HERDEN. EN PREDIKAN I 3 PERSPEKTIV!
Han har uppstått!!!
Jesus har uppstått! Han är inte död utan lever, här och nu! Idag talar vi om det med mindre ord än på påskdagen. Då fascinerades vi av hur stort och märkligt fantastiskt det var, idag får vi ta emot det som vår vardag! Det är lika sant och vekligt alla dagar om året, inte bara på påskdagen!
För oss kristna är uppståndelsen vardag. Vi är uppståndelsens människor. Här och nu lever vi våra liv tillsammans med Jesus, vår korsfäste och uppståndne Herre och frälsare, vän och broder.
Och fört att bättre lära känna honom läser vi gång på gång berättelserna om honom, evangelierna. För, han har inte förändrats, uppståndelsen förändrade honom inte! Som han var då, så är han också nu.
I vår evangelietext just idag, (Joh 10:11-16) berättar han vem han är, tydligt och klart för oss.
Han säger: Jag är den gode herden. Den gode herden? Vad betyder det? Det är en så stor och rik bild Jesus använder om sig själv. Den har åtminstone tre lager i sig och vi ska fördjupa oss lite i dem för att nå lite längre in i vad som Jesus menade med att säga att han är den gode herden.
Det första lagret handlar om omsorg och närhet. Herdarna vallade ofta sina hjordar tillsammans men när en herde skulle gå där ifrån behövde han bara ropa sitt rop med sin egen röst och hans får följde med honom. Det gick inte för någon annan att härma hans röst, även om ropet var lika, så väl kände fåren sin herdes röst!!! Det sägs också om herdarna förr i tiden i Mellanöstern att de kunde skilja ut sina får från andras får även om de hade ögonbindel, bara genom att känna på dem. Så väl kände de sina får!
Den gode herden är en mycket stark bild av omsorg och närhet. Jesus sa: Jag känner mina får och de känner mig.
Vi är som de fåren. Vi får lära känna Jesu röst, så nära, närmare än alla andra relationer. Jesus, herden som tar hand om, bryr sig om, skyddar, vårdar, ja älskar, så som många husdjursägare i alla tider älskat sina djur. Det är ingen bild av stordrift och exploaterande Jesus ger här, tvärt om. Det är en bild av självutplånande, uppoffring. Den gode herden, Jesus, gav sitt liv för fåren, han flydde inte när vargen, svårigheterna, kom.
Det andra lagret i herdebilden handlar om ledarskap och bygger på det första perspektivet. Allt ledarskap ska utgå från omsorgen om de man leder. Detta var en viktig tanke i hela den främre orientaliska kulturen under hela bibelns tid. Så viktig att bilden av herden som leder sina får blev en bild för den ideale kungen. Kungen skulle göra allt för sitt folk, skydda det mot fiender men också se till att alla fick det de behövde, både av mat och av rättvisa.
Utifrån det blir också herden en bild för Gud, Gud som den yttersta ledaren, den yttersta kungen.
Ni är mina får, ni är får i min hjord. Jag är er Gud, säger Herren Gud.
(Hesekiel 34:31)
Herren är min herde,
ingenting skall fattas mig.
(Psaltaren 23:1)
Jag skall ge dem en enda herde, min tjänare David, och han skall valla dem.(Hesekiel 34:23f)
Detta är en förutsägelse om Messias! När Jesus kallar sig själv för herde gör han anspråk på att vara Messias och inte bara det utan också att han är Gud själv! Jesus är vår Gud, vår kung, vår ledare. I Hans omsorg och vård är vi trygga, skyddade.
Men det finns ett tredje lager underförstått när Jesus talar om sig själv som herde, som kanske är ovanligare att framhålla än både Jesu omsorg och hans gudomlighet och ledarskap.
Det är att herden var en grovjobbare! Han var indränkt i fårfett från ullen, han sov ute i alla väder för att kunna vakta sin hjord, han fick inte vara rädd för att ta i hårt eller för att lorta ned sig. Ofta var det hårt arbete, dygnet runt, både i solhetta och sträng kyla.
Herden hade ofta inte tid och möjlighet att följa religionens finlir. Inte gick han till synagogan när hjorden var långt upp i bergen eller höll sabbatsvilan när fåren skulle tas omhand! Den verklige herden på Jesu tid var lite ringaktad, han satt inte i finrummen bland de styrande i staden. Snarare tvärt om, han var en av de små i landet, lite på marginalen i samhället. Herden var grovarbetare, inte ”finfolk”.
Jag tycker mycket om denna bild av Jesus, som en herde, en grovarbetare. Han umgicks mycket med grovarbetare och överhuvudtaget folk som inte hörde till finfolket. Jesus, han passar så in med den stora majoriteten av oss människor som är vardagsmänniskor. Alla vi som går upp på morgonen och gör det som livet kräver av oss, sliter och strävar i vårt anletes svett, vare sig det handlar om tungt fysiskt arbete eller är mer av kontorsjobb. Alla som strävar och sliter utan jobb, alla som strävar och sliter med ohälsa och sjukdom. Alla, som på olika sätt kämpar för att få dagen att gå ihop. Och i den ekvationen kanske man inte har tid eller ork eller möjlighet att låta det religiösa ta allt för stor plats för man är allt för överhopad av livets krav.
Jesus som herden! Jesus, som en av oss, mitt i vår många gånger stökiga verklighet. Man behöver inte vara av finfolket för att höra till skaran runt Jesus. Man behöver inte ha tid och möjlighet att göra så mycket religiöst i sitt liv. Man kanske måste arbeta på söndagarna. Man kanske jobbar så mycket att man blir utmattad och inte orkar nåt mer när man väl är ledig. Man orkar kanske inte läsa och tänka och engagera sig eller åka på retreater eller häftiga samlingar. Och, kanske känner man sig lite mindervärdig, man borde ju så mycket tänker man.
Men det ”bordet” är inte Jesu borde. Han vet hur det är att slita och sträva och försöka få det att gå ihop. Det är inte han som dömer, han är en av oss. Han är i den verkliga verkligheten, inte i våra eller andras idealvärldar. Han uppstod till verkligheten, inte till någon tillrättalagd drömvärld.
Så, då behöver vi ju inte heller leva i en drömvärld! Vi är kristna, just i den verklighet som är vår och just i den verkligheten får vi tala med Jesus och be honom om hjälp och råd. Han vill både visa oss omsorg och leda oss men inte föra oss bort från verkligheten! Jesus är med oss mitt i vårt livs ”grovjobb” vad det än består i och där hjälper han oss. Att vara kristen är inte att utföra religiösa handlingar utan att leva i Jesu omsorg, skyddade och ledda av honom.
Sedan vet också Jesus att vi behöver gemenskapen med andra troende, vi behöver gudstjänstens regelbundna möjlighet till att dra oss undan och lovsjunga honom och ta emot av honom, vi behöver vår enskilda bön och vi behöver höra evangeliernas berättelser om Jesus så att vi kan lära känna honom ännu djupare. Allt detta kan vara en motvikt mot livets alla krav, men det enda avgörande är att vi kommer till honom med vårt liv och låter honom vara vår herde som har omsorg om oss och leder oss mitt i det liv som är vårt.
Jesus sa: Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.« Mt 11:
