Psalmen ”Bereden väg för Herran” fick inleda kvällsgudstjänsten på andra advent. Cecilia Strömberg som var mötesledare läste dikten ”Visa i advent” skriven av Atle Burman”. Kvällens musiker var Engla Tedebring och Ture Miderfjäll.
Engla spelade saxofon och Ture spelade gitarr och sjöng ”Stilla natt”. Cecilia läste dagens Psaltarpsalm 85:9-14 samt Matteus 21:1-9. Därefter sjöngs psalmen ”Gå Sion din konung att möta”. Engla och Ture framförde ”I’m dreaming of a white Christmas”. Elin Lagerhäll var dagens pastor.
Hon utgick från dagens text från profeten Mika. En av de nio små-profeterna, Mika var en ganska anonym profet verksam på 700-talet före Kristus. Det var en orolig tid. Assyrierna växte sig stark som världsmakt vilket skapar osäkerhet bland folken. Det blir mutor och maktmissbruk. Rika blir rikare och fattiga fattigare. Ett samhälle där ledare låter sig köpas och klimatet blir hårdare och man har avgudar i varje krok. Mikas bok brukar kallas för domsagor och löftesprofetior. Gud pekar tydligt på det folk gör fel men pekar också på vändning, det ska komma en bättre tid. Det kan kanske lite slarvigt jämföras med när en spelare blir utvisad. Domaren visar att det inte är rätt och skickar iväg ut i utvisningsbåset i 2 min, men ger också ett löfte om att få komma tillbaka in i matchen. Mika har gått i angrepp mot ledarna, människor som utnyttjar andra för sin egen vinnings skull. Guds dom är att Jerusalem ska gå i ruiner. Människor ska få sitta i utvisningsbåset. Det är deras beteende och synd som har gjort att de hamnat där. Men det finns en ny chans och möjlighet för dem. Elin läste från Mika 4:1-4. Mika talar om en fredens dag, när de får sitta under vinträdet i lugn och ro. Där det ska vara fred. Vi längtar efter att människor ska strömma till Gud, lära hans vägar och följa hans vägar. Profeten pekar på räddning, befrielse och frälsning. Gud kan bli arg och besviken men han är en förlåtande Gud. När Mika talar om en dag som ska komma eller har den redan kommit. Är det en profetia eller har den blivit uppfylld. Det är rimligt att tänka att vi ska fokusera på evangelierna eller möjligtvis breven och släppa gamla texter. I Rom 15 står det att alla profetior i skriften står där för att undervisa oss. Det är hälsningar från Gud, ord som ska uppmuntra oss, peka på hopp, ge tröst och mana till uthållighet. När vi läser bibeln är det viktigt att vi försöker förstå texten. Om vi läser profeterna med Jesusglasögon så blir vi också mottagare. Allt som är skrivet är skrivet för vår undervisning. Också ord som vi inte förstår oss på finns för att vi ska upptäcka vem Gud är, för att bevara vår tro och vårt hopp. En manual som skapar tro. I texten ber Paulus en bön om att Gud som är tröstens och uthållighetens Gud ska skapa enighet. Att församlingen i Rom ska prisa Gud med en mun och att de ska godta precis som Gud godtar dem. Profetiorna i bibeln vill hjälpa oss och ge tröst, bevara vårt hopp. Elin tipsar om att läsa olika översättningar av bibeln. Hon läste texten från Mika från Messages översättning. Det kommer en dag då svärd och spjut och stridsredskap ska bytas ut mot jordbruksverktyg. 700 år senare kommer Jesus och berättar om en bonde som sår i olika jord, vägkanten, bland tistlar och i god jord. Jesus talar om sig själv som vinstocken och vikten att hålla sig nära vinstocken. Mika och Jesus är så olika i tid men är så samstämmiga i sitt budskap. Om fokus på växt, god jord, ansade grenar och ett liv som handlar om sådd, skörd och vila. Jesus talar om att växa i tro och som människa för att tillsammans växa i Guds rike. Krig och människor hör inte i hop även om det inte ser ut så på vissa platser. Vi äts upp av oro och ångest istället för att för att vända oss till honom som gett oss löftet om en annan dag, en vacker dag. Vi som är starka är skyldiga att hjälpa varandra. Vi ska inte skapa mer oro utan att göra vad vi kan för att fokusera vad andra behöver. Bära varandras bördor och tänka vad som är gott. I krishantering finns 4 H, håll om häll i, håll tyst, håll ut. Vi kanske är bra på de två första men svårare med de andra två. Det är inte våra ord som ska stå i centrum i svåra situationer. Det är kaos på många ställen just nu. Gud som är herre över uthållighet och tröst, han vill ge oss det. Han vill påminna oss om att det kommer en dag, en fredens dag då människor kommer att söka sig till honom istället för allt det andra som har tagit makten över deras liv. I väntan på den dagen ska vi förutom 4 H så ska vi visa på enhet, godta varandra även den som tänker annorlunda. Som kristna och församling ha Jesus i centrum. Vi ska plocka fram våra spadar och luckra i jorden så att vi tillsammans kan bära frukt. Det är Gud som ger tröst.
Efter predikan sjöngs psalmen ”Det susar genom livet strid”. Engla och Ture framförde sången ”Jul, jul strålande jul”. Cecilia bad för våra böneämnen samt ”Vår Fader”. Gudstjänsten avslutades med psalmen ”Ett litet barn i Davids hus”. Efter gudstjänsten var det uppdukat ett adventsfika med hembakat tunnbröd, julskinka, saffransgifflar, kaka som ett 20-tal lät sig smaka av.
