Även i år bjöd Maggan in till café i Levar EFS. Ett 40-tal lät sig väl smaka av de bredda smörgåsarna och kakorna.
Ulf Gustafsson hälsade alla välkommen. Chorum Pastorum medverkade med sång och allsång.
De började med sången ”Ljuvligt och kärleksfullt”. Sedan följde ”Hos Gud är idel glädje”, ”Är du glad av hjärtat nöjd”, ”I den sena midnattstimman”. Efter det blev det ”Lovsångsblues” med Urban som försångare. Därefter sjöngs ”Jag har en vän, en trofast vän” och ”Har du knäppt dina händer”. Besökarna fick möjlighet att önska en sång och det blev ”Låt mig få höra om Jesus”.
Börja om låter inte så roligt t.ex. om man har migrän. Det finns även andra saker när man får börja om. För Gud tycks gilla att börja om. Varje morgon börjar han om när solen går upp. När våren kommer börjar allt på nytt igen. Börja om än en gång i mitt liv. I Jeremia 18:1-6 kan vi läsa om krukmakaren. När kärlet misslyckade i hans hand började han om tills han fick kärlet som han ville. Hur ska man klara av att börja om hela tiden? I andliga sammanhang talar vi om förnyelse. Gud gör allting nytt som att det skulle finnas en motsättning mellan att upprepa gång på gång och skapa nytt. Gud reparerar inte, lagar och lappar utan han börjar om. Vi kan vara färdiga med det rätta – rättfärdiga. Paulus talar om andens frukt, praktiska och vardagliga gåvor som vi behöver. Tålamod och ödmjukhet kommer ifrån att man misslyckats tillräckligt många gånger. Sen kommer självdistans in i bilden och Ulf tror att den ryms i andens frukter. Det kommer från att man fått göra om så många gånger. Ibland får man kritik när det inte blev så bra. Som kristen finns det en enorm befrielse. Det finns bara en mästare, en krukmakare. Jesus finns här där det finns syndare. Vi behöver ett förtroendefullt sammanhang där vi kan få börja om och någon som tror på mig och kan stötta mig. Där man kan misslyckas och ändå vara älskad. Anden är villig men köttet är svagt. Den som står må se till så att han inte faller. Det är små varningsord i bibeln. Det viktigaste handlar om allvar och humor eller vad som är det rätta i mitt eller ditt liv. Ibland tänker man att den är alldeles för glad, den kan inte ta något på allvar, den kan inte veta mycket om livet, en allvarlig person. Allvaret kan få en slagsida så att ju allvarligare man är ju andligare och frommare är man. Många av oss vet att de roligaste människorna också har varit de allvarligaste som man mött. Det har känts så äkta och så långt ifrån det tillgjorda, men man kan också fått erfarenhet av möten med människor där man känt sig helt dränerad av energin man lämnat. Ulfs mamma såg något roligt i allt som hände. Ibland var så allvarlig och bestämd. Hon menade att det man inte kunde skratta åt kunde man inte heller ta på allvar. Det finns människor i små kämpande församlingar i t.ex. Ukraina som hittar ljus i det bittraste mörkret och som hittar glädjen där det inte finns något att glädjas åt, som hittar hopp där det inte finns något hopp. Det bottnar i nåden. Något som ingen kommer åt när det landat inne i hjärtat. Det är inte omständigheter runt mig, inte sorgen eller glädjen, friheten eller det materiella som avgör, som bär livet. Inte heller i den mån jag har något att berömma mig av, upphöjs i människors ögon. Nåden räcker. Förlåtelsen för verkliga begångna synder och svagheter i tron på Jesus Kristus faktiskt har uppstått för att lyfta det från mina axlar dag efter dag i en daglig omvändelse. Vi behöver inte försvara våra felsteg utan börja om och lyda och göra erfarenhet av förlåtelsens verklighet. Att vi känner att här vill jag vara, där trivs jag som allra bäst, här får jag vila i nåden, här kan jag utvecklas för jag får hjälp av anden dag efter dag. Jag får ikläda mig Kristus innan vi går ut. I vardag och i helg, ta allt i Guds hand som den naturligaste sak i världen. Allt som händer under mitt liv. Då kan jag vara både glad och allvarlig. Paulus säger i Efesierbrevet 2:10 ”Av nåd är ni frälsta genom tro. inte av er själva. Guds gåva är det, det beror inte på gärningar för att ingen ska berömma sig”. 2 Korintierbrevet 11: 30 ”Om jag ändå måste berömma mig vill jag berömma mig med min svaghet”. För mig är livet Kristus och döden en vinning. Att börja om än en gång i mitt liv, det är det som lyfter och det är det här som bär, det är det som är så unikt men också det här som är så välkommet. Gud välsigne dig att leva i nåden varje dag.
Efter Ulfs predikan sjöng Cecilia Strömberg sången ”Börja om än en gång i mitt liv”. Sedan fortsatte Chorum Pastorum med tre sånger om himlen. ”Jag har i himlen en vän så god”. Elisabet Jonsson läste en dikt av Bo Setterlind ”Mästaren”. ”När den evigt klara morgon gryr” och ”Jag är nu på väg till himlen”.
