Dagens gudstjänst inleddes med psalmen ”Kom låt oss nu förenas här”. Cecilia Strömberg som var mötesledare läste dagens psaltarpsalm från Psaltaren 73:23-26. Hon sjöng solo i sången ”Han omsorg har om sparven”. Sedan läste hon en dikt ”Herre dig kan jag möta” skriven av Atle Burman. Därefter sjöng hon sången ”Han är trofast”. Före predikan sjöngs psalmen ”Blott en dag”. Thomas Ahlberg, Vännäs
som var dagens talare läste från Matteus 11: 28-30. Jesus säger det här till oss idag, alla behöver dessa ord. Kom till mig alla ni som är tyngda av bördor… Många har varit med längre än vad Thomas har, man skulle kunna dela sin livsresa och påminna oss om perioder när det har varit tungt och jobbigt. I en av psalmerna sjunger vi: Det finns djup i Herrens godhet och dess gränser ingen ser. Det finns värme i hans domslut mer än någon frihet ger. Om man tittar på psalmerna när de skrevs så ser man att den här melodin gjordes 1765 och texten skrevs på 1800-talet och Britt G Hallqvist skrev den svenska texten 1970. Det är fascinerande när man får påminnas om kyrkans långa tradition. Du har också spänt bågen en gång i ditt liv, haft stora förhoppningar och man blir sliten. Ekorrhjulet snurrar runt och ibland säger kroppen ifrån. Irritation kan blossa upp och tålamodet kan tryta ibland. Sådant händer för oss människor. Det hade också Jesus prövat för han var ju en sann människa. Han blev besviken ibland och ledsen ibland och han levde en gång som vi lever idag. Då tänker Thomas på djupen i Guds godhet att vi kan inte och förstår inte vidden av den godheten. Inte bara mot oss utan alla människor oavsett vad som kan hända och som vi önskat skulle hända. Gud är alltid större och mycket mer och han finns där när vi inte orkar med. Livet börjar inte med oss, det börjar med Gud. Så har det alltid varit. Han fanns först. Alltid finns han där!. Om inte Gud finns så skulle inte vi finnas. När Jesus säger: ”kom till mig” så är det ett möjligt vägval oavsett hur det ser ut. Han finns där för våran skull. Han väntar på oss för att vi ska tala sant om oss själv på nåt sätt hur det än är. Liknelsen om det förlorade fåret. Herden söker upp det hundrade fåret och tar loss det ifrån det den fastnat i och bär hem det på sina axlar. Ibland kanske det varit du och jag under livets gång, omständigheter där vi behövt herdens hjälp. Den osynliga handen som har gett oss nytt hopp och nytt liv. Gud utvalde herdepojken David till att bli kung över Israel. Han hade ingen erfarenhet av Guds ord och Gud hade sett honom som den människa som skulle efterträda Saul och passa väldigt bra. När det blev kamp om makten så blev det problem. De blev rivaler och Saul ville döda David. David gömde sig i en grotta. Saul lägger sig i grottan och somnar. De säger att nu har du chansen att döda honom innan han dödar dig. David klipper ut en bit från hans mantel och sen visar han Saul att han kunde ha dödat honom men gjorde det inte. Då brister Saul i gråt och de försonas och blir vänner i alla fall för stunden. Han ville egentligen ingen något ont men sen går han själv helt vilse och det blir verkligen problem och det blir svårt. Man brukar säga att det är av våra misstag man lär sig mest. Ibland blir misstagen dyrköpta för oss människor. Man gick fel, det blev inte bra, det kostade på men man kanske har lärt sig något och får en annan syn på saken. Trots det haveri som David är med om så upptäcker han Guds trofasthet och den omsorg som han har om David. Han finns där när det går fel. Psaltaren 139 har David skrivit. vers 1-3. Han vet allt om mig. Vi är människor. Vi är beroende av hans kärlek, frälsning och nåd. Det är inget teaterspel. Ibland kanske jag måste vara beredd att bli förlåten. Jesus säger till oss idag: Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor. Jag ska skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig som har ett milt och ödmjukt hjärta så skall ni finna vila för er själ. Oket är för vår skull. Varför lägger man ett ok på sina axlar för att bära det på ett sätt som fördelar, det klarar vi av. Det är som arbete, vila och sova jämt fördelat på ett dygn. Jesus som sann Gud och sann människa bär mänsklighetens ok. Jesus sa innan han dör på korset: Fader förlåt dem ty de vet inte vad de gör. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt. Det börjar inte med oss, det börjar med Gud. Kyrkan är inget sakrament. Kristi kropp, Guds kärleksförklaring till skapelsen och hela mänskligheten. Han finns där när vi upptäcker att vi behöver honom.
Efter predikan sjöngs psalmen ”Kom till Jesus” som har nummer 587. Cecilia sjöng ”En som har tid” och ”Kom nära mig”. Därefter läste hon dikten ”Nattvardskoral” av Atle. Psalmen ”Jesus för världen” sjöngs innan nattvardsfirandet.
Alla människor är värdefulla och viktiga. Det svåra i nattvarden är att vi behöver inget prestera. Vi får äta en bit bröd och dricka vinet och det är Kristus själv som är förebilden. Han ger oss all sin kärlek när vi tar emot bröd och vin. Vi säger ingenting, bara äta och dricka. Vid Brommaplan finns svenska kyrkans församlingshem, det heter Famnen. Sedan finns det utanför en röd bänk och på den står det ungefär så här: ”Jesus säger: Sätt dig ner och vila ett tag”. I Vännäs vid kyrkan ringer det in till bön och andakt. På mellanklockan står det: ”Kommen til mig i alle som arbeten och ären betungade så ska jag giva eder ro”. Under nattvardsutdelandet sjöngs ”När vi delar” och ”Söken först Guds rike”. Vi delade våra böneämnen och bad. Gudstjänsten avslutades med psalmen ”Det finns djup i Herrens godhet” och Välsignelsen. Fikabordet stod dukat och alla dröjde sig kvar och delade gemenskapen.
