Det ljusnar! I årstidernas växlingar ser vi att det finns en rytm när det gäller ljus och mörker. Nu får vi ta emot ljuset som bryter igenom tidigare och tidigare på morgonen och också glädjas åt att ljuset dröjer sig kvar längre på eftermiddagarna. Visst är kvällarna fortfarande mörka, det går inte fort, men det går åt rätt håll. Ja det är så många av oss uttrycker det: Det går åt rätt håll!
Låt oss ta var på ljuset, vi behöver dess kraft och värme. Också för vår inre människa. Till hjälp i allt det som också runt omkring oss inte känns särskilt ljust – stridsvagnar på vägarna på Gotland, en pandemi som inte släpper sitt grepp, katastrofer till följd av ovarsamhet om vår skapelse – och självklart gör detta något med oss. Vi går inte fria från rädsla och oro när ljus och mörker kämpar om utrymmet. Men i den kampen kommer hälsningen till oss från Gud, att ljuset lyser i världen. Mitt i allt. Därför att Gud är kärlek och alltid vill världen och människan väl. En psalm som berättar om ljuset och ljusets källa, om närhet, kärlek och nåd är
psalm 537 i Psalmer och Sånger.
DET ÄR MORGON: ÅTER KOMMER LJUSET
Det är morgon. Åter kommer ljuset ur din hand.
Det är morgon. Varje morgon gör du världen ny.
Du har märkt mig med din närhet djupt i nattens nöd.
Allting vet du. Ändå vill du inte lämna mig.
Det förflutna har du kastat i din kärleks hav.
Det är morgon. Varje morgon får jag börja om.
(Ylva Eggehorn 1969, Musik Torsten Erseus 1977)
Lisbeth Fhager, pastor
