Jag promenerade igenom Botaniska trädgården i Göteborg precis innan påsk. Solen värmde, fåglarna sjöng och där var människor som strosade i lugnt tempo. Det var njutbart på alla sätt. I år sammanföll påskhelgen med att vårens krafter tydligt gjorde sig påminda. I naturen syntes att det nya livet trängde igenom det som fanns kvar av gammalt och dött. Vitsippor och snöklockor stod och sträckte sig mot solen, omgivna av fjolårets torkade löv. Gammalt dör och ger liv åt nytt. Det finns en naturens ordning i det och det är också påskens mönster. Det vi nyss blivit påminda om genom död till liv.
Vi lever i en komplex värld och oro och vånda griper tag om oss på många sätt. Men tänk att mot alla odds, så finns godhet och kärlek. Finns mitt i allt och visar sig i det vi upplever av kamp, död och sorg för där blommar blommor, människor delar med sig och bryr sig om, människor älskar och fortsätter arbeta för fred och försoning. Detta är möjligt för att Guds kärlek ger liv åt världen. Guds kärlek skapar världen, den gjorde det från första början och fortsätter göra det i varje nytt ögonblick.
Hälsningen till kvinnorna på påskdagsmorgonen, när de kom till graven för att smörja Jesu kropp och han inte var där var: Han är inte här han har uppstått!
Det är ett glädjebud till hela vår värld och också till oss personligt. Ta emot
glädjebudet, låt det beröra dig och ge kärlekshälsningen vidare!
/Lisbeth Fhager, pastor
