, även om det naturligtvis är jättefint för dem som har möjlighet till det.
Advent och jul handlar innerst inne om vår trotsiga tro på att Jesus är den han sa att han var och att han kommer med budskapet om hjälp för alla som är nedtyngda och bedrövade, att det är sant, på riktigt.
Advent betyder ankomst, att Jesus kommer till oss, var och en som vill ta emot honom. Kanske vill vi ta emot honom med samma kärlek och mjukhet som när vi bär ett litet barn i famnen. Eller kanske tar vi emot honom på något annat sätt, som passar oss bättre, men vi behöver inte vänta. Han kommer till oss nu, just nu, och vi får ta emot honom, dag efter dag får vi ta emot.
Men, vi kan också be om nåden att vi får hjälpa andra att också kunna ta emot honom i sina hjärtan, för det är inte bara vi som behöver honom i våra liv, det gäller inte bara oss! Varje människa på denna jord behöver ta emot honom, ta emot hopp och glädje och hjälp av honom. Så vi får be att vi också grips av nöd för dem som ännu inte tagit emot Jesus i sina hjärtan för de behöver det trygga framtidshopp som Jesus ger. Låt oss be för det, men också vara beredda att berätta om vårt hopp för var och en som vill lyssna. Första Petrusbrevet uppmanar oss till det: Var alltid beredda att svara var och en som begär att ni förklarar det hopp ni äger. (1 Petr.3:16).
Hoppet som Jesus ger oss är verkligt, det är sant. Att världen skulle vara utan framtidshopp, det är en ren lögn som djävulen vill få oss att tro på. Jesus har verkligen kommit hit till denna värld och där Jesus är, där är alltid hopp, där finns alltid en utväg, vad som än händer och det kan vi lita på!
Av Jenny Persson
