Hörnsjö EFS och SMK inbjöd till ett musikcafé sista lördagen i oktober. Psalmen ”Jag vill ge dig o Herre min lovsång” fick inleda kvällen. Helen Hörnlund berättade om barnen som säger rätt ut vad de tänker. Ibland säger de bra saker och ibland får man säga att så får man inte säga. Som vuxen krånglar man till saker, mycket diskussioner om olika församlingar, man tänker olika. Inte bryr sig barna om det. I bibeln står det om Jesus och barnen och Helen läste från ”De yngstas bibel”där Jesus säger ”Låt barnen komma till mig”. Vi ska bli som barn. Är man farmor och mormor blir man lite barnslig och det gör att man funderar på relationen till Jesus. Man ska nog inte krångla till det. Han vill veta av mig, barnsliga Helen som har barnasinnet kvar. Det är lärorikt att vara med de små och inte krångla till det. Barnabönen funkar i alla åldrar. En gammal tant på hennes jobb brukade be ”Se till mig som gammal är”.
Kvällens gäster var kvartetten ”Mosaik” från Örnsköldsvik.
De var hos oss 2017 så det var hög tid för en comeback. Harriet började med att säga att Gud älskar oss människor och han kommer alltid att göra det. Genom historien söker han vår kärlek. Han går till och med så långt att han offrar sin egen son för kärlekens skull. Människa, var är du? Allt sedan människan vände Gud ryggen för att gå sin egen väg så har Guds fråga ekat genom historien. Kärleken går som en röd tråd genom hela bibeln. Guds kärlek är som en näringsriktig havregrynsgröt-kärlek, en kärlek som bär allt, tror allt, hoppas allt, uthärdar allt och som aldrig upphör. De började med sången: ”Kärlekens väg ”. Jörgen talar om något för den stressade människan, en vädjan om hjälp att se det väsentliga i vardagen mitt ibland allt stök och bök. Sedan sjöng de ”Var hos mig Jesus”. Där spelade också Noomi på sin flöjt. Det finns en som aldrig sviker, som alltid finns där för oss. Om människor överger oss så kan vi lita på att Gud aldrig kommer att överge oss, han är trofast och han finns alltid vid vår sida, i ur och skur, vått och torrt, i med och motgång. Att vara kristen innebär att vara indragen i världens största kärleksgemenskap. Gud själv som är en gemenskap av Fader, Son och Ande har inbjudit oss till gemenskap med sin son Jesus Kristus och med alla troende runt om i världen. När vi känner oss ensamma och övergivna vill Gud påminna oss om att det finns en plats i hans famn och i hans kropp som är kyrkan. I den kristna gemenskapen med Kristus som huvud blir vi tänkta att vara, kroppsdelar som finns till för Gud och för varandra. Därefter sjöng de ”Jag har en vän”. Det finns ett rike där vi kan lägga ner allt som tynger oss och bara vara den vi är innerst inne. Det är där som förlåtelsen bor. Sedan sjöng de ”Där förlåtelsen bor”. I Matteus 11:28 står det: ”Kom till mig alla ni som är tyngda av bördor, jag ska skänka er vila”. Vad är det som tynger och oroar oss idag? Har vi en konflikt med någon som står oss nära eller om någon i familjen är sjuk eller ekonomiska problem? Känner vi oro inför framtiden? Oavsett vilka bördor vi bär på är vi välkomna till Jesus. När vi lämnar våra bördor till honom ger han oss av sin frid. Kom som du är och låt mig få bära dina bördor. I Jesu närhet får vi andas ut vår oro och andas in hans frid. Det som verkar hopplöst mänskligt sett kan bli utgångspunkten för fridsfursten själv. Inget problem är för stort eller för litet för honom. Därefter sjöng de ”Esmeraldas bön”. Vilken annan Gud har valt att gå vid vår sida? Vilken annan Gud vill ge dig gemenskap? Vi uppmanas att ge till andra vad han har gett till oss. Därefter sjöng de ”Öppna våra hjärtan”. Vi lever inte bara för oss själva. Det vi ger, ger vi vidare. Det vi får ger vi vidare. Ger vi så får vi. Det är Guds märkliga matematik. Sedan följde sången ”Öppnade för andra”. Sången ”Ger min längtan ett svar” är en sång om den innersta gemenskapen som vi erbjuds att få när vi söker honom. Det är lätt att ryckas med i tankegångar att det är det stora och märkvärdiga, det vi åstadkommer i egen kraft är störst värde. Jesus har planterat det minsta fröet i oss som i hans värld får växa och bli kraftfullt och förändra människors liv, våra egna och vår nästas. Sedan följde sångerna ”Möt oss” och ”Var ett ljus i mörkret”. Tro är Guds alternativ till oro. Det innebär att lita på Gud, förtrösta på honom i livets alla situationer. Att tro är att hoppas, att be, att släppa kontrollen och överlämna allt till den ende som har full kontroll och omsorg. Att tro är att erkänna att Gud står över vårt mänskliga förstånd. Därefter sjöngs sången ”Tro”. En läkare hade som sin uppgift att ta hand om de barn som kom in på sjukhuset. Han brukade låta barnen få lyssna på sina egna hjärtljud för att det inte skulle bli så skrämmande. En dag skulle hon undersöka en fyraårig pojke. Hon gjorde som hon brukade och frågade pojken vad han hörde och han svarade: Är det Jesus som knackar på? Därefter sjöng de ”Håll mitt hjärta”. Jörgen läste från Psaltaren 139:1-10. De sjöng sången ”I din hand ligger mina dagar”. En sång om vissheten att Gud finns kvar hos oss idag och att han inte checkat ut även om jag somnat. Jag får vakna i tro att han fortfarande är närvarande för hans nåd är källan till liv som jag varje dag får leva i. Sista sången ”Kvällsbön” Många av sångerna de sjöng är utgivna via Brukssånger. Kvällen avslutades med bön och den sjunga ”Välsignelsen”
Fikabordet var framdukat och alla fick göra sina mackor.
