Söndagens gudstjänst startades med psalmen ”Var dag är en sällsam gåva”. I denna gudstjänst hade vi ingen sångare utan vi fick lyssna till inspelade sånger. Först ut var Christina Gunnardo med sången ”Jesus vi är här”. Cecilia Strömberg var mötesledare och läste 2 av dagen texter; Hebréerbrevet 13:2-3 och Psaltaren 68:5-7 samt bad dagens bön och för gudstjänsten. Därefter lyssnade vi till evangelistkvartetten med Carl-Olof Hultby som solist i sången ”Jag vill leva nära”. Psalmen ”Blott i det öppna” sjöngs innan predikan.
Johan Wikström, Vännäs var dagens pastor och utgick från 2 Timoteusbrevet 1:3-5. Att leva tillsammans , vara en gemenskap där man samlas kring Guds ord, det vi kallar för en kyrka, församling. När vi samlas sker nånting, inte alltid något vi kan sätta fingret på. Min tro är också något annorlunda än när man ses i andra sammanhang. När vi samlas i Faderns, Sonen och den Helige Andens namn blir vi något nytt. När vi samlas är vi ett gemensamt vittnesbörd om Guds nåd. Johan är inte uppvuxen i ett kristet hem. Många skulle vilja ha en så stark frälsningsberättelse som du Johan. Idag talar de flesta om att de är uppvuxen i tron, Man förminskar upplevelsen av frälsningen. Johans frälsningsupplevelse är härlig men den är väldigt kort, inget långsiktigt. Praktiskt taget alla på gudstjänsten är uppvuxna i troende hem, fått det i modersmjölken. Johan tänker vilket vittnesbörd det är att du är en troende människa, vilken stark erfarenhet du bygger på. Att genom generationer är det människor som bett och burit, är inte det ett vittnesbörd? I Equmeniakyrkan har det skickats ut en enkät där frågan ställdes: Vad är vårt största problem? Svaret är att kyrkan är gråhårig, det var problemet. Om vi är rädda för att vi är gråhåriga har vi helt missat målet. Vi längtar efter det vi vill se, ha hela kyrkan full med sina starka frälsningsupplevelser. Det ser nästan ut likadant överallt att det är många som fått den kristna tron med modersmjölken. Tänk om vi skulle våga något annat än att leta efter de stora berättelserna. Skulle vi erkänna att det är en stor berättelse att ni alla sitter här. En berättelse om generation efter generation som trott på Gud och förlitat sig på hans nåd. Ni som är här ikväll har valt att samlas för att det betyder något. Skulle kunna hitta på minst 5 saker som vi kunnat gjort i stället. För ett halvår sedan fick Johan följa med Daniel Strömner på folkrörelsearkivet och se dokument från Hörnsjö missionsförsamling. Han fick i uppdrag att ta reda på hur mycket missionskyrkan i Hörnsjö kostade att bygga. Det berättas hur medlemmarna och även andra bybor fick jobba för att hugga timmer etc. När vi lever tillsammans påminns vi om Guds nåd. Timoteus hade en historia, Paulus talar om att han minns din mor, din mormor hur fromma och fina de var. Vi borde minnas och vara tacksamma. Det är inte bara nostalgi och släktforskning. Ingen av er hade suttit här om ni inte bestämt er, ingen av föräldrarna hade tvingat er, ni har själva valt att följa Jesus. När vi kommer samman är det ett gemensamt vittnesbörd om Guds nåd. När vi firar julotta, minnesgudstjänst, missionsafton etc. är det ett gemensamt vittnesbörd om Guds nåd. Du och jag får vara tacksamma att Guds nåd nådde fram till just mig och dig. Enkäten som skickades ut kanske har en poäng. Man önskar att fler skulle nås av budskapet. Många av er har oavsett vilken tro de har nått av Guds nåd. Varken du eller jag kan avgöra hur stark deras tro är. Vi kan bara fortsätta att varje dag och natt tacka Gud på samma sätt som våra förfäder gjort. Vi minns deras tårar och längtan och vi önskar att få se dem igen. Så hur är det då att leva tillsammans? När vi kommer samman som Kristi kropp så är det något annat än en trevlig stund tillsammans. Det är ett vittnes börd om Gud Fader själv och den enorma kärleken som han har gett oss. Bara genom att vi är, att vi ses, vi sjunger sånger, vi ber böner och läser Guds ord. Det är ett levande vittnesbörd om Guds nåd.
Efter predikan lyssnade vi på Carola när hon sjöng ”Du vet väl om att du är värdefull”. Cecilia läste dikten ”Herre låt mig få komma” av Atle Burman. Vi bad tillsammans för våra böneämnen, ”Vår Fader” samt Välsignelsen. Sedan lyssnade vi till sången ”Det finns ett härligt namn” som sjöngs av Hasse Hallström och Jan Holmgren. Vi avslutade gudstjänsten med psalmen ”Öppna mig för din kärlek”. Gemenskapen fortsatte runt fikaborden.
